Hundens och kattens äventyr

Så kom den, boken jag beställde häromdagen, och jag letar efter ord att beskriva den. Förtjusande, bedårande och charmig är nog vad som först ramlar ur munnen på mig. Även om jag inser att det inte är ord som gör boken rättvisa — det låter för sockersött och gulligt.

Den handlar om katten och hunden som bor tillsammans, och om deras vardag, det är inga andlöst spännande äventyr, bara lagom alldagligt. Nästan varje uppslag har en bild, ibland i färg. En bok att läsa högt, eller att läsa själv, för den som kommit lite längre än “far ror”.

Inte utan att man kan känna igen sig i beskrivningen av en kall vintermorgon:

Det var en dag i januari då hunden och katten låg i sina små sängar och pratade om vintern.

"Det är som om jag inte alls hade någon lust att gå upp ur den varma sängen", sa hunden. "Jag tycker om vintern, särskilt när det är ordentligt med snö som nu, men när det kommer in snö mellan tårna på mig och jag sen får tassarna fulla, då känns det mycket otrevligt. Man fryser så hemskt."

"Det känner jag till", sa katten, "det är mycket otrevligt. Men nu är mina tassar så varma och goa, de är så varma att det nästan ryker om dem. Det är så skönt i sängen när det är kallt, så jag har absolut ingen lust att stiga upp."

"Vet du vad, sa hunden, "vi stannar kvar i sängen hela dagen och leker."

Ett Gutenbergsfynd

It is a January night.

". . . . . . . Enclosed

From Chaos and the inroad of Darkness old,"

we sit with our book before the fire. Outside in the night ghostly shapes pass by, ghostly faces press against the window, and at the corners of the house ghostly voices pause for parley, muttering thickly through the swirl and smother of the snow. Inside burns the fire, kindling into glorious pink and white peonies on the nearest wall and glowing warm and sweet on her face as she reads. The children are in bed. She is reading aloud to me:

En mer passande lektyr går väl knappast hitta just nu.

Grinigheten rinner av mig när jag läser “The Hills of Hingham” från 1916 av Dallas Lore Sharp. Vem som gjort illustrationerna framgår inte.

Enligt både böcker jag rådfrågat, och Wikipedia var han på sin tid en mycket populär författare, främst av böcker om fåglar och smådjur i sin omgivning. Gutenberg har bara två av hans böcker, men jag tror att man kan hitta några fler på nätet.

Ett av kapitlen handlar om frökataloger, och jag tror att det är många av oss som känner igen sig i författarens, nästan besatthet av att läsa om alla frön och drömma om en prunkande trädgård.

Kommer att tänka på en av mina favoritförfattare, E. B. White, som jag talat om tidigare.

AN INTRUDER

The Leslies had taken a house on Dartmoor for the summer holidays, and when they arrived and found it was a small farm their delight knew no bounds.

Cook was very glad that they would be able to have plenty of milk, cream, and butter, eggs and poultry, for there were no shops in that desolate region, and she could not provide breakfasts and dinners out of nothing.

Janet, the eldest girl, clapped her hands when she saw the chickens running about the field in front of the house, the sheep and cows a little farther off, and beyond, on the moors, the dearest little black ponies, with shaggy coats and long manes and tails. From the window she saw a girl crossing the field towards a gate where two big lambs were bleating their loudest and trying to wriggle through the bars. She rushed downstairs and across the field and found that Kate, the farmer's daughter, was carrying the tame lambs their supper.

'Why do you feed them and not the others?' Janet asked?

'The other lambs have their own mothers to feed them,' Kate told her; 'but these two are orphans, so we have to bring them up by hand.'

'Oh, what dears they are!' Janet cried, as they[Pg 270] began to jump and frolic about her and about Kate, in eager expectation of their supper.

Then Kate filled a bottle with warm milk and tied the finger of a kid glove over it, through which the lambs sucked eagerly in turn, each trying to get a bigger share than his brother, and needing some quite severe pats to keep them in order. A little corn was given them as a second course, and, when nothing more was to be had, they gambolled away and joined the games of the wilder members of the flock.

'Now I must call the calves,' Kate said. 'Will you carry the bottle, because I shall want both my hands free?'

Janet could not quite understand this until, after a call by Kate, six calves came galloping up from a distant part of the field. She held out her fingers, and the nearest calves took them in their mouths, and so she ran towards the farmyard, a calf clinging to each hand and the others following close behind. Here she had two pails of milk, and with one hand in each let the calves find her fingers and so lap up the milk.

'What greedy things!' Janet cried. 'How they shove and push! You are clever to let each get his proper share.'

'They are just like children, and want some training and scolding to make them behave properly,' Kate said. 'That big one is a most masterful creature, and sometimes he upsets the pail and nearly upsets me too.'

The next morning Janet had proof of this. She was in the kitchen, watching Cook make some pastry, when in through the door a great creature bounded, knocking over one chair, and thrusting his head into a large bowl of milk which was standing on another. The milk poured over in a white flood on the floor. Cook screamed, and brandished her rolling-pin.

'It's a great, fierce bull!' she cried. 'Oh, Miss Janet, run for your life while I chase him out of the kitchen!'

'Nonsense, Cook,' Janet said, catching hold of the frightened woman's arm; 'it is only the masterful calf, and I think it is very clever of him to find his own breakfast!'

Ett Gutenbergfynd

Språkövning

De Muis

Auteursrecht verzekerd volgens de Wet van 28 Juni 1881, (Stbl. No. 124).

De Muis

Of

De Gestoorde Nachtrust

Een berijmde geschiedenis in twaalf tafereelen

Voor jong en oud

Tekst van Braga Jr.
Teekeningen van P. Van Geldorp
Vijfde druk

Rotterdam—D. Bolle

Drukkerij Koch & Knuttel—Gouda

Att läsa holländska böcker är inget jag ägnar mig åt, även om man kan förstå vad en text handlar om, efter-som många ord påminner antingen om tyska eller eng-elska. Men för att titta på bilder krävs inga språkkun-skaper — vilket är skönt de dagar man knappt kan tänka på sitt modersmål.
Så ta' en titt på bilderna i den här härliga boken, som handlar om en liten mus förfärliga upplevelse hos ett par människor.

Lördag med Gutenberg

Jag har alltid lika svårt att veta i vilken ände jag ska börja läsa, när jag valt ut mina Gu-tenbergs fynd.
För nytillkomna läsare kan jag be-rätta att lördags-mornar (fast nu för tiden heter det visst lördagmornar, analogt med chefläkare och fotboll-förbundet, som jag tycker låter galet*) har jag vigt åt Project Gutenberg. Då frossar jag i gamla böcker — tittar vilka som kommit till under veckan, och letar godbitar i största allmänhet. Ibland är resultatet överväldigande, och jag hinner och orkar inte titta på allt jag vill.

I dag var det tämligen normalt — inga enastående fynd — men en del intressanta böcker. Som "The Swiss Family Robinson" av Jean Rudolph Wyss, med illustrationer av Milo Winter. Den här engelska översättningen är från 1916 — men naturligtvis finns inte översättarens namn med. Inte dåligt att man talat om vem som illustrerade den. På svenska heter nog boken bara "Den Schweiziske Robinson", vem som översatt den kommer jag just nu inte ihåg, ska titta efter senare. Den skrevs 1812 av pastorn Johann David Wyss, och senare redigerades den av sonen Rudolph. Boken skrevs i uppfostrande syfte för pastor Wyss fyra söner. Jag läste den som barn, och jag minns att jag tyckte bättre om den än "den riktiga Robinson". Moralen gick mig som vanligt förbi — så jag tänkte att jag skulle kika på den för att se om jag uppfattar den nu.

Böcker om klädedräktens historia ges väl ut med jämna mellanrum — är de rikt illustrerade är de alltid roliga att bläddra i. Om inget annat kan man alltid glädja sig åt att leva nu, och slippa snörliv, konstfulla frisyrer och konstifika huvudbonader.

"The Evolution of Fashion" från 1897 av Florence Mary Gardiner, var dagens nytillskott på modefronten.

Det enda riktigt bekväma plagget i boken, är den här grekiska bruddräkten, som jag också tycker är snyggt.

Två kokböcker hittade jag i dag, ingen av dem någon höjdare som kokbok betraktat — men de är fina tidsdokument, och några av recepten kan man säkert använda. Till dem kommer jag att återvända. Liksom om en bok i kvinnlig slöjd — och en manligare bok om att timra sig ett hus och snickra ihop möbler till det.

.

*Om chefsläkare och chefläkare säger Språkrådet:
Båda är korrekta. Dock lär det finnas en gammal regel att man inte ska ha ett s i fogen när ordet betyder överordnad, den högsta eller någon på ledande post.
Denna regel känner inte många till (vissa påstår till och med att den är påhittad) och därför ska man inte rida den alltför kategoriskt. Således är det fritt val att skriva chef- eller chefs- så länge man håller sig till regeln att det alltid heter chefsåklagare och chefredaktör.

Den goda jorden

Än så länge så tycks det bara vara Karin och jag som vill läsa och diskutera "Den goda jorden". Men det är inte för sent att komma med i gruppen, om man kan kalla två personer en grupp?

Vill du läsa boken på engelska så finns den på nätet. Det borde inte vara något problem att få tag på den på bibliotekt, även om den är magasinerad så finns den säkert på många bibliotek.

Välkommen in i kommentatorsbåset!

Lördag med Gutenberg

Hittade rätt många intressanta titlar i dag — började med att titta på den boken jag trodde jag skulle klara av på några minuter. Så blir jag fast, följer med på en kanottur från Quebec till Mexikanska golfen — i en papperskanot!

Först fick jag lära mig hur kanoten är konstruerad och se'n följa med på den spännande turen.
Jag har inte kommit fram än, så nu fortsätter jag att paddla.

Boken heter "Voyage of the Paper Canoe, A Geographical Journey of 2500 miles, from Quebec to the Gulf of Mexico, during the years 1874-5" och är skriven av Nathaniel H. Bishop.