fredag 5 november 2010

Den goda jorden


Än så länge så tycks det bara vara Karin och jag som vill läsa och diskutera "Den goda jorden". Men det är inte för sent att komma med i gruppen, om man kan kalla två personer en grupp?
Vill du läsa boken på engelska så finns den på nätet. Det borde inte vara något problem att få tag på den på bibliotekt, även om den är magasinerad så finns den säkert på många bibliotek.
Välkommen in i kommentatorsbåset!

3 kommentarer:

  1. Margaretha,
    En liten första början på Den goda jorden…
    En trevande början..trots att boken är lättläst så kanske den ändå inte är helt lättydd och lätt kommenterad. Det kan bli trivialt mitt språk när jag söker inre meningar

    Fastän jag inte har läst ut hela boken ännu, upplever jag att den gott och väl kunde vara skriven i dag. I många länder har kvinnans ställning inte förändras nämnvärt med hur det var när Wang Lung äktade sin Olan. Ändå, förvånade det mig att Pearl Buck iträdde sig Wang Lungs roll så bra, att hon kunde skriva om manliga känslor, manliga tankar på ett sätt som fick mig att fundera om jag hade tagit helt fel på författarens kön.

    Den enkle mannen Wang Lung som gifter sig med slavinnan Olan redan den första gången de träffas, totala främlingar för varandra. Olan blir bortgift för att hennes ”ägare” räknar med att få förtjänster i templet för nästa liv, p.g.a. av att hon genom de unga två, ger världen nytt liv. Wang Lung för att han behöver en kvinna som skall ge honom många söner och tjäna honom och fadern i hemmet. Resonemangsgiftermål, förstås. De tog vad de fick, fattig man och slavinna. Och så väl de anpassar sig.
    Så enkelt det var att gifta sig, två bildstoder gjorda av jord, klädda i silkespapper, rökelse och de två tillsammans, en bröllopsnatt och så var de ett äkta par…
    Vackert beskrivet, praktiskt och enkelt.
    Karin
    som börjar så här....

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Äntligen!
    Varje gång jag skulle svara, har jag blivit frånkopplad.
    Skulle tro att du läst ut boken nu, så lång tid som jag tagit på mig att kommentera.
    Jag håller med dig om att man kan undra hur författaren kunde skildra Wang Lungs känslor som hon gjorde. Jag undrar hela tiden om hon haft någon förebild till sin huvudperson.

    Det som slog mig när jag läste boken var, hur lite världen ändå förändrats - det är översvämningar och svält, och på något förunderligt sätt klarar sig människorna.

    Men viss led jag med Olan när Wang Lung vill ha en kvinna till. Så självklart att mannen skulle kunna ha fler kvinnor, yngre och vackrare än den första!

    Vem behöver läsa deckare eller modern spänningslitteratur, när man kan läsa Buck. jag förundrades över att boken utan att egentligen vara spännande, höll mig i ett sån't fast grepp. Som i barndomen när man bara skulle läsa "en sida till" när man blev ombedd att göra något.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Margaretha,
    först nu upptäckte jag att du har svarat; blindstyre som jag är:).

    Världen har inte förändrats särskilt mycket, det är också någonting som slår mig när jag läser boken.
    Fortfarande finns samma prestige och girighet...jorden är det enda viktiga för Wang Lung men inte i det syfte som man kunde förvänta sig utan mera för att kunna bräcka den tidigare ägaren...ärelystnad tar honom med hull och hår.
    Det är min upplevelse.
    Grymt är också att läsa hur fattigt de har det; barnen får äta jord utblandat med vatten,
    Olan dräper det nyfödda barnet för att inte få en mun till att mätta osv...och precis som du så är det hemskt att läsa att hon blir ratad för en yngre...
    Utan Olan hade Wang Lung inte lyckats skaffa sig det han gjorde...alltid var det hon som kom med klokheten/visdomen..
    Men han var ju ett offer, liksom också hon, för sin tid och den synen på de olika könens betydelse i olika sammanhang.
    Jag har börjat läsa boken en andra gång, låååångsamt:) innan jag åter lämnar in den till biblioteket
    I det vardagliga, småtråkiga finns så många känslor och tankar invävda..
    Buck kan skriva!

    Karin
    som håller med om att boken fängslar en lika mycket som en spännande deckare

    SvaraRadera