Litterär glass

När jag skrev om glass och gammeldags sätt att göra glass, kom jag att tänka på "Farmer Boy" ("Farmarpojken") av Laura Ingalls Wilder. Hennes böcker känner nog de flesta till — tyvärr är det många, i synnerhet yngre, som bara har sett den förfärliga TV-serien, som inte har mycket gemensamt med böckerna.
Böcker som barn, såväl som vuxna, kan läsa med stor behållning. Författaren hade en enastående förmåga att beskriva vardagen på ett lättfattligt sätt. Vi är säkert många som lärt oss mycket om den tiden — både om nybyggarnas situation, och om de välbärgade böndernas.
.
"Let's make ice-cream!" Royal shouted.
Eliza Jane loved Ice-cream. She hesitated, and said, "Well, ——"
Amanzo ran after Royal to the ice-house. They dug a block of ice out of the sawdust and put it in a grain sack. they laid the sack on the back porch and pounded it with hatches till the ice was cruched. Alice came out to watch them while she whipped egg-whites on a platter. She best them with a fork , till they were too stiff to slip when she tilted the platter.
Eliza Jane measured milk and cream, and dipped up sugar from the barrel in the pantry. It was not common maple sugar, but white sugar bought from the store. Mother used it only when company came. Eliza Jane dipped six cupfuls, then smoothed the sugar that was left, and you would hardly have missed any.
She made a big milk-pail full of yellow custard. They set the pail in a tub and packed the snowy crushed ice around it, with salt, and they covered it all with a blanket. Every few minutes they took off the blanket and uncovered the pail, and stirred the freezing ice-cream.

Det var en rejäl sats med glass som barnen Wilder gjorde, när föräldrarna var bortresta. Sex koppar socker är ju 1,4 liter, så jag kan tänka mig att de hade bortåt ett dussin ägg och minst 3 liter vätska i sin glass! En stor hink full rymde säkert minst 7 liter. (Här har jag kikat på en del gamla recept, och gjort beräkningar utifrån dem).
Intressant också hur man såg på lönnsockret — det som nu är dyrare än raffinerat socker.
Inte hade de en så'n fin hink med vev, som jag visar ovan, till sin glass, de fick antagligen röra med stora slevar — kan tänka mig att det behövdes ordentligt med kraft för att röra en så stor hink full med glass, när den började tjockna!