På den tiden var dagens första lektion tio minuter längre än de andra övriga för att man skulle ha morgonsamling. Jag läste Lillvingen av Bror Colstrup och de små tuffingarna satt som tända ljus. Undrar om man fortfarande kan muta ungar med högläsning - i en obs-klass tämjde jag smågangsterna med "Det spökar i Jämtland". Den hade jag själv suttit framför brasan hos Agnar i Funäsdalen och lyssnat till som barn. När vi gick hem i den kalla vinternatten såg jag till att gå mellan föräldrarna!
Bror Colstrup vet jag ingnting om — hittar honom ingenstans.