Här kommer äntligen slutet på första boken. Eftersom det kan vara trixigt att förstå var dagens text börjar så lägger jag ut den både här och på rätt ställe i texten (13 maj) - och ta'r så småningom bort det här inlägget.
De utlovade fördjupningarna av blommor och litteratur får jag återkomma till när jag kommit ikapp livet. Så talar den sanne optimisten!
KAPITEL XX
Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.
K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.
KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.
Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."
K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.
Även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.
Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!
K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.
KAPITEL XXII
Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.
K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.
är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!
KAPITEL XXIV
Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.
K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".
KAPITEL XXV
När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.
The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.
After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.
Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.
"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.
"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.
Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.
"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.
When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."
Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.
"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."
"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.
"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."
"White or brown?" queried Miss Harris patiently.
"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.
"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."
"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.
Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.
"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."
"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.
Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...
K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...
Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?
KAPITEL XXVI
A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.
Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...
K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...
SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).
Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.
K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?
Slutet av kapitlet oöversatt.
KAPITEL XXIX
Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines
The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,
she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.
K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:
Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!
slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.
Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?
Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...
K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...
Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!
Sidan 196:
... knitted lace.
K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.
Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.
K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.
KAPITEL XXX
Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...
K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...
På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.
Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.
K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.
Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.
K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.
KAPITEL XXXI
Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...
K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...
Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...
Den mörkvioletta är så söt,...
Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!
KAPITEL XXXII
Sidan 219:
... whether I passed or not.
K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.
Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.
K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.
Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.
KAPITEL XXXIII
Sidan 221:
... were of pale green art muslin.
K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.
Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)
När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...
KAPITEL XXXIV
Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...
K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...
Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.
K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.
KAPITEL XXXVII
Sidan 249:
People called him my beau.
K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.
tisdag 14 juli 2009
torsdag 4 juni 2009
Information
Anne of Green Gables first edition cover. Bild från Wikipedia
Det var riktigt roligt att läsa igenom vad jag skrev om översättningen av Anne böckerna för många år se'n. En del av det jag inte visste nu har jag listat ut under åren, men naturligtvis glömt att föra in det i texten – så jag kommer att återkomma efterhand med mina insikter. En del har jag tagit reda på genom att fråga bättre bevandrade vänner eller genom att läsa och slå upp sån't som varit oklart. Annat har jag lärt mig genom "The Annotated Anne of Green Gables" sammanställd av Wendy E. Barry, Margareth Anne Doody och Mary E. Doody Jones. En bok som kan vara intressant också för dem som inte är Anne-fantaster, eftersom man lär sig mycket om P.I.E. och tiden då Anneböckerna utspelar sig.
onsdag 13 maj 2009
Anne på Grönkulla
Ladies' eardrops bild från Wikipedia0 Kapitel I - XVI
nu till och med kapitel XIX
Äntligen kommer här den genomgång av över-sättningen av Anne på Grönkulla som jag lovade en del av er att lägga ut för mer än ett år sedan.
Jag skrev det ursprungligen i brevform till en väninna och här har jag rensat bort det mest personliga samt en del felaktigheter. Eftersom jag gjort det för mitt eget höga nöjes skull så vill jag framhålla att det är mina subjektiva synpunkter jag redovisar. Jag har inga som helst ambitioner att vara vetenskaplig, många gånger har jag inte ens belägg för mina synpunkter utan följer min intuition.
Det är rätt många sidor och jag kommer att lägga ut materialet i omgångar.
De tre böcker jag jämförde var:
Anne of Green Gables av L. M. Montgomery
Harrap 1976
Anne på Grönkulla av L. M Mongomery
översatt av Karin Lidfors-Jensen och bearbetad av Britt G. Hallquist.
Gleerups förlag 1955
Anne på Gröntorpa av L. M. Montgomery
översatt av Aslög Davidson.
B. Wahlströms Förlagstryckeri 1941.
Solveig,
Den här läsningen har varit oerhört intressant, men jag måste erkänna att det känns lite svårt att upptäcka att någonting inte är fullt så bra som jag alltid ansett!
Det märkliga är ju att trots alla fel och utsmyckningar så förmedlar Karin Lidfors-Jensens översättningar ändå samma stämningar som originalet. Aslög Davidson som är mycket mer korrekt har förlorat mycket av friskheten i sin Anne på Gröntorpa. Kanske till stor del därför att den är så hårt beskuren. Alla kapitel som inte för handlingenframåt är helt radikalt bortskurna. Således har A. D. utelämnat kapitlet där Anne färgar håret grönt, det kapitlet där hon ramlar ned från ett tak och bryter foten och det kapitel där Anne och hennes vänner dramatiserar Tennysons Elaine.
Jag märker när jag läser igenom vad jag skrivit att mina kommentarer blivit glesare på slutet. Det beror dels på tidsbrist, men också på att det inte finns så mycket att säga som inte redan är sagt. Till slut blir det ju mest upprörda utrop, som inte är speciellt konstruktiva eller meningsfulla. Jag har inte heller brytt mig om att anmärka på de många ställen där K. L-J. har bidragitmed enstaka tillägg. Till exempel när engelska texten säger "ett överkast" och svenskan säger "ett vitt överkast"
Lite synd är det också att man i den svenska boken inte brytt sig om att ta' med tillägnan. "To the memory of my father and mother" står det i Anne of Green Gables. Dessutom står det på titelbladet:
The good stars met in your horoscope,
Made you of spirit and fire and dew.
Browning
Sådana små detaljer tycker jag säger så mycket om författaren att det är trist när de ramlar bort. Jag känner inte till tillräckligt mycket om Browning för att veta om ovanstående citat finns i svensk översättning, i så fall borde det ju ha kommit med.
Det finns andra citat i boken som jag inte känner igen, men du kan säkert hjälpa mig – tack!
Redan i första meningen kommer ett exempel på K. L-J's godtyckliga översättningar av växtnamn
... fringed with alders and ladies' eardrops,
Ladies' eardrops är förvisso inte lätt att hitta i ett lexikon, men då tycker jag att det är ärligare att som A. D. helt hoppa över denna växt än att som K. L-J. kalla den för ormbunke. I gamla härliga WEBSTER'S PRACTICAL DICTIONARY, popular edition, tryckt 1906 finner jag: "Eardrop, the auricula, a kind of primrose."
På senare år har jag förstått att det är Impatiens capensis som avses.
På senare år har jag förstått att det är Impatiens capensis som avses.
Några meningar längre senare, också på sidan sju står:
... knitting "cotton warp" quilts ...
... knitting "cotton warp" quilts ...
K. L-J översätter:
... sticka täcken av ljusvekegarn ...
A. D. :
... sticka sängöverkast av bomullsgarn ...
Nog tycker jag att båda översättningarna kan passera. Det som alltid har förbryllat mig när jag läst "Anne böckerna" är att dessa täcken stundom är vita och stundom färgglada, ibland stickade och dessemellan virkade.
Jag minns att jag redan som barn reagerade över beskrivningen av Marilla – utan kroklinjer, för mig innebar det att hon var rak i motsatt till puckelryggig.
Marilla was a tall thin woman, with angles and without curves;
K. L-J. sidan 7:
Marilla var en lång mager kvinna med vassa kanter och utan kroklinjer.
Jag minns att jag redan som barn reagerade över beskrivningen av Marilla – utan kroklinjer, för mig innebar det att hon var rak i motsatt till puckelryggig.
Marilla was a tall thin woman, with angles and without curves;
K. L-J. sidan 7:
Marilla var en lång mager kvinna med vassa kanter och utan kroklinjer.
A. D. sidan 10:
Marilla var en lång, mager kvinna, kantig och utan kurvor;
KAPITEL II
När de gäller de engelska måttenheterna har A. D. gjort det enkelt för sig genom att aldrig räkna om till kilometer eller centimeter. K. L-J. har försökt att räkna om miles till kilometer, utan att för den skull komma särskilt nära. Det närmaste hon kommer är nog när hon får 8 miles att bli 14 km. Tum och centimeter återkommer jag till.
På sidan 15 står:
... very ugly dress of yellowish white wincey.
K. L-J. sidan 15:
... mycket ful klänning av grågult, hemvävt ylle.
A. D. sidan17:
... mycket ful gulvit ylleklänning.
K. L-J. har konsekvent ändrat färgerna på alla kläder i boken, så den här grå gula färgen kommer ovanligt nära originalet. Det jag reagerar inför är ordet hemvävt. Wincey är ju egentligen halvylle, men så petig får man kanske inte vara.
Att tyget knappast kan ha varit hemvävt tycker jag styrks av följande mening på sidan 18:
A merchant in Hopetown last winterdonated three hundred yards of wincey to the asylum.
Detta alltså sagt om ovan beskrivna klänningstyg. I den meningen har för övrigt K. L-J. översatt wincey med "verken". Det är ju helt korrekt även om ordet verken knappast ingår i var mans ordförråd i dag. Jag var tvungen att plocka fram SVENSKA SPRÅKETS ORDLISTA tryckt 1891 för att överhuvudtaget hitta ordet.
Sidan 18:
... and kid gloves and boots.
K.L-J. sidan 18:
... och gredelina handskar och bruna knäppkängor.
A. D. sidan 21:
... och mockahandskar och fina skor.
Att K. L-J. lagt till en del, är ingen engångsföreteelse, och det finns det som är värre än ovanstående.
Marilla var en lång, mager kvinna, kantig och utan kurvor;
KAPITEL II
När de gäller de engelska måttenheterna har A. D. gjort det enkelt för sig genom att aldrig räkna om till kilometer eller centimeter. K. L-J. har försökt att räkna om miles till kilometer, utan att för den skull komma särskilt nära. Det närmaste hon kommer är nog när hon får 8 miles att bli 14 km. Tum och centimeter återkommer jag till.
På sidan 15 står:
... very ugly dress of yellowish white wincey.
K. L-J. sidan 15:
... mycket ful klänning av grågult, hemvävt ylle.
A. D. sidan17:
... mycket ful gulvit ylleklänning.
K. L-J. har konsekvent ändrat färgerna på alla kläder i boken, så den här grå gula färgen kommer ovanligt nära originalet. Det jag reagerar inför är ordet hemvävt. Wincey är ju egentligen halvylle, men så petig får man kanske inte vara.
Att tyget knappast kan ha varit hemvävt tycker jag styrks av följande mening på sidan 18:
A merchant in Hopetown last winterdonated three hundred yards of wincey to the asylum.
Detta alltså sagt om ovan beskrivna klänningstyg. I den meningen har för övrigt K. L-J. översatt wincey med "verken". Det är ju helt korrekt även om ordet verken knappast ingår i var mans ordförråd i dag. Jag var tvungen att plocka fram SVENSKA SPRÅKETS ORDLISTA tryckt 1891 för att överhuvudtaget hitta ordet.
Sidan 18:
... and kid gloves and boots.
K.L-J. sidan 18:
... och gredelina handskar och bruna knäppkängor.
A. D. sidan 21:
... och mockahandskar och fina skor.
Att K. L-J. lagt till en del, är ingen engångsföreteelse, och det finns det som är värre än ovanstående.
Det råder väl delade meningar om huruvida man ska översätta ortsnamn eller ej. Jag kan se både nack-delar och fördelar i båda uppfattningrna. Men vilken linje man än väljer, tycker jag att man ska hålla fast vid den. K.L-J. har översatt vissa namn, men låtit andra namn vara. En del är ju omöjliga att översätta, men det ger inget gott helhetsintryck, när man varvar engelska och svenska ortsnamn. Om White Sands översätts med Vitsand, så tycker jag gott att Newbridge kan få heta Nybro. Frågan är om man kan tillåta Bright River att bli Klarälven?
Lite svårt är det kanske att förstå, hur Orchard Sloap (Dianas hem) har kunnat bli Tallbacken i K. L-J's översättning. Nu måste jag i sanningens namn säga att jag, fast jag grunnat en hel del över just det gårdsnamnet, har svårt att komma på något bättre. Felet med Tallbacken är att inte ger samma vision som Orchard Sloap. En översättning, anser jag, måste kunna frammana samma bilder och känslor hos läsaren som originalet skulle göra.
Ännu svårare blir det, när Annes romantiska och fantasifulla namn på platser och föremål kommer in i handlingen.
Sidan 22:
... the White Way of Delight.
K. L-J. sidan 23:
... Ljuvlighetens vita väg.
A. D. sidan 26:
... Glädjens vita väg.
Sidan 23:
... the Lake of Shining Waters.
K. L-J. sidan24:
... Mörka speglande vågen.
A. D. Speglande vattnets sjö.
KAPITEL IV
Sidan 33:
... she had an uncomfortable feeling that while this odd child's body might be there at the table, her spirit was far away in some remote airy cloudland, borne aloft on the wings of imagination.
K. L-J. sidan 39:
...hon hade en obehaglig förnimmelse av att medan detta underliga barns kropp satt och doppade rågskorpor i kaffe, svavade dess själ på fantasins vingar i fjärran rymder, dit ingen annan hittade.
A. D. sidan 42:
... hon fick en obehaglig känsla av at det underliga barnets kropp visserligen befann sig vid bordet men att hennes själ på fantasinens vingar svavat bort i någon fjärran, luftig rymd.
Att K. L-J. har lagt till ett eget slut på meningen tycker jag är helt onödigt. Fast mycket värre anser jag det vara, att hon påstår att Anne doppar rågskorpor i kaffe. Såvitt jag kan erinra mig dricker man inte kaffe på något annat ställe i böckerna, och rågskorpor tror jag är mer svenskt än kanadensiskt. Man kan nog förutsätta att en Grönkullafrukost var tämligen brittisk, och att det således är etnologiskt vilseledande att blanda in skorpor med kaffe. En önskad bieffekt av nöjesläsning är väl ändå att man ska kunna få en och annan kunskap utan att anstränga sig.
Sidan 35:
... What is the name of that geranium on the window-sill, please?
"That's the apple-scented geranium."
... May I call it – let me see – Bonny would do – may I call itBonny while I'm here? Oh, do let me!
K. L-J. sidan 41:
... Vad heter den där Kristi bloddroppen på fönsterbrädet?
– Den kallas fuchsia.
... Får jag kalla den – vänta lite – Ögonfröjd! Det är lite långt, men det duger ändå. Ack, låt mig få kalla den för Ögonfröjd så länge jag är kvar här!
A. D. sidan 45:
... Vad heter den där pelargonen i fönstret?
– Det är en äppeldoftande pelargon.
... Får jag kalla den – få se – Bonny skulle passa bra – får jag kalla den Bonny, så länge jag är kvar här? Å, får jag det?
Jag kan inte för mitt liv förstå varför den arma pelargonen inte kunde få fortsätta att vara en pelargon i den svenska översättningen.
KAPITEL V
Sidan 38:
... I think it must have had honeysuckle over the parlour window and lilacs in the front yard and lilies of the valley just inside tha gate.
K. L-J. sidan 45:
... Det hade bestämt slingrande kaprifolium kring förmaksfönstret och syréneri rabatten nära förstukvisten och blå druvor och luktärter utmed kantlisten.
A. D. sidan 49:
... Det växte säkert kaprifolium kring förmaksfönstret och syrener på gården och liljekonvaljer alldeles innanför grinden.
Det är ganska märkligt att K. L-J. har tyckt det vara nödvändigt att lägga till druvor och luktärter i sin översättning. Vad de stackars borttappade liljekonvaljerna anbelangar, så har just dessa blommor tydligen berett K. L-J. stora problem i hela boken.
KAPITEL IX
Slarviga översättningar har jag inte mycket till övers för, och slarvigt tycker jag att det är när K. L-J. översätter mountain ash (sidan 57) med bergsask (sidan 70).
Sidan 57:
... the only flowers there were myriads of delicate "June bells" those shyest and sweetest of woodland blooms,
K.L-J. sidan 70/71:
De enda blommorna däruppe var oräkneliga mängder av förtjusande liljekonvaljer, den nordameriknska skogens vänaste blomster
Detta stycke fattas i A. D's översättning. Det som är förvånande är att när June bells förekommer i kapitel två (sidan 20) har båda översättarna översatt det korrekt med linnea.
Sidan 61:
... What a pity she is such a dark, homely little thing. Marilla was every day of fifty before the sting had gone out of that memory.
K. L-J. sidan 76:
... "Så synd att hon ska vara en sådan gulblek liten fuling!" Marilla hade fyllt sina femtio år och – stygnet kändes ännu.
A. D. sidan 82:
...Så synd att hon är så svartmuskig och ful. Marilla hade passerat de femtio, innan detta minne upphört att smärta henne.
Det är väl inte mycket mer att säga än att A. D's översättning kommer närmast originalet.
KAPITEL X
... who was sitting knitting by her kitchen window.
K. L-J. sidan 82:
... som satt och stickade ljusvekegarn vid sitt köksfönster.
A. D. sidan 88:
... som satt och stickade vid sitt köksfönster.
K. L-J's översättning låter i mina öron som ett tryckfel.
På sidan 67 talas det om June lilies, det är inte alldeles enkelt att hitta i en ordbok, men vänder man på bladet så kommer översättningen helt gratis. Där kallar man nämligen samma blommor för narcissi. Men K. L-J. kallar helt käckt även denna växt liljekonvalje.
KAPITEL XI
Sidan 69:
One was snuffy coloured gingham
K. L-J. sidan 87
Den ena var av snusfärgat linne med gula prickar
A. D. sidan 93:
En var av snusbrunt bomullstyg,
I en engelsk-svensk ordbok står visserligen följande om gingham: "gingang slags äkta färgat bomullstyg el. linne, ofta randigt el. rutigt."
I gamle Webster – den jag nämnt tidigare – står att läsa: "A cotton cloth, the yarn of which is dyed before weaving."
Nyare utgåvor av Webster instämmer, liksom andra engelsk-engelska ordböcker. Troligtvis avses alltså ett bomullstyg, och bortsett från att det inte står i originalet att det är gulprickigt, så kan man med ledning av ovanstående dra' den slutsatsen att ett "gingham" tyg inte kan vara prickigt. I samma mening som jag citerat ovan står: and one was a stiff print of an ugly blue shade...
Här har båda översättarna gett en materialangivelse som inte finns i den engelska texten. K. L-J. kallar det bomullstyg och A. D. muslin.
Eftersom K. L-J. gjorde en pelargon till fuchsia, så blir hon nu tvungen att göra om förvandlingsnumret fast tvärtom, när det nu dyker upp en fuchsia i engelska texten.
Sidan 72:
... kissed one of Bonny's leaves, and waved her hand to a blossoming fuchsia.
K. L-J. sidan 90:
... pussade en av Ögonfröjds svällande knoppar och vinkade med handen åt en blommande pelargonia.
Varför hon nu måste låta henne pussa knoppen istället för bladet som det ska vara!
KAPITEL XII
När jag som tioåring första gången läste Anne på Grönkulla hoppade jag glatt över alla purpurfärgade solnedgångar och andra naturbeskrivningar. Nu är det de beskrivningarna som roar mig mest, och jag blev besviken, när jag upptäckte att den svenska översättningen inte alls är tillförlitlig, när det gäller floran på Prince Edward Island. Det finns en fin beskrivning över växterna i familjen Barrys trädgård, som ger anledning till en del funderingar. Många av växterna är mycket svåra att finna någon svensk översättning till, jag har ännu inte lyckats med alla, men det är svårt att förstå, varför inte de allra vanligaste som finns med i varje lexikon har fått komma med, t.ex. narcisso och daffodil.
Sidan 76:
There were rosy bleeding-hearts and great splendid crimson peonies; white, fragrant narcissi and thorny, sweet Scotch roses; pink and blue and white columbines and lilac-tinted Bouncing Bets; clumps of southernwood and ribbon grass and mint; purple Adam-and-Eve, daffodils, and masses of sweet clover white with its delicate, fragrant, feathery sprays; scarlet lightning that shot its fiery lances over prim white musk-flowers; a garden it was where sunshine lingered and bees hummed, and winds, beguiled into loitering, purred and rustled.
K. L-J. sidan 96:
Där fanns vita och röda brinnande hjärtan och stora, grant karmosinröda pioner, frodig reseda och klarblå lobelia, taggiga, härligt doftande smörnypon, skära blå och vita aklejor och rödgula ringblommor, hela tuvor med violett åbrodd, krusmynta och lavendel, luktärter i alla sina bleka och fina nyanser, eldröd krasse och ståtliga svärdsliljor som avtecknade sina behagliga konturer mot deutzians blomrika buskar. Det var en trädgård, där solskenet dröjde sig kvar och bina surrade och vindfläktarna helt dämpat prasslade och frasade bland grönskan och blomsterprakten.
Ska försöka rensa i rabatten och börjar från början.
Lite svårt är det kanske att förstå, hur Orchard Sloap (Dianas hem) har kunnat bli Tallbacken i K. L-J's översättning. Nu måste jag i sanningens namn säga att jag, fast jag grunnat en hel del över just det gårdsnamnet, har svårt att komma på något bättre. Felet med Tallbacken är att inte ger samma vision som Orchard Sloap. En översättning, anser jag, måste kunna frammana samma bilder och känslor hos läsaren som originalet skulle göra.
Ännu svårare blir det, när Annes romantiska och fantasifulla namn på platser och föremål kommer in i handlingen.
Sidan 22:
... the White Way of Delight.
K. L-J. sidan 23:
... Ljuvlighetens vita väg.
A. D. sidan 26:
... Glädjens vita väg.
Sidan 23:
... the Lake of Shining Waters.
K. L-J. sidan24:
... Mörka speglande vågen.
A. D. Speglande vattnets sjö.
KAPITEL IV
Sidan 33:
... she had an uncomfortable feeling that while this odd child's body might be there at the table, her spirit was far away in some remote airy cloudland, borne aloft on the wings of imagination.
K. L-J. sidan 39:
...hon hade en obehaglig förnimmelse av att medan detta underliga barns kropp satt och doppade rågskorpor i kaffe, svavade dess själ på fantasins vingar i fjärran rymder, dit ingen annan hittade.
A. D. sidan 42:
... hon fick en obehaglig känsla av at det underliga barnets kropp visserligen befann sig vid bordet men att hennes själ på fantasinens vingar svavat bort i någon fjärran, luftig rymd.
Att K. L-J. har lagt till ett eget slut på meningen tycker jag är helt onödigt. Fast mycket värre anser jag det vara, att hon påstår att Anne doppar rågskorpor i kaffe. Såvitt jag kan erinra mig dricker man inte kaffe på något annat ställe i böckerna, och rågskorpor tror jag är mer svenskt än kanadensiskt. Man kan nog förutsätta att en Grönkullafrukost var tämligen brittisk, och att det således är etnologiskt vilseledande att blanda in skorpor med kaffe. En önskad bieffekt av nöjesläsning är väl ändå att man ska kunna få en och annan kunskap utan att anstränga sig.
Sidan 35:
... What is the name of that geranium on the window-sill, please?
"That's the apple-scented geranium."
... May I call it – let me see – Bonny would do – may I call itBonny while I'm here? Oh, do let me!
K. L-J. sidan 41:
... Vad heter den där Kristi bloddroppen på fönsterbrädet?
– Den kallas fuchsia.
... Får jag kalla den – vänta lite – Ögonfröjd! Det är lite långt, men det duger ändå. Ack, låt mig få kalla den för Ögonfröjd så länge jag är kvar här!
A. D. sidan 45:
... Vad heter den där pelargonen i fönstret?
– Det är en äppeldoftande pelargon.
... Får jag kalla den – få se – Bonny skulle passa bra – får jag kalla den Bonny, så länge jag är kvar här? Å, får jag det?
Jag kan inte för mitt liv förstå varför den arma pelargonen inte kunde få fortsätta att vara en pelargon i den svenska översättningen.
KAPITEL V
Sidan 38:
... I think it must have had honeysuckle over the parlour window and lilacs in the front yard and lilies of the valley just inside tha gate.
K. L-J. sidan 45:
... Det hade bestämt slingrande kaprifolium kring förmaksfönstret och syréneri rabatten nära förstukvisten och blå druvor och luktärter utmed kantlisten.
A. D. sidan 49:
... Det växte säkert kaprifolium kring förmaksfönstret och syrener på gården och liljekonvaljer alldeles innanför grinden.
Det är ganska märkligt att K. L-J. har tyckt det vara nödvändigt att lägga till druvor och luktärter i sin översättning. Vad de stackars borttappade liljekonvaljerna anbelangar, så har just dessa blommor tydligen berett K. L-J. stora problem i hela boken.
KAPITEL IX
Slarviga översättningar har jag inte mycket till övers för, och slarvigt tycker jag att det är när K. L-J. översätter mountain ash (sidan 57) med bergsask (sidan 70).
Sidan 57:
... the only flowers there were myriads of delicate "June bells" those shyest and sweetest of woodland blooms,
K.L-J. sidan 70/71:
De enda blommorna däruppe var oräkneliga mängder av förtjusande liljekonvaljer, den nordameriknska skogens vänaste blomster
Detta stycke fattas i A. D's översättning. Det som är förvånande är att när June bells förekommer i kapitel två (sidan 20) har båda översättarna översatt det korrekt med linnea.
Sidan 61:
... What a pity she is such a dark, homely little thing. Marilla was every day of fifty before the sting had gone out of that memory.
K. L-J. sidan 76:
... "Så synd att hon ska vara en sådan gulblek liten fuling!" Marilla hade fyllt sina femtio år och – stygnet kändes ännu.
A. D. sidan 82:
...Så synd att hon är så svartmuskig och ful. Marilla hade passerat de femtio, innan detta minne upphört att smärta henne.
Det är väl inte mycket mer att säga än att A. D's översättning kommer närmast originalet.
KAPITEL X
... who was sitting knitting by her kitchen window.
K. L-J. sidan 82:
... som satt och stickade ljusvekegarn vid sitt köksfönster.
A. D. sidan 88:
... som satt och stickade vid sitt köksfönster.
K. L-J's översättning låter i mina öron som ett tryckfel.
På sidan 67 talas det om June lilies, det är inte alldeles enkelt att hitta i en ordbok, men vänder man på bladet så kommer översättningen helt gratis. Där kallar man nämligen samma blommor för narcissi. Men K. L-J. kallar helt käckt även denna växt liljekonvalje.
KAPITEL XI
Sidan 69:
One was snuffy coloured gingham
K. L-J. sidan 87
Den ena var av snusfärgat linne med gula prickar
A. D. sidan 93:
En var av snusbrunt bomullstyg,
I en engelsk-svensk ordbok står visserligen följande om gingham: "gingang slags äkta färgat bomullstyg el. linne, ofta randigt el. rutigt."
I gamle Webster – den jag nämnt tidigare – står att läsa: "A cotton cloth, the yarn of which is dyed before weaving."
Nyare utgåvor av Webster instämmer, liksom andra engelsk-engelska ordböcker. Troligtvis avses alltså ett bomullstyg, och bortsett från att det inte står i originalet att det är gulprickigt, så kan man med ledning av ovanstående dra' den slutsatsen att ett "gingham" tyg inte kan vara prickigt. I samma mening som jag citerat ovan står: and one was a stiff print of an ugly blue shade...
Här har båda översättarna gett en materialangivelse som inte finns i den engelska texten. K. L-J. kallar det bomullstyg och A. D. muslin.
Eftersom K. L-J. gjorde en pelargon till fuchsia, så blir hon nu tvungen att göra om förvandlingsnumret fast tvärtom, när det nu dyker upp en fuchsia i engelska texten.
Sidan 72:
... kissed one of Bonny's leaves, and waved her hand to a blossoming fuchsia.
K. L-J. sidan 90:
... pussade en av Ögonfröjds svällande knoppar och vinkade med handen åt en blommande pelargonia.
Varför hon nu måste låta henne pussa knoppen istället för bladet som det ska vara!
KAPITEL XII
När jag som tioåring första gången läste Anne på Grönkulla hoppade jag glatt över alla purpurfärgade solnedgångar och andra naturbeskrivningar. Nu är det de beskrivningarna som roar mig mest, och jag blev besviken, när jag upptäckte att den svenska översättningen inte alls är tillförlitlig, när det gäller floran på Prince Edward Island. Det finns en fin beskrivning över växterna i familjen Barrys trädgård, som ger anledning till en del funderingar. Många av växterna är mycket svåra att finna någon svensk översättning till, jag har ännu inte lyckats med alla, men det är svårt att förstå, varför inte de allra vanligaste som finns med i varje lexikon har fått komma med, t.ex. narcisso och daffodil.
Sidan 76:
There were rosy bleeding-hearts and great splendid crimson peonies; white, fragrant narcissi and thorny, sweet Scotch roses; pink and blue and white columbines and lilac-tinted Bouncing Bets; clumps of southernwood and ribbon grass and mint; purple Adam-and-Eve, daffodils, and masses of sweet clover white with its delicate, fragrant, feathery sprays; scarlet lightning that shot its fiery lances over prim white musk-flowers; a garden it was where sunshine lingered and bees hummed, and winds, beguiled into loitering, purred and rustled.
K. L-J. sidan 96:
Där fanns vita och röda brinnande hjärtan och stora, grant karmosinröda pioner, frodig reseda och klarblå lobelia, taggiga, härligt doftande smörnypon, skära blå och vita aklejor och rödgula ringblommor, hela tuvor med violett åbrodd, krusmynta och lavendel, luktärter i alla sina bleka och fina nyanser, eldröd krasse och ståtliga svärdsliljor som avtecknade sina behagliga konturer mot deutzians blomrika buskar. Det var en trädgård, där solskenet dröjde sig kvar och bina surrade och vindfläktarna helt dämpat prasslade och frasade bland grönskan och blomsterprakten.
Ska försöka rensa i rabatten och börjar från början.
BLEEDING-HEARTS är löjtnantshjärta, K. L-J. kallar den för brinnande hjärtan vilket möjligtvis är en dialektal benämning.
PEONIES vore väl ganska svårt att missa och kalla för något annat än pioner. Sedan kommer NARCISSI som praktiskt taget heter det samma på svenska och som jag därför finner ganska märkligt att den inte får vara med. Thorny, sweet SCOTCH ROSES är förmodligen, vad K. L-J. på svenska kallar smörnypon. Jag har aldrig hört talas om dessa nypon tidigare, men det är den enda rosen i den svenska texten och det står att den är taggig. I bokens sista kapitel talas det om "the Scotch rose-bush", och då har K. L-J. kallat den för "den skotska rosenbusken". COLUMBINE är korrekt översattmed akleja, de har till och med fått rätt färger. Däremot saknas såpnejlika i den svenska rabatten, det är BOUNCING BETS. Det enda jag tycker är lite egendomligt - och det har inte med översättningen att göra - är att såpnejlikan skulle blomma samtidigt som påskliljor och narcisser. Tuvorna med åbrodd, SOUTHERNWOOD, finns där men inte RIBBON GRASS, Det senare tycks innefatta alla bredbladiga vit-och grönrandiga gräs, som t.ex. randgräs. MINT finns ju också många olika sorter av, K. L-J. har valt att kalla den för krusmynta och det tycker jag är ett vackert namn. ADAM-AND-EVE är jag inte säker på, vad det kan vara, och det var tydligen inte K. L-J. heller. Kan det vara så enkelt att det är den växt vi kallar Adam och Eva på svenska?
Påskliljorna, DAFFODILS, har hon också grävt upp ur rabatten av någon för mig ofattbar anledning.
Nu kommer en knepig växt, SWEET CLOVER, i en bok läser jag: "any of cloverlike herbs", och på ett annat mer preciserat: "any of various plants of the pea family, with butterfly-shaped, white or yellow flowers grown for fodder". Jag associerade genast till lucernm som ju faktiskt är lite klöverliknande. Men jag undrar, om det inte är det som blivit luktärt på svenska, och i en rabatt så låter det ju onekligen bättre än lucern.
MUSK-FLOWER slutligen är en annan blomma som jag inte med säkerhet kan säga vad det är.
När jag kommit så här långt i botaniseringen, upptäcker jag, att det har blivit sju växter över. Sju växter som K. L-J. tydligen på eget bevåg har planterat i den svenska upplaggan. Dessa är: reseda, lobelia, ringblommor, lavendel, krasse, svärdsliljor och deutzia.
(Det kommer ett separat inlägg om blommorna en annan dag).
Påskliljorna, DAFFODILS, har hon också grävt upp ur rabatten av någon för mig ofattbar anledning.
Nu kommer en knepig växt, SWEET CLOVER, i en bok läser jag: "any of cloverlike herbs", och på ett annat mer preciserat: "any of various plants of the pea family, with butterfly-shaped, white or yellow flowers grown for fodder". Jag associerade genast till lucernm som ju faktiskt är lite klöverliknande. Men jag undrar, om det inte är det som blivit luktärt på svenska, och i en rabatt så låter det ju onekligen bättre än lucern.
MUSK-FLOWER slutligen är en annan blomma som jag inte med säkerhet kan säga vad det är.
När jag kommit så här långt i botaniseringen, upptäcker jag, att det har blivit sju växter över. Sju växter som K. L-J. tydligen på eget bevåg har planterat i den svenska upplaggan. Dessa är: reseda, lobelia, ringblommor, lavendel, krasse, svärdsliljor och deutzia.
(Det kommer ett separat inlägg om blommorna en annan dag).
Direkt efter denna blomsteridyll kommer en mening, som jag inte tycker att någon av översättarna lyckats med.
Sidan 77:
I assure you I'll say my prayers with a right good-will tonight.
K. L-J. sidan 98:
Jag försäkrar att jag ska läsa mina böner av uppriktigaste hjärta ikväll.
A. D. sidan 105:
Jag försäkrar att jag ska läsa mina böner av fullaste hjärta ikväll.
Jag tycker att både fullaste hjärta och uppriktigaste hjärta låter krystat.
Så är det dags för ännu en växt, rice lilies (sidan 77). K. L-J. har tydligen glömt att hon på ett ställe korrekt översatt June bells med linnéa och kallar även denna växt linnéa.
Sidan 77:
I'm an inch taller than Diana,
K. L-J. sidan 98:
Jag är en halv centimeter längre än Diana,
Nog är det nonchalant att bara hugga en siffra ur luften! A. D. gick runt "problemet" genom att säga "en aninging längre". Nu tycker jag förstås inte att det är några som helst problem att översätta "an inch" med antingen en tum eller två och en halv centimeter.
KAPITEL XIII
Kapitel 13 och 14 finns inte alls med i A. D's översättning. I föregående kapitel översatte båda översättarna "the Dryad's Bubble" med Dryadens springbrunn, det hör väl till de enklare namnen att översätta. Värre är det med Idlewild (sidan 79), K. L-J. har ersatt det med Näktergalsro. Det är inte ett dåligt namn men det är en dålig översättning.
På sidan 81 kommer nästa namn, Willowmere. Det har fått namnet Klaröga. Det som är förbryllande här är att namnet Klaröga bara används en gång och det på sidan 103. I fortsättningen översätts alltid Willowmere med Pil pil susa. jag har läst Anne böckerna många gånger, men det här är första gången jag fattat att Pil pil susa är en damm. Jag har alltid föreställt mig Pil pil susa som en pildunge.
KAPITEL XIV
I slutet på kapitlet kommer ett par exempel på att K. L-J. inte nöjer sig med att bara översätta, hon författar också.
sidan 89:
There's plenty of stuff baked in the house.
K. L-J. sidan 114:
Här finns både sockerkaka och gorån och våfflor.
Sidan 90:
"Five minutes ago I was so miserable I was wishing I'd never been born and now I wouldn't change places with an angel!"
K. L-J. sidan 114:
Efter några sekunder: – För fem minuter sedan var jag – m–m–m, där fick jag tvål i ögonen, usch – var jag så gränslöst olycklig, att jag önskade att jag aldrig varit född, och nu skulle jag inte vilja byta med en ängel.
På sidan 90 förekommer ordet scrumptious, K. L-J.har översatt det med "vi har mojat oss så". Det kan väl passera, fast jag skulle kunna tänka mig något bättre. Det som slog mig när jag läste ordet moja var att jag rätt nyligen – i DN tror jag – läste en artikel, där någon påstod att moja var ett nytt modeord!
KAPITEL VX
Det är inte bara blommor som vållar K. L-J. problem, hon har svårt att skilja på olika bär också. Det talas om raspberry tarts på sidan 91, K. L-J. kallar det vinbärskakor. A. D. som tydligen haft ett bättre lexikon, eller kanske en bättre lärare, säger hallonbakelse.
Jag har ingenting emot K. L-J's översättning av Lovers' Lane – "de älskandes stig" – det jag retar mig på är att hon inte håller fast vid det genom alla böckerna. Nå'n gång emellanåt varierar hon det med "de älskandes stråt".
Det är i högsta grad förbryllande att K. L-J. sällan översätter ett skolämne, utan till synes godtyckligt byter ut "lättöversatta" ämnen. Ett exempel kan man hitta på sidan 95:
... hearing Prissy Andrew's Latin,
K. L-J. sidan 122:
... hjälpte Prissy Andrews med ett svårt räkneproblem,
A. D. har samvetsgrant gett rätt svenskt namn åt varje förekommande skolämne varför jag inte anser det nödvändigt att redovisa hennes översättninga av dessa i fortsättningen. Men hos K. L-J. kryllar det av dessa obegripliga schemaomläggningar.
På sidan 95 sägs Gilbert studera "his history". I den svenska boken står det att läsa att Gilbert studerade sin geografi. Sidan 122.
Sidan 96:
... explaining a problem in algebra...
K. L-J. sidan 123:
... hjälpte Prissy Andrews med en tysk verbform...
Läste man tyska i kanadensiska skolor i slutet av 1800-talet?
Sidan 98:
... some three minutes too late.
K. L-J. sidan 126:
... ungefär tio minuter för sent.
A. D. sidan 118:
... vid pass tre minuter för sent,
Ännu ett ställe jag funderat lite över, när jag läst boken. Det sägs att eleverna började springa mot skolhuset så snart de såg sin lärare gå dit. Springer man allt vad man orkar i tio minuter så har man avverkat en avsevärd sträcka, var de verkligen så långt borta – i en granskog dessutom – skulle de knappast kunnat se sin lärare..
Sidan 98:
... a wreath of rice lilies...
K. L-J. sidan 127:
... en krans av blåklockor...
A. D. sidan 118:
... en blomsterkrans...
Om K. L-J. ändå hade hållit fast vid sin uppfattning att "rice lilies" betyder linnéa hade det inte verkat så veligt.
Sidan 101:
... knitting quilts as industriously and cheerful as usual.
K. L-J. sidan 131:
... stickande på sitt vaggtäcke lika flitigt och gladlynt som vanligt.
A. D. sidan 122:
... stickande lika flitigt och glatt som vanligt.
Med risk för att verka tjatig måste jag påpeka att jag inte gillar att översättaren "bättrar på" originalet med egna infall.
KAPITEL XVII
Sidan 105:
... asking Diana if she takes sugar!
K. L-J. sidan 135:
... frågar jag Diana om hon tar mjölk i teet...
Som vanligt håller sig A. D. till sanningen, och jag har svårt att förstå varför inte K. L-J. kunde göra det.
En del av det jag hakar upp mig på kan tyckas vara bagateller, men jag är faktiskt så petig att jag tycker att om ett ord går att översätta så ska man göra det.
Sidan 105:
... dressed in her second best dress...
K. L-J. sidan 136:
... iförd sin söndagsklänning...
Jag tycker liksom A. D. att det går utmärkt att skriva "sin näst bästa klänning" (sidan 128). Inte skulle Marilla ha tillåtit Anne att ta' på sig sin söndagsklänning, bara för att Diana skulle komma på te – hon fick ju inte använda servisen med rosenknopparna – och jag tror inte heller att fru Barry skulle skicka iväg dottern med bästa klänningen en vanlig lördag.
Att det inte heller går att översätta fruktsorter, det inser till och med jag. Därför har jag inget emot att invända mot nedanstående.
Sidan 106:
... Red Sweetings...
K. L-J. sidan 137:
... röda kalviller...
A. D. sidan 129:
... rosenhäger...
Men jag är tvungen att ta' med det för att visa på ett av A. D's få sakfel. I nästa kapitel berättas om, hur glada Annes kamrater blev, när hon återvände till skolan. Alla ger henne presenter och bland mycket annat finner hon ett äpple på sin bänk, "a strawberry apple". Ett äpple som hon inte ta'r emot, eftersom hon vet, att de bara växer på ett ställe i Avonlea – hos familjen Blythe. A. D's miss är att hon översätter även "strawberry apple" med rosenhäger, samma sort som Anne och Diana plockade på Grönkulla – eller rättare sagt Gröntorpa – i föregående kapitel.
K. L-J. kallar sorten för vitt gyllen-äpple.
Det skulle vara intressant att veta vad "strawberry apples" är, så jag har rådfrågat husets pomologiska litteratur: SVENSKA FRUKTSORTER I FÄRGLAGDA AVBILDNINGAR utgiven av svenska trädgårdsföreningen, under redaktion av Axel Pihl och Jakob Eriksson, från 1924. Säkerligen skulle en bok med Kanads fruktsorter vara till större nytta, men vårt bibliotek äger inte så exklusiv litteratur – gör ditt? Rosenhäger hittar jag överhuvudtaget inte, kalviller finns, även om de inte är röda. Södermanlands kalvill heter en vacker frukt i min bok, fast jag medger att det skulle verka egendomligt att låta Södermanlands kavill växa på Prince Edward Island.
Vitgylling finns det en sort som heter, men det jag kanske tycker är mest intressant är en sort som heter Sommarparmän. Intressant därför att det står att denna sort på tyska kallas för Schleswiger Erdbeerapfel och på danska Jordbaeraeble. Kan det möjligtvis vara samma sort som strawberry apples?
KAPITEL XVII
Sidan 115
... a perfectly elegant new pattern of knit lace,
K. L-J. sidan 150:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,
A. D. sidan 142:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,
Stickade spetsar har ju förekommit även hos oss, så jag förstår inte varför det har blivit en virkad spets hos båda damerna.
I nästa mening står:
... piece of pale pink paper,
K. L-J.:
... en bit ljusgult papper,
På sidan 118 förekommer en uppräkning av fyra skolämnen. K. L-J. har bara tagit med tre, latinet brydde hon sig inte om (sidan 158).
KAPITEL XVIII
Russet hör till de ord jag måste ta reda på lite mer om. Att det betyder rostrött vet jag, och att det i det här fallet (sidan 121) är en äppelsort, vet jag också. Men att det skulle vara frostnupet, visste jag inte, men det är de båda översättarna överens om. K. L-J. sidan 158 och A. D. sidan 151.
Sidan 126:
And we had fruit-cake and pound-cake and dough-nuts and two kinds of preserves, Marilla.
K. L-J. sidan 165:
Vi fick skinn- och benfri anjovis och hårdkokta ägg och pepparkakor och gorån med två slags sylt till, Marilla.
A. D. sidan 158:
Och vi fick fruktkaka och sockerkaka och bullar och två sorters sylt, Marilla.
Vad säger du om det? Jag är mållös – och det är ganska ovanligt!
På sidan 125 finns förresten en mening som visar på att L. M. Montgomery själv skilde på virkning och stickning:
... Diana showed me a new fancy chrochet stitch her aunt over at Carmody taught her. Not a soul in Avonlea knows it but us, and we pledged a solemn vow never to reveal it to anyone else.
K. L-J. har inte heller denna gång kunnat avstå från privata bidrag till texten. Sidan 165:
... Diana visade mig ett nytt slags virkning som hon hade lärt sig av sin moster i Carmody. Inte en enda människa i Avonlea kan det, och vi lovade varandra högtidligt att aldrig lära ut det åt någon annan. Det är med små roliga knutar som görs av bara stolpar.
KAPITEL XIX
Sidan 130:
... cried into her grammar all the afternoon...
K. L-J. sidan170:
... grät i sin bibliska historia hela eftermiddagen...
A. D. sidan 164:
... grät hela eftermiddagen bakom sin språklära...
Sidan 130:
They had a "perfectly elegant tea;" and then came the delicious occupation of dressing in Diana's little room upstairs. Diana did Anne's front hair in the new pompadour style and Anne tied Diana's bows with the especial knack she possessed; and they experimented with at least half a dozen different ways of arranging their back hair.
K. L-J. sidan 164:
De små flickorna blev bjudna på te hemma hos Diana – "alldeles som stora" – och sedan följde det angenäma värvet att göra toalett upp i Dianas lilla rum i övre våningen. Diana burrade upp Annes hår där framme så att man skulle kunna tro att där låg en valk under, och Anne knöt Dianas öronrosetter med den elegans som ensamt hennes fingrar förfogade över. Sedan försökte de väl ett halvt dussin olika sätt att ordna håret i nacken så att det skulle se mest "piffigt" ut.
A. D. sidan 164:
Diana och Anne drucko ett "förfärligt elegant" te; och sedan klädde de sig i Dianas lilla rum en trappa upp. De provade alla möjliga moderna frisyrer på varandra,
Kan man inte tänka sig ett mellanting mellan att skära bort hälften av texten och att smycka ut den efter eget gottfinnande? Eller att helt enkelt bara översätta.
Ett stycke längre ner på sidan tycker jag nog att K. L-J. har begått ett ordentligt misstag. A. D. har som vanligt avstått från att översätta hela stycket.
True, Anne could not help a little pang when she contrasted her plain black tam and shapeless, tight-sleeved, homemade gray-cloth coat with Diana's jaunty fur cap and smart little jacket.
K. L-J.:
Medgivas måste att Anne kände ett litet styng i sitt hjärta när hon jämförde sin släta svarta klänning av bomullssatin och betydligt "lunsiga" kofta med Dianas nätta pälsmössa och snobbiga lilla kappa.
Tam är här översatt med klänning av bomullssatin. Möjligtvis har hon trott det vara en förkortning på tamis eller tammy om vilket det står i vår äldsta Webster: "A kind of woolen cloth highly gazed, often used for straining sauces".
Jag är övertygad att Montomery menar tam-o'-shanter (basker) vilket ofta förkortas tam, i all synnerhet som hon, Anne, jämför sig med Diana som är iförd pälsmössa och jacka.
Hur "cloth coat" har kunnat bli till kofta är mig en gåta. Att så kröna denna förfärliga översättning med den ur språkliga synpunkt sett osköna vändningen: betydligt "lunsiga", är både otympligt och onödigt.
Om man nu inte kan avhålla sig från egna tillägg i texten, vore det önskvärt att minnas vad man tillfört texten.
Sidan 132:
And then – something – moved beneath them, there was a gasp and a cry...
K. L-J. sidan 173:
Och då – rörde sig något rätt stort och tjockt under dem, det pustades och jämrade...
Det var fröken Josephine Barry som låg i sängen. Längre fram i kapitlet kan man läsa att hon var en mager person. Varenda gång jag läst boken har jag haft problem att föreställa mig denna fröken Barry, eftersom jag inte vetat om jag skulle låta henne vara tjock eller smal.
Sidan 136:
... a silver bangle bracelet...
K. L-J. sidan 178:
... ett silverarmband med ett dinglande silverhjärta...
Sidan 105:
... asking Diana if she takes sugar!
K. L-J. sidan 135:
... frågar jag Diana om hon tar mjölk i teet...
Som vanligt håller sig A. D. till sanningen, och jag har svårt att förstå varför inte K. L-J. kunde göra det.
En del av det jag hakar upp mig på kan tyckas vara bagateller, men jag är faktiskt så petig att jag tycker att om ett ord går att översätta så ska man göra det.
Sidan 105:
... dressed in her second best dress...
K. L-J. sidan 136:
... iförd sin söndagsklänning...
Jag tycker liksom A. D. att det går utmärkt att skriva "sin näst bästa klänning" (sidan 128). Inte skulle Marilla ha tillåtit Anne att ta' på sig sin söndagsklänning, bara för att Diana skulle komma på te – hon fick ju inte använda servisen med rosenknopparna – och jag tror inte heller att fru Barry skulle skicka iväg dottern med bästa klänningen en vanlig lördag.
Att det inte heller går att översätta fruktsorter, det inser till och med jag. Därför har jag inget emot att invända mot nedanstående.
Sidan 106:
... Red Sweetings...
K. L-J. sidan 137:
... röda kalviller...
A. D. sidan 129:
... rosenhäger...
Men jag är tvungen att ta' med det för att visa på ett av A. D's få sakfel. I nästa kapitel berättas om, hur glada Annes kamrater blev, när hon återvände till skolan. Alla ger henne presenter och bland mycket annat finner hon ett äpple på sin bänk, "a strawberry apple". Ett äpple som hon inte ta'r emot, eftersom hon vet, att de bara växer på ett ställe i Avonlea – hos familjen Blythe. A. D's miss är att hon översätter även "strawberry apple" med rosenhäger, samma sort som Anne och Diana plockade på Grönkulla – eller rättare sagt Gröntorpa – i föregående kapitel.
K. L-J. kallar sorten för vitt gyllen-äpple.
Det skulle vara intressant att veta vad "strawberry apples" är, så jag har rådfrågat husets pomologiska litteratur: SVENSKA FRUKTSORTER I FÄRGLAGDA AVBILDNINGAR utgiven av svenska trädgårdsföreningen, under redaktion av Axel Pihl och Jakob Eriksson, från 1924. Säkerligen skulle en bok med Kanads fruktsorter vara till större nytta, men vårt bibliotek äger inte så exklusiv litteratur – gör ditt? Rosenhäger hittar jag överhuvudtaget inte, kalviller finns, även om de inte är röda. Södermanlands kalvill heter en vacker frukt i min bok, fast jag medger att det skulle verka egendomligt att låta Södermanlands kavill växa på Prince Edward Island.
Vitgylling finns det en sort som heter, men det jag kanske tycker är mest intressant är en sort som heter Sommarparmän. Intressant därför att det står att denna sort på tyska kallas för Schleswiger Erdbeerapfel och på danska Jordbaeraeble. Kan det möjligtvis vara samma sort som strawberry apples?
KAPITEL XVII
Sidan 115
... a perfectly elegant new pattern of knit lace,
K. L-J. sidan 150:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,
A. D. sidan 142:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,
Stickade spetsar har ju förekommit även hos oss, så jag förstår inte varför det har blivit en virkad spets hos båda damerna.
I nästa mening står:
... piece of pale pink paper,
K. L-J.:
... en bit ljusgult papper,
På sidan 118 förekommer en uppräkning av fyra skolämnen. K. L-J. har bara tagit med tre, latinet brydde hon sig inte om (sidan 158).
KAPITEL XVIII
Russet hör till de ord jag måste ta reda på lite mer om. Att det betyder rostrött vet jag, och att det i det här fallet (sidan 121) är en äppelsort, vet jag också. Men att det skulle vara frostnupet, visste jag inte, men det är de båda översättarna överens om. K. L-J. sidan 158 och A. D. sidan 151.
Sidan 126:
And we had fruit-cake and pound-cake and dough-nuts and two kinds of preserves, Marilla.
K. L-J. sidan 165:
Vi fick skinn- och benfri anjovis och hårdkokta ägg och pepparkakor och gorån med två slags sylt till, Marilla.
A. D. sidan 158:
Och vi fick fruktkaka och sockerkaka och bullar och två sorters sylt, Marilla.
Vad säger du om det? Jag är mållös – och det är ganska ovanligt!
På sidan 125 finns förresten en mening som visar på att L. M. Montgomery själv skilde på virkning och stickning:
... Diana showed me a new fancy chrochet stitch her aunt over at Carmody taught her. Not a soul in Avonlea knows it but us, and we pledged a solemn vow never to reveal it to anyone else.
K. L-J. har inte heller denna gång kunnat avstå från privata bidrag till texten. Sidan 165:
... Diana visade mig ett nytt slags virkning som hon hade lärt sig av sin moster i Carmody. Inte en enda människa i Avonlea kan det, och vi lovade varandra högtidligt att aldrig lära ut det åt någon annan. Det är med små roliga knutar som görs av bara stolpar.
KAPITEL XIX
Sidan 130:
... cried into her grammar all the afternoon...
K. L-J. sidan170:
... grät i sin bibliska historia hela eftermiddagen...
A. D. sidan 164:
... grät hela eftermiddagen bakom sin språklära...
Sidan 130:
They had a "perfectly elegant tea;" and then came the delicious occupation of dressing in Diana's little room upstairs. Diana did Anne's front hair in the new pompadour style and Anne tied Diana's bows with the especial knack she possessed; and they experimented with at least half a dozen different ways of arranging their back hair.
K. L-J. sidan 164:
De små flickorna blev bjudna på te hemma hos Diana – "alldeles som stora" – och sedan följde det angenäma värvet att göra toalett upp i Dianas lilla rum i övre våningen. Diana burrade upp Annes hår där framme så att man skulle kunna tro att där låg en valk under, och Anne knöt Dianas öronrosetter med den elegans som ensamt hennes fingrar förfogade över. Sedan försökte de väl ett halvt dussin olika sätt att ordna håret i nacken så att det skulle se mest "piffigt" ut.
A. D. sidan 164:
Diana och Anne drucko ett "förfärligt elegant" te; och sedan klädde de sig i Dianas lilla rum en trappa upp. De provade alla möjliga moderna frisyrer på varandra,
Kan man inte tänka sig ett mellanting mellan att skära bort hälften av texten och att smycka ut den efter eget gottfinnande? Eller att helt enkelt bara översätta.
Ett stycke längre ner på sidan tycker jag nog att K. L-J. har begått ett ordentligt misstag. A. D. har som vanligt avstått från att översätta hela stycket.
True, Anne could not help a little pang when she contrasted her plain black tam and shapeless, tight-sleeved, homemade gray-cloth coat with Diana's jaunty fur cap and smart little jacket.
K. L-J.:
Medgivas måste att Anne kände ett litet styng i sitt hjärta när hon jämförde sin släta svarta klänning av bomullssatin och betydligt "lunsiga" kofta med Dianas nätta pälsmössa och snobbiga lilla kappa.
Tam är här översatt med klänning av bomullssatin. Möjligtvis har hon trott det vara en förkortning på tamis eller tammy om vilket det står i vår äldsta Webster: "A kind of woolen cloth highly gazed, often used for straining sauces".
Jag är övertygad att Montomery menar tam-o'-shanter (basker) vilket ofta förkortas tam, i all synnerhet som hon, Anne, jämför sig med Diana som är iförd pälsmössa och jacka.
Hur "cloth coat" har kunnat bli till kofta är mig en gåta. Att så kröna denna förfärliga översättning med den ur språkliga synpunkt sett osköna vändningen: betydligt "lunsiga", är både otympligt och onödigt.
Om man nu inte kan avhålla sig från egna tillägg i texten, vore det önskvärt att minnas vad man tillfört texten.
Sidan 132:
And then – something – moved beneath them, there was a gasp and a cry...
K. L-J. sidan 173:
Och då – rörde sig något rätt stort och tjockt under dem, det pustades och jämrade...
Det var fröken Josephine Barry som låg i sängen. Längre fram i kapitlet kan man läsa att hon var en mager person. Varenda gång jag läst boken har jag haft problem att föreställa mig denna fröken Barry, eftersom jag inte vetat om jag skulle låta henne vara tjock eller smal.
Sidan 136:
... a silver bangle bracelet...
K. L-J. sidan 178:
... ett silverarmband med ett dinglande silverhjärta...
KAPITEL XX
vari K.L-J. ånyo låter liljekonvaljerna blomma. Den här gången heter det engelska Mayflower. En av våra Webster säger: "Mayflower, any of several flowers or plants blooming in May, as marsh marigold, cuckoo flower, calla lily, hawthorn, trailing arbutus, etc."
Mayflowers förekommer även i "Chronicles of Avonlea" översatt till svenska av Birger BjerreIbland får jag en känsla av att K. L-J. hade tillgång till det verkliga originalet, medan jag fått tag på
Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.
K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.
KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.
Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."
K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.
även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.
Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!
K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.
KAPITEL XXII
Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.
K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.
är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!
KAPITEL XXIV
Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.
K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".
KAPITEL XXV
När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.
The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.
After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.
Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.
"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.
"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.
Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.
"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.
When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."
Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.
"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."
"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.
"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."
"White or brown?" queried Miss Harris patiently.
"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.
"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."
"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.
Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.
"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."
"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.
Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...
K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...
Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?
KAPITEL XXVI
A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.
Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...
K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...
SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).
Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.
K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?
Slutet av kapitlet oöversatt.
KAPITEL XXIX
Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines
The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,
she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.
K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:
Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!
slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.
Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?
Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...
K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...
Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!
Sidan 196:
... knitted lace.
K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.
Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.
K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.
KAPITEL XXX
Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...
K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...
På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.
Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.
K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.
Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.
K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.
KAPITEL XXXI
Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...
K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...
Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...
Den mörkvioletta är så söt,...
Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!
KAPITEL XXXII
Sidan 219:
... whether I passed or not.
K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.
Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.
K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.
Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.
KAPITEL XXXIII
Sidan 221:
... were of pale green art muslin.
K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.
Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)
När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...
KAPITEL XXXIV
Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...
K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...
Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.
K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.
KAPITEL XXXVII
Sidan 249:
People called him my beau.
K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.
vari K.L-J. ånyo låter liljekonvaljerna blomma. Den här gången heter det engelska Mayflower. En av våra Webster säger: "Mayflower, any of several flowers or plants blooming in May, as marsh marigold, cuckoo flower, calla lily, hawthorn, trailing arbutus, etc."
Mayflowers förekommer även i "Chronicles of Avonlea" översatt till svenska av Birger BjerreIbland får jag en känsla av att K. L-J. hade tillgång till det verkliga originalet, medan jag fått tag på
Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.
K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.
KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.
Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."
K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.
även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.
Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!
K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.
KAPITEL XXII
Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.
K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.
är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!
KAPITEL XXIV
Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.
K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".
KAPITEL XXV
När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.
The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.
After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.
Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.
"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.
"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.
Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.
"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.
When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."
Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.
"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."
"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.
"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."
"White or brown?" queried Miss Harris patiently.
"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.
"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."
"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.
Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.
"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."
"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.
Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...
K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...
Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?
KAPITEL XXVI
A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.
Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...
K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...
SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).
Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.
K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?
Slutet av kapitlet oöversatt.
KAPITEL XXIX
Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines
The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,
she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.
K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:
Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!
slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.
Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?
Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...
K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...
Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!
Sidan 196:
... knitted lace.
K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.
Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.
K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.
KAPITEL XXX
Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...
K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...
På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.
Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.
K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.
Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.
K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.
KAPITEL XXXI
Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...
K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...
Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...
Den mörkvioletta är så söt,...
Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!
KAPITEL XXXII
Sidan 219:
... whether I passed or not.
K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.
Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.
K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.
Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.
KAPITEL XXXIII
Sidan 221:
... were of pale green art muslin.
K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.
Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)
När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...
KAPITEL XXXIV
Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...
K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...
Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.
K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.
KAPITEL XXXVII
Sidan 249:
People called him my beau.
K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.
lördag 18 april 2009
Lördag med Gutenberg
0Det var lite magert hos Gutenberg i dag – men de få böcker jag hittade var roliga. Två illustrerade barnböcker och så en svensk bok vilket inte händer så ofta.
” Om Lars Johansson (Lucidor den olycklige), Litteraturhistoriskt utkast” av Josef Linck, från 1876.
Man kan hitta en del om Lasse Lucidor på nätet – men ingen refererar till den här boken. Om det beror på att den är okänd eller om den inte är tillförlitlig vet jag inte.
0”Trollkarlen från Oz” av Frank Baum har väl aldrig blivit så populär här som i U.S.A. och hans andra böcker är ännu mindre kända hos oss. Jag vet inte ens om de andra böckerna, många skrivna under pseudonym, finns översatta till svenska.
Idag hittade jag ” Twinkle and Chubbins, Their Astonishing Adventures in Nature-Fairyland” från 1911. Den är illustrerad av Maginal Wright Enright. Det enda jag vet om henne är att hon var syster till Frank Lloyd Wright.
0Visst förefaller hon vara påverkad av japanska träsnitt? Till och med signaturen på en del bilder ser lite japanska ut.
0 
0En bok med illustrationer av Randolph Caldecott går jag aldrig förbi. Hans ibland rätt burleska bilder tror jag uppskattas minst lika mycket av vuxna, om inte mer, än av barn. I dag hittade jag ”The Panjandrum Picture Book”, det är en samlingsvolym där de flesta av böckerna redan finns på Gutenberg – men några nya bilder hittade jag.
söndag 12 april 2009
Engagerande böcker
0"Construction Work for Rural and Elementary Schools" av Virginia McGaw från 1909 är en omfattande bok med knopar, pappslöjd, träarbeten och korgtillverkning – en bok som framkallar samma själsliga förväntansfulla glädjeskutt, som i barndomen. Jag har ingen som helst användning för något av projekten men likväl är jag redo att börja knåpa NU.
0Vem vill inte ha en vikskärm?
Eller en gul ask med en kyckling på så här i påsktider.
Eller en gul ask med en kyckling på så här i påsktider.
0A beautiful Christmas box may be made of red paper, or gray decorated with holly. Made of white paper, with a chicken (in yellow) painted on the lid, it is appropriate for Easter.
0Och vem har inte glädje av en ram – där man kan sätta sin käresta på plats.
JAPANESE BOOK
SCRAP OR CLIPPING BOOKCover of linen, stenciled. 0
Nu när det blivit så utomordentligt populärt att göra klippböcker (jag vägrar att använda det larviga engelska uttrycket) så är det väl på sin plats att tillverka några olika sorters böcker för ändamålet.
0
Och för den som har en orm utan bostad kanske den här korgen passar.
0
0
0Vem har väl inte drömt om att få tillverka en pennvässare åt storebror.
0
0
Korgar är alltid bra att ha till hands för allt småplock som man inte vet vad man ska göra med?
Och för den som har en orm utan bostad kanske den här korgen passar.
0
En annan lika pedagogisk bok är ” The Library of Work and Play: Gardening and Farming” av Ellen Eddy Shaw från 1911.
THIS BOOK IS DEDICATED TO THE REAL BOYS OF THIS
REAL CLUB AND TO THE GIRLS WHO ARE
JUST AS GOOD AS BOYS
REAL CLUB AND TO THE GIRLS WHO ARE
JUST AS GOOD AS BOYS
står det på titelbladet. Här finns massor med råd om trädgårdsskötsel och hur man tillverkar till exempel en kallbänk och en pall.
0This looks like a pretentious piece of woodwork for a lad to make. George did not think so. The construction is simple. Note the good lines.
To construct the stool make with the two 8½ x 1¾ x ⅞ in. pieces the lower braces, a lap joint. Find the mid-line of each piece by measuring 4¼ in. from the ends. From this line lay off two other lines parallel to it and at a distance of ⅞ in. to the right and left. This makes a 1¾ in. square in the centre of each piece. Now transfer these lines down the edges of the lower brace pieces. Saw on the inside of the lines down one-half the thickness or saw and chisel down to one-half. It is necessary to saw on the inside of the lines or a loose joint will result. The joint must be exactly in the middle and all arms must be equal in length when completed. Brads or finishing nails should be used to hold the joint in place. This lower brace is 7 in. up from the floor or bottom of the stool. In the picture the screws, which hold the brace, show plainly.
Now lay off an octagon, with a diameter of 8½ in. on the 8½ x 8½ x ⅞ in. piece, sawing off the corner pieces so as to just fit the leg. Glue and screw this to the under sides of the top piece, placing the grain across that of the top wood. Warping is thus prevented. This brace acts as a support to which the upper ends of the legs are firmly screwed and glued. A 3/16 in. gimlet hole should be bored for each screw or the wood will split. The holes should not be deeper than 1½ in. if the screws are to hold firmly. Try drawing the screws across a cake of soap and see if they will not be applied more easily.
To be sure that the legs go on exactly rigid it would be well to draw lines diagonally through the centre of the under surface of the top piece. The legs are to be attached at right angles to these diagonals. After the legs are screwed to the upper and lower braces sandpaper the entire stool. Do this lengthwise to the grain, never across. Then stain and wax.
Medan pojkarna ägnar sig åt karljobb så använder flickorna sin tid åt arbeten mer lämpade för det svaga könet – som att göra frökuvert.
Men för ögonblicket tänker jag inte tillverka varken nyttiga eller onyttiga prylar – jag ska bara njuta av våren.
To construct the stool make with the two 8½ x 1¾ x ⅞ in. pieces the lower braces, a lap joint. Find the mid-line of each piece by measuring 4¼ in. from the ends. From this line lay off two other lines parallel to it and at a distance of ⅞ in. to the right and left. This makes a 1¾ in. square in the centre of each piece. Now transfer these lines down the edges of the lower brace pieces. Saw on the inside of the lines down one-half the thickness or saw and chisel down to one-half. It is necessary to saw on the inside of the lines or a loose joint will result. The joint must be exactly in the middle and all arms must be equal in length when completed. Brads or finishing nails should be used to hold the joint in place. This lower brace is 7 in. up from the floor or bottom of the stool. In the picture the screws, which hold the brace, show plainly.
Now lay off an octagon, with a diameter of 8½ in. on the 8½ x 8½ x ⅞ in. piece, sawing off the corner pieces so as to just fit the leg. Glue and screw this to the under sides of the top piece, placing the grain across that of the top wood. Warping is thus prevented. This brace acts as a support to which the upper ends of the legs are firmly screwed and glued. A 3/16 in. gimlet hole should be bored for each screw or the wood will split. The holes should not be deeper than 1½ in. if the screws are to hold firmly. Try drawing the screws across a cake of soap and see if they will not be applied more easily.
To be sure that the legs go on exactly rigid it would be well to draw lines diagonally through the centre of the under surface of the top piece. The legs are to be attached at right angles to these diagonals. After the legs are screwed to the upper and lower braces sandpaper the entire stool. Do this lengthwise to the grain, never across. Then stain and wax.
Medan pojkarna ägnar sig åt karljobb så använder flickorna sin tid åt arbeten mer lämpade för det svaga könet – som att göra frökuvert. Men för ögonblicket tänker jag inte tillverka varken nyttiga eller onyttiga prylar – jag ska bara njuta av våren.
söndag 15 mars 2009
Vilka fynd!
The Bookseller, 1 selleth Books in a Booksellers Shop, 2. of which he writeth a Catalogue, 3.Bibliopola, 1. vendit Libros in Bibliopolio, 2. quorum conscribit Catalogum, 3.
0
The Books are placed on Shelves, 4. and are laid open for use upon a Desk, 5.
Libri disponuntur per Repositoria, 4. & exponuntur ad usum, super Pluteum, 5.
0
A Multitude of Books is called a Library, 6.
Multitudo Librorum vocatur Bibliotheca, 6.
0
Hur det kunde se ut i en bokhandel 1657 får man reda på i "The Orbis Pictus", en latinsk lärobok. Ja, det stannar inte vid bokhandeln — det är en otroligt omfattande bok som ta'r upp allt från djur och kroppsdelar till yrken och bostäder.
picture
Pictures, 1. delight the Eyes and adorn Rooms.Picturæ, 1. oblectant Oculos & ornant Conclavia.
0
The Painter, 2. painteth an Image with a Pencil, 3. in a Table, 4. upon a Case-frame, 5. holding his Pollet, 6. in his left hand, on which are the Paints which were ground by the Boy, 7. on a Marble.
Pictor, 2. pingit Effigiem Penicilio, 3. in Tabula, 4. super Pluteo, 5. tenens Orbem Pictorium, 6. in sinistra, in quo Pigmenta quæ terebantur à puero, 7. in marmore.
0
The Carver and Statuary carve Statues, 8. of Wood and Stone.
Sculptor, & Statuarius exsculpunt Statuas, 8. è Ligno & Lapide.
0
The Graver and the Cutter grave Shapes, 10. and Characters with a Graving Chesil, 9. in Wood, Brass, and other Metals.
Cœlator & Scalptor insculpit Figuras, 10. & Characteres, Cœlo, 9. Ligno, Æri, aliisque Metallis.
0Som textilare kunde jag ju inte låta bli att fördjupa mig i "Art in Needlework, A Book about Embroidery", 1900 av Lewis F. Day och Mary Buckle. En instruktiv bok med många bilder att låta sig inspireras av.
0
0En tidig Ruth Sawyer fanns också, "Seven Miles to Arden" from 1915. I Sverige är hon nog mest känd för sin bok "Rullskridskorna" en bok som utspelar sig i New York City i början på förra seklet och som till stor del är självbiografisk.
0
0
"Two Centuries of Costume in America, Vol. 1 (1620-1820)" av Alice Morse Earle från 1903 är en ambitiös bok med illustrationer. Ovan ett kväkarmöte, där man ser de hur kväkarna klädde sig — en enkelhet som höll i sig långt in på nittonhundra talet.
0"Two Centuries of Costume in America, Vol. 1 (1620-1820)" av Alice Morse Earle från 1903 är en ambitiös bok med illustrationer. Ovan ett kväkarmöte, där man ser de hur kväkarna klädde sig — en enkelhet som höll i sig långt in på nittonhundra talet.
Och ett kapitel handlar om hur de stackars barnen kläddes, och hur de snördes och faktiskt snördes fast vid särskila stolar för att få den eftersträvade raka hållningen.
0
0
0
0För den som inte har något emot tyska kan det vara intressant att lära sig hur sexualundervisning för barn gick till 1916. "Woher die Kindlein kommen" av Dr. Hans Hoppeler.
tisdag 3 mars 2009
Två länder — Jämtland och Amerika.
0Runeberg har hållit mig vaken några kvällar. Hittade två intessanta böcker som jag läser växelvis.
0
I JÄMTEBYGD.
STUDIER OCH SKILDRINGAR
af
JOHAN LINDSTRÖM
(SAXON)
0STUDIER OCH SKILDRINGAR
af
JOHAN LINDSTRÖM
(SAXON)
Johan Lindströms bok från 1888 bjuder intressant läsning.
Nu har jag ännu inte läst hela boken, men fascineras ändå av den. författaren var nog helt betagen av skönheten och det för en sörlänning exotiska i Jämtland — men som så många andra såg han nog samerna som ett folk som inte var fullt så högt stående som han själv. Samma inställning som den "upplyste vite mannen" haft i alla tider till ursprungsbefolkning. Han har en välvillig men en aning nedlåtande inställning och säger till exempel: "Lapparne äro mycket svaga för grannlåt och kunna hänga på sig silfverpjeser för hundratals kronors värde."
Ett kapitel ägnas Jämtlands söner — men om dess döttrar sägs inget!
0
AMERIKA-BOKEN
HJÄLPREDA FÖR UTVANDRARE.
Riktiga och pålitliga upplysningar om resan till Amerika, arbets- och naturförhållandena i de olika staterna m.m.
AF
K. ZILLIACUS
K. ZILLIACUS
jämte en
Kort vägledning till engelska språkets talande.
Kort vägledning till engelska språkets talande.
Med en karta öfver Förenta Staterna.
STOCKHOLM.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG.
1893
0
Ofattbart så mycket elände en godtrogen svensk — eller annan icke amerikan — kunde råka ut för i sin jakt på lyckan.
Nog vet vi hur besvärligt det kunde vara för den nyanlände i Amerika. Men den här boken belyser alla fallgropar, och jag bara hoppas att det var en bok som nådde ut till många presumtiva emigranter. Den börjar med att skärskåda de olika ångbåtslinjerna och tala om allt man skulle tänka på när det var dags att köpa biljett.
Nästa steg är hur man beter sig vid ankomsten till Ellis Island — och mina tankar går till alla mina förfäder som stigit i land där.
Sedan följer ett kapitel om hur man färdas västerut, ett annat om arbetssituationen.
I slutet finns en snabbkurs i engelska språket — hur lätt det se'n kunde vara att klara sig när man blev tilltalad på engelska är väl en annan sak.
Nog vet vi hur besvärligt det kunde vara för den nyanlände i Amerika. Men den här boken belyser alla fallgropar, och jag bara hoppas att det var en bok som nådde ut till många presumtiva emigranter. Den börjar med att skärskåda de olika ångbåtslinjerna och tala om allt man skulle tänka på när det var dags att köpa biljett.
Nästa steg är hur man beter sig vid ankomsten till Ellis Island — och mina tankar går till alla mina förfäder som stigit i land där.
Sedan följer ett kapitel om hur man färdas västerut, ett annat om arbetssituationen.
I slutet finns en snabbkurs i engelska språket — hur lätt det se'n kunde vara att klara sig när man blev tilltalad på engelska är väl en annan sak.
söndag 1 mars 2009
Hört och läst
0Ett nybakat bröd passar utmärkt till en matig soppa.
Varför inte skippa ett? Lika onödigt som en fika!
0
Hätskt och hatiskt.
Som att säga skamligt och skämmigt — fast skämmigt kan förståss få mig att bli både hatisk och hätsk!
0
Fler utryck som sätter sig på tvären i hörselgångarna:
En lång resa att gå
Sverige är duktiga
Strykas på foten — och det rörde sig inte om en salva!
Stickning och handarbete
Åtgärder att göra
Förseddes
torsdag 5 februari 2009
Fynd i bokhyllan
0Det händer inte ofta — men det händer att jag upptäcker okända böcker i bokhyllorna. Och jag blir lika förvånad varje gång, jag har ju trots allt flyttat om och organiserat i hyllorna rätt många gånger.
Den här gången var det två böcker "Jesu liknelser" av Kaj Munk med illustrationer av Rune Lindström från 1944. Det är inte bara illustrationerna som är fantastiska — texten är enkel och rätt fram. Jag är inte helt säker på att den var alldeles okontroversiell då för mer än 60 år sedan.
Redan från början anslår den en vardaglig ton:
0
God dag barn! Är det någon av er, som tycker om att höra någon berätta? Jag känner en som kan konsten. Det är Jesus. På den här tiden, då han gick härnere på jorden berättade han så gärna. Han var mycket tillsammans med folk. Ibland var de ute och seglade, och iblandvandrade de i bergen, och ibland var han bortbjuden och var då tillsammans med en hel del människor. Och så hände det sig att han tog sig för att berätta något.
0
Illustrationen till "Den rike mannen och Lasarus" tycker jag är suverän.
De fåvitska jungfrurna har blivit tanklösa i den här versionen och här kommer man osökt att tänka
på de gamla dalmålningarna.
0
0Människor, som blåste upp sig och var viktiga, dem tålde inte Jesus. Han sade en gång, att det gagnar inte det minsta att man är aldrig så bra, om man är högfärdig över det. Jesus tänkte därvid på fariséerna.
0
0
Jesus vilar ut i Betania i sina vänners, Marta, Maria och Lasarus hem.
0
Den andra boken "Jesus av Nasaret, åttio original-planscher av konstnären William Hole med text ur evangelierna" är tryckt 1930, men jag ser att William Hole dog redan 1917. Så att hans bilder har en helt annan karaktär är inte så konstigt. Traditionella, men ändå långt från de gamla kristendoms-planscherna.
0
0
Förutom det förhållandet att Jesus var lydig mot sina föräldrar, och att han växte till i visdom, ålder och nåd inför alla, som kände honom, illustrerar tavlan allt vad vi veta om Jesu liv innan han uppnådde 30 års åldern.0
En helt annan ton.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
