Lördag med både Gutenberg och Runeberg

Började som vanligt min lördag hos Gutenberg där de flesta böckerna är på engelska — men i dag fanns Fredrika Runebergs "Teckningar och drömmar". Jag har läst en hel del om Fredrika Runeberg men ingenting av henne, så den kan jag ju inte gå förbi. Märker snart att det är en bok att läsa långsamt. Eftersom det är korta berättelser passar det utmärkat att läsa ett stycke om dagen.



Jag känner mig mer hemma hos Gutenberg men börjar så smått lära mig hitta och upskatta Runberg. När jag hittade "Den Nyttige Bilderboken eller Vandringen genom Verkstäderna med 36 kolorerade plancher" blev jag helt fast och har försummat allt och alla. Tyvärr framgår det inte när boken är tryckt. Flera saker slår mig när jag läser denna bok, först hur pedagogisk den är — inget barn ska sväva i okunnighet om tillkomsten av alla föremål i dess omgivning. Se'n kan man ju inte låta bli att filosofera över alla försvunna yrkeskategorier — och med dem benämningarna. Den Stockholmare som funderar över stadens gatunamn kan bli upplyst om hur buntmakare, kammakare, karduansmakare och timmermän arbetade.

Väfvaren

väfver tyger af allahanda slags garn. Det ges ylle (klädes-), siden-, bomulls- och linneväfvare,hvilka få sin benämning efter den tygsort, de väfva.
0
Deras verktyg äro hufvudsakligen väfstolen, skärkronan, ramen och spolrocken etc. Väfstolens förnämsta delar äro åter väfskeden, skaften,bommen, trampor, lattor, spännaren, skottspolen, borsten etc.
0
Väfnaden tillgår på följande sätt:
0
Ränningen upphasplas ordentligt, hvilket tillgår på det sätt, att tjugu nystan garn läggas i en låda af tjugu rum, trådarne dragas genomett bräde med tjugu hål och upptagas tillsammans på en stor krona af samma längd som det blifvande tyget, och detta förnyas så oftasom erfordras till det sistnämdas tillämnade bredd.Trådarne dragas genom skeden och solfven och upplyftas och neddragas ömsom medelst tramporna, oftast på ett ganska konstigt och inveckladt sätt, alltefter som mönstret fordrar.
0
Mellan dessa upp- och neddragna trådar af ränningen införes inslaget förmedelst spolen, som löper fram och tillbaka deremellan, och för hvarje gång slås hårdt till med skeden.
0
När väfven, om denna är ofärgad af linne eller bomull, är färdig, tages den urstolen och antingen blekes eller användes oblekt.
0
Af fårull förfärdigas ylletyger, såsom kläde, vadmal, flanell etc, och de, som förfärdiga dem, kallas klädesfabrikanter, och deras yrke utgör ett eget för sig. Det härtill erforderliga garnet beredes af fabrikanten. Då väfnaden är färdig, kommer den i valken, för att valkas, och öfverskäres sedan(en operation, hvarigenom den grofva luggen borttages), och nu är varan färdig.
0
Ullens finhet bestämmer varans godhet och värde. Den finaste ullen kommer från Spanien, dock äfven i andra länder har man sökt förbättra ullen genom fårafvelns förädling.
0
Sidenväfvaren förfärdigar af silkeåtskilliga slags tyger. Detta få vi till största delen från Italien och Frankrike, hvarest det erhålles af silkesmasken.

Målaren

är en artist eller konstnär, som medelst pensel och färger afbildar åtskilliga föremål ur naturen och fantasien. Målarekonsten är mycket gammal och har sitt ursprung från Grekland.
0
Man indelar den i vattenmålning, oljemålning, freskomålning (målning på våt kalk), pastellmålning etc, hvarvid Målaren betjenar sig af vatten- eller oljefärger.
0
Målaren har, vid oljemålning, den grundade duken på ett staffli, framför hvilket han sitter eller står; i venstra handen håller han, utom paletten, hvarpå färgerna äro upplagda, målarstafven, för att dermed gifva stöd åt den högra, och målar de utkastade bilderna med penseln.
0
De berömdaste målare i gamla tider voro, hos Grekerna: Xeuxis, Parrhasius, Apelles och Protogenes. I nyare tider har isynnerhet Italien alstrat berömda konstnärer, såsom: Michael Angelo, Paul Veronese, Titian, Raphael, Tintoretti, Caracci, hvilken sednare var utmärkt i freskomåleri.
0
I Tyskland hafva Albrekt Dürer, Holbein och Kranach förvärfvat sig stort rykte.
0
Nederländska Skolan utmärker sig genom Rubens, Rembrand, van Dyk och Lucas van Leyden.
0
Berömde Svenske målare äro: Ehrenstrahl, Hörberg, Laureus, Wickenberg, Fahlcrantz, Westin.

Ett världsligt ord

0
Jag misstänker att det är amerikanarnas (miss)bruk av ordet stolt som drabbat — ja här är det befogat med drabbat — oss. Inte 17 var vi stolta över allting från att ha gjort vad man måste till att ha stickat färdig en tröja för, låt oss säga 20 år sedan.
Jag kan vara glad och tacksam över en massa saker och belåten eller nöjd när jag slutfört ett arbete — men för mig är steget därifrån långt till att vara stolt. Och hur man kan vara stolt över en annan person övergår mitt förstånd (vilket i och för sig inte säger så mycket).
För den som vill fördjupa sig i etymologin och inte har Elof Hellquist hemma i bokhyllan finns han här.
Och så här säger SAOB om stolt:
stol⁴t, adj. -are n. o. adv. == . ANMÄRKNING: Anm. Det är ovisst om uttr. "stolt gräs" i nedanstående språkprov är felaktigt för stålgräs o. om detta avser gräset Nardus stricta Lin., stagg, l. t. ex. Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana. I Dalarna och Me(de)lpa(d) några bruka mycket hafwa sin boskap i fiellen 12 à 16 mihl, ty inunder gettingar och stolt gräs, der de hafwa sina miölk­bodar. LINNÉ Skr. 5: 153 (1732); jfr utg:s not. Därs.: An­ tagligen felskrifning i st. f. stålgräs (Nardus stricta). (förr äv. stållt, stålt(h), stålitt) [fsv. stolter, ståtlig, skön, fram­stående, fin, stolt; liksom fd. stolt, stalt (d. stolt), nor. stolt, fvn. stoltr (nor. dial. stolt) av mlt. stolt, högboren, förnäm, ståtlig, skön, stolt (lt. stolt), motsv. ffris. stult, mnl., nl. stout (varav d. stovt, rank (om hållning), nor`. dial. staut, duktig, flink, ståtlig), fht., mht. stolz, narraktig, övermo­dig, ståtlig, stolt (t. stolz); jfr äv. ffr. estout, modig, stolt (av germ. urspr.), ävensom meng., eng. stout, stolt, ståtlig, modig, kraftig, stark, av ffr. estout (se ovan); sannol. till den utvidgning av roten i STALL, sbst.² , som äv. föreligger i STULTA, v., STYLTA, sbst.

Överst i min boktrave

När jag inte orkar läsa ägnar jag mig åt vackra böcker. Jag fick flera i julklapp som jag njuter av nu. "50 Women Artists You Should Know" av Christiane Weidermann, Petra Larass och Melanie Klier är en vacker bok översatt från tyska. Titeln säger allt — det är inte mycket att tillägga annat än även om varje kvinna bara har ett par sidor så finns det massor att lära. Av de 50 kvinnorna kände jag bara till sju — ytterligare ett par av namnen kände jag igen men det var bara namn som inte frammanade några bilder. Den börjar med Catharina van Hemessen född 1528 och slutar med Tacita Dean född 1965.

När jag blir tillfrågad om favoritkonstnärer har jag alltid lika svårt att begränsa mig — men blir jag pressad så landar jag nog i tidigt nittonhundratal, utan att riktigt kunna göra klart för mig vad det är som tilltalar mig så mycket med den konsten. Sigrid Hjertén har alltid varit en av mina många favoriter så den nya boken om henne frossar jag för tillfället i.
0

Nästan inga bilder men fängslande text är det i Murasaki Shikibus "Dagbok" skriven redan på 1000-talet.

0

"Edith Wharton" av Hermione Lee började jag läsa redan i somras, men med sina över 800 sidor var den för tung att släpa med sig till sommarön och den blev liggande. Nu har jag tagit tag i den — men läser den långsamt, varvar med annan lektyr och låter den ta' tid.

0

Som jag skrev för en tid se'n så har jag fått en del bloggvänner vars bokomdöme jag litar på. Nan skrev för en tid se'n om "Little Heathens" av Mildred Armstrong Kalish — och jag gav boken till min mamma i julklapp. Att döma av skratten när hon läser så var det ett lyckat val och jag ser framemot att läsa boken.