.
.
.
Man behöver ju inte vara kruk-makare för att fascineras av kru-korna som man funnit i Mississippis dalgång. Boken med det pampiga namnet "Ancient Pottery of the Mississippi Valley, Fourth Annual Report of the Bureau of Ethnology to the Secretary of the Smithsonian Institution, 1882-83, Government Printing Office, Washington, 1886, pages 361-436" av William H. Holmes är rikligt illustrerad, och inspirerar mig till arbeten i andra material än lera.
Jag är ingen operafantast — men en bok lå-ter ju inte, och jag kan inte motstå illustra-tionerna i "Physiology of The Opera" av John H. Swaby, en bok från 1852. Dessutom visar en snabb titt i boken att den är rolig.
THE Tenor is a small man, seldom exceeding the medium height. His voice is, comparatively speaking, a small voice, and consequently not likely to issue from over-grown lungs. His proportions are, or at least ought to be, as symmetrical as possible. His hair, nine times out of ten, is black, and always curls.Sometimes the tenor is seen riding out with the prima donna, with whom he is nearly always a favorite. He is the gentleman who makes himself useful in assisting her to destroy time; he performs for her those thousand and one little delicate attentions for which all women are so truly grateful; and then he sings with her every night those sentimental duos, that necessarily produce their effect upon the feminine bosom.
Mycket humor i texten, jag har njutit småleende.Nu vet jag hur en operasångare ser ut.
SvaraRaderaKarin
Inte kunda jag låta bli heller! Operan författaren beskriver så målande är Verdis Ernani. Jag kan inte hitta att han anger det vid min hastiga genombläddring. Den baseras på en roman av Victor Hugo. Jag har bara sett operan i en inspelad version med Pavarotti som tenoren. Min reaktion då var att det var underbart vacker musik men en fruktansvärd historia som jag inte fattar att Hugo kan ha gjort sig skyldig till!
SvaraRaderaBeskrivningana av de olika stämmorna är obetalbara om än litet för långrandiga.
Tack för tipset!
Karin,
SvaraRaderaDet kan ju vara bra att känna igen en operasångare om man skulle möta en.
Olgakatt,
Är det inte så med de flesta operor, att musiken är behållningen? Handlingarna är för det mesta röriga och melodramatiska.
påstår
Margaretha
som undviker operor och annan vokal musik
Jag har ingen statistik, men det finns många roliga operor förutom de dramatiska där "man sticker in knivar och det kommer ut sång".
SvaraRaderaRoliga är t ex Kärleksdrycken, Regementets dotter, Figaros bröllop, Barberaren i Sevilla, bara för att nämna några. Sen finns det politiska, t ex Maskeradbalen, Tosca eller Aida.
Massor av operor bygger på stor litteratur, t ex Shakespeare. Så, nej, de flesta är inte röriga och melodramatiska , påstår jag, operanörd! Men det finns avskräckande exempel, varav just Ernani är ett tacksamt praktexemplar!
Olgakatt,
SvaraRaderaJag tror dig!
Det är så lätt att ha åsikter om det man inte vet något om.
Margaretha