Läsvanor

Den långa smärta flickan med det fint skurna ansiktet och den vackra figuren såg ut som en främling i det gammeldags, smaklösa rummet. Fastän hon endast bar en enkel blårandig kattunsklänning, såg hon alldeles säkert förnäm ut. Det berodde på hållningen och ansiktsuttrycket. De stora blå ögonen, inramade av långa svarta ögonhår, blickade en smula melankoliskt och gåvo ansiktet ett något dystert uttryck. Hon hade mörkt nästan svart hår, som ordnat i enkla flätor betäckte hela nacken; över pannan var det slätkammat och benat och lade sig löst över tinningarna. Den vackra, friska hyn höjdes ännu mera av den fint skurna munnens glänsande röda läppar.
Ur "Käthes äktenskap" av Hedwig Courths-Mahler

Så här i måndskiftet gäller det att kryssa i nej-tack-rutan på alla bokklubbars medlemstidningar om man inte vill dränkas i icke önskvärda böcker. Det fick oss att diskutera läsvanor vid lunchbordet. På vilka grunder väljer man den litteratur man vill läsa? Eller måste man kanske först fråga sig varför man läser? Eskapism, kunskapstörst, avkoppling, underhållning......

Idealen förändras men jag undrar om skillnaderna är så stora mellan Hedwig Courths-Mahlers hjätlinnor och Geraldine O'Neills.

Hon är bedårande. Festklänningen framhäver Taras titzianröda hår och trots att hon har gått igenom många sorger i sitt unga liv är hon fortfarande lika vacker.
Ur "Lyssna till ditt hjärta Tara" av Geraldine O´Neill

Jag som inte har läst Courths-Mahlers böcker se'n jag var 12-13 år — och inte alls läst böckerna om Tara kan naturligtvis inte yttra mig om böckernas kvalitéer. Det var inget selektivt över min barndoms läsande — jag slukade allt som kom i min väg. I dag tror jag inte att jag skulle komma igenom någon av ovanstående böcker. Men jag är nyfiken på vad som styr vårt läsande — varför älskar somliga hårdkokta spionromaner medan andra vill läsa om komplicerade kärleksaffärer och en tredje frossar i historiska romaner. Jag har inget svar, är inte ens säker på varför jag tycker om de udda böcker jag så gärna läser. Jo, jag vet att jag tycker om att få lära mig något när jag läser och att jag kan stå ut med ett rätt tråkigt innehåll bara språket är vackert. Jag vet också att det är sällan nu för tiden som jag hittar böcker som får mig att glömma tid och rum. Det är inte utan att jag saknar den tiden när jag kunde förlora mig i en bok, sugas in i den så att slutet kom som ett smärtsamt uppvaknande och verkligheten kändes mer overklig än boken.

Just nu kan jag inte komma på några andra böcker än Chaim Potoks som drabbat mig så på sistone — och det är många år sedan jag läste dem.
Tror jag får återkomma till ämnet när jag tänkt över det bättre.

Vi blev lite nyfikna på Hedwig Courths-Mahler och jag försökte hitta information om henne. Det finns inte så mycket, hon är väl inte riktigt rumsren — om man överhuvudtaget känner till henne nu för tiden. En snutt på engelska hittade jag och en annan på tyska.

Jag undrar

varför så många säger "jag ska fråga han" men inte "jag ska fråga hon".

Livet och läsning

Pengar kan du mista,
Pengar återfå,
Lägga i din kista,
Och förvara så.
Ack, men tiden, tiden,
När den är förliden,
Kommer ej igen.
000000000000J. O. Wallin

Inte behöver jag en kista för att förvara min förmögenhet — det räcker med en tändsticksask. Fördelen är att jag har inte så mycket att mista — och de kärva tiderna påverkar mig inte ett dugg, jag fortsätter att leva som vanligt. Vilket betyder att jag är en usel medborgare som inte gör ett dugg för att "hålla hjulen igång" (hemska uttryck). Konsumtion är ett näst intill okänt begrepp i familjen.

Egentligen var det tiden jag tänkte tala om — men spårade som vanligt ur innan jag kommit igång. Och detta med anledning av ett par mejl jag nyligen fick, i båda breven undrar avsändarna om jag slutat läsa eftersom jag inte berättar om mina läsupplevelser. Sanningen är den att jag inte har läst mycket på sista tiden. Här kommer tiden in — när man som jag ta'r god tid på sig så är det kväll innan jag klarat av de nödvändigaste huslig sysslorna. Då gäller det mest att hålla sig vaken tills det är dags att träffa herr Blund. Att lyssna på musik och titta på lågornas dans är ungefär vad jag klarar av då.
Men visst har jag några böcker på gång. "Rösten" av och om Thomas Quasthoff — en bok med intressant innehåll med tyvärr utan flyt i språket. Jag som inte tycker om vokalmusik är helt betagen av Thomas Quasthoffs röst.
Och den ljuvliga "Elizabeth and her German Garden" av Elizabeth von Arnim.

Idag har jag flängt runt med dammsugaren — väntar man tillräckligt länge mellan gångerna så är det tillfredsställande att se hur stor skillnaden blir. Sista veckan hade jag funderat på om jag skulle dammsuga eller odla potatis på köksgolvet. Mina danska vänner avgjorde det hela när de aviserade sin ankomst. Jag tyckte inte att jag kan bjuda på te i en potatisåker.

Jag undrar

varför man undertecknar brev med /namn när man är ensam om brevet. Det ställer sig naturligtvis annorlunda om man företräder flera personer.