I dag skulle Ester Ringnér-Lundgren ha fyllt 101 år.
Många känner kanske henne bättre som Merri Vik, författare till Lotta böckerna. Men hon skrev även under pseudonymerna Kaj Ringnér och Bertil Björk.
Själv blev jag bekant med hennes böcker som 8-åring när jag fick Tussi i skolan — Tussi böckerna läste jag gång efter annan, och tycker fortfarande att de är roliga att återvända till. Idag känns det dessutom charmigt nostalgiskt att läsa om den skola som inte längre finns. En skola med rolig timme på lördagarna och examen med sånger, verser och kräpp-pappers mössor.
Alla som läst Esters böcker vet att det är roande läsning, episoder som får en att fnissa glatt inte bara just när man läser det utan varje gång man kommer att tänka på dem. Men man blir bildad också; förutom en oklanderlig svenska finns det gott om lärdom insprängt i texten. Jag vet att Ester blev så glad varje gång hon hörde att ett citat hade fört en läsare till dess källa.
Men Ester var långt ifrån bara skoj och lustiga episoder — det fanns ett mörkt stråk av längtan och vemod under det uppsluppna. I ett brev 1986 skrev hon:
"...men jag vore glad om jag inte hade så mycket vemod i mig och levde mig in i allting så intensivt. Och minns allt så utomordentligt väl! Det blir mycket vemod och hemlängtan då. Men jag får väl säga som "gumman" "Man måste ha ett väldigt gott humör för att orka med att vara så ledsen".
När vi båda var sjuka och varken kunde träffas eller orkade skriva brev ringde vi och piggade upp varandra. Jag minns en gång när hon var bekymrad över att jag hade så svårt att få tag på min läkare. "Karln är en knöl" sa hon.
"Nej Ester", sa jag "jag tycker bra om honom, han är väldigt trevlig".
"Alla knölar är trevliga" var Esters lakoniska svar. Vilken livserfarenhet!
Jag saknar dig Ester!
Är du nyfiken på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren så hittar du det här.
Många känner kanske henne bättre som Merri Vik, författare till Lotta böckerna. Men hon skrev även under pseudonymerna Kaj Ringnér och Bertil Björk.
Själv blev jag bekant med hennes böcker som 8-åring när jag fick Tussi i skolan — Tussi böckerna läste jag gång efter annan, och tycker fortfarande att de är roliga att återvända till. Idag känns det dessutom charmigt nostalgiskt att läsa om den skola som inte längre finns. En skola med rolig timme på lördagarna och examen med sånger, verser och kräpp-pappers mössor.
Alla som läst Esters böcker vet att det är roande läsning, episoder som får en att fnissa glatt inte bara just när man läser det utan varje gång man kommer att tänka på dem. Men man blir bildad också; förutom en oklanderlig svenska finns det gott om lärdom insprängt i texten. Jag vet att Ester blev så glad varje gång hon hörde att ett citat hade fört en läsare till dess källa.
Men Ester var långt ifrån bara skoj och lustiga episoder — det fanns ett mörkt stråk av längtan och vemod under det uppsluppna. I ett brev 1986 skrev hon:
"...men jag vore glad om jag inte hade så mycket vemod i mig och levde mig in i allting så intensivt. Och minns allt så utomordentligt väl! Det blir mycket vemod och hemlängtan då. Men jag får väl säga som "gumman" "Man måste ha ett väldigt gott humör för att orka med att vara så ledsen".
När vi båda var sjuka och varken kunde träffas eller orkade skriva brev ringde vi och piggade upp varandra. Jag minns en gång när hon var bekymrad över att jag hade så svårt att få tag på min läkare. "Karln är en knöl" sa hon.
"Nej Ester", sa jag "jag tycker bra om honom, han är väldigt trevlig".
"Alla knölar är trevliga" var Esters lakoniska svar. Vilken livserfarenhet!
Jag saknar dig Ester!
Är du nyfiken på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren så hittar du det här.
Visst var väl Ester lärare i Norrköping? Jag har ett svagt minne från min ungdom att mamma berättade att hennes svåger hade henne i skolan - och att mamma tyckte det var FÖRFÄRLIGT med boken om lärarinnan och prästen. Skandal. Undrar om jag inte läste den som följetong i nån tidning... eller om jag såg filmen... minns inte. Minns bara att jag inte alls tyckte att det var skandal.
SvaraRaderaUndrar om du inte tänker på Ester Lindins bok "Tänk om jag gifter mig med prästen". (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ester_Lindin) Har inte tänkt på henne på evigheter - lustigt nog kände vi också henne. Det är så länge se'n att jag inte har någon klar bild av henne men jag minns även henne som slagfärdig och trevlig.
SvaraRaderaMen båda var ju från Norrköping och Ester L. som du så riktigt säger var lärare där och jag tror att även den andra Ester arbetade några år där innan hon flyttade till Stockholm.
Margaretha