Visar inlägg med etikett project Gutenberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett project Gutenberg. Visa alla inlägg

torsdag 20 januari 2011

AN INTRUDER

The Leslies had taken a house on Dartmoor for the summer holidays, and when they arrived and found it was a small farm their delight knew no bounds.

Cook was very glad that they would be able to have plenty of milk, cream, and butter, eggs and poultry, for there were no shops in that desolate region, and she could not provide breakfasts and dinners out of nothing.

Janet, the eldest girl, clapped her hands when she saw the chickens running about the field in front of the house, the sheep and cows a little farther off, and beyond, on the moors, the dearest little black ponies, with shaggy coats and long manes and tails. From the window she saw a girl crossing the field towards a gate where two big lambs were bleating their loudest and trying to wriggle through the bars. She rushed downstairs and across the field and found that Kate, the farmer's daughter, was carrying the tame lambs their supper.

'Why do you feed them and not the others?' Janet asked?

'The other lambs have their own mothers to feed them,' Kate told her; 'but these two are orphans, so we have to bring them up by hand.'

'Oh, what dears they are!' Janet cried, as they[Pg 270] began to jump and frolic about her and about Kate, in eager expectation of their supper.

Then Kate filled a bottle with warm milk and tied the finger of a kid glove over it, through which the lambs sucked eagerly in turn, each trying to get a bigger share than his brother, and needing some quite severe pats to keep them in order. A little corn was given them as a second course, and, when nothing more was to be had, they gambolled away and joined the games of the wilder members of the flock.

'Now I must call the calves,' Kate said. 'Will you carry the bottle, because I shall want both my hands free?'

Janet could not quite understand this until, after a call by Kate, six calves came galloping up from a distant part of the field. She held out her fingers, and the nearest calves took them in their mouths, and so she ran towards the farmyard, a calf clinging to each hand and the others following close behind. Here she had two pails of milk, and with one hand in each let the calves find her fingers and so lap up the milk.

'What greedy things!' Janet cried. 'How they shove and push! You are clever to let each get his proper share.'

'They are just like children, and want some training and scolding to make them behave properly,' Kate said. 'That big one is a most masterful creature, and sometimes he upsets the pail and nearly upsets me too.'

The next morning Janet had proof of this. She was in the kitchen, watching Cook make some pastry, when in through the door a great creature bounded, knocking over one chair, and thrusting his head into a large bowl of milk which was standing on another. The milk poured over in a white flood on the floor. Cook screamed, and brandished her rolling-pin.

'It's a great, fierce bull!' she cried. 'Oh, Miss Janet, run for your life while I chase him out of the kitchen!'

'Nonsense, Cook,' Janet said, catching hold of the frightened woman's arm; 'it is only the masterful calf, and I think it is very clever of him to find his own breakfast!'

lördag 24 januari 2009

Lördag med både Gutenberg och Runeberg



Började som vanligt min lördag hos Gutenberg där de flesta böckerna är på engelska — men i dag fanns Fredrika Runebergs "Teckningar och drömmar". Jag har läst en hel del om Fredrika Runeberg men ingenting av henne, så den kan jag ju inte gå förbi. Märker snart att det är en bok att läsa långsamt. Eftersom det är korta berättelser passar det utmärkat att läsa ett stycke om dagen.



Jag känner mig mer hemma hos Gutenberg men börjar så smått lära mig hitta och upskatta Runberg. När jag hittade "Den Nyttige Bilderboken eller Vandringen genom Verkstäderna med 36 kolorerade plancher" blev jag helt fast och har försummat allt och alla. Tyvärr framgår det inte när boken är tryckt. Flera saker slår mig när jag läser denna bok, först hur pedagogisk den är — inget barn ska sväva i okunnighet om tillkomsten av alla föremål i dess omgivning. Se'n kan man ju inte låta bli att filosofera över alla försvunna yrkeskategorier — och med dem benämningarna. Den Stockholmare som funderar över stadens gatunamn kan bli upplyst om hur buntmakare, kammakare, karduansmakare och timmermän arbetade.


Väfvaren
väfver tyger af allahanda slags garn. Det ges ylle (klädes-), siden-, bomulls- och linneväfvare,hvilka få sin benämning efter den tygsort, de väfva.
0
Deras verktyg äro hufvudsakligen väfstolen, skärkronan, ramen och spolrocken etc. Väfstolens förnämsta delar äro åter
väfskeden, skaften,bommen, trampor, lattor, spännaren, skottspolen, borsten etc.
0
Väfnaden tillgår på följande sätt:
0
Ränningen upphasplas ordentligt, hvilket tillgår på det sätt, att tjugu nystan garn läggas i en låda af tjugu rum, trådarne dragas genomett bräde med tjugu hål och upptagas tillsammans på en stor krona af samma längd som det blifvande tyget, och detta förnyas så oftasom erfordras till det sistnämdas tillämnade bredd.Trådarne dragas genom skeden och solfven och upplyftas och neddragas ömsom medelst tramporna, oftast på ett ganska konstigt och inveckladt sätt, alltefter som mönstret fordrar.
0
Mellan dessa upp- och neddragna trådar af ränningen införes inslaget förmedelst spolen, som löper fram och tillbaka deremellan, och för hvarje gång slås hårdt till med skeden.
0
När väfven, om denna är ofärgad af linne eller bomull, är färdig, tages den urstolen och antingen blekes eller användes oblekt.
0
Af fårull förfärdigas ylletyger, såsom kläde, vadmal, flanell etc, och de, som förfärdiga dem, kallas klädesfabrikanter, och deras yrke utgör ett eget för sig. Det härtill erforderliga garnet beredes af fabrikanten. Då väfnaden är färdig, kommer den i valken, för att valkas, och öfverskäres sedan(en operation, hvarigenom den grofva luggen borttages), och nu är varan färdig.
0
Ullens finhet bestämmer varans godhet och värde. Den finaste ullen kommer från Spanien, dock äfven i andra länder har man sökt förbättra ullen genom fårafvelns förädling.
0
Sidenväfvaren förfärdigar af silkeåtskilliga slags tyger. Detta få vi till största delen från Italien och Frankrike, hvarest det erhålles af silkesmasken.



Målaren
är en artist eller konstnär, som medelst pensel och färger afbildar åtskilliga föremål ur naturen och fantasien. Målarekonsten är mycket gammal och har sitt ursprung från Grekland.
0
Man indelar den i vattenmålning, oljemålning, freskomålning (målning på våt kalk), pastellmålning etc, hvarvid Målaren betjenar sig af vatten- eller oljefärger.
0
Målaren har, vid oljemålning, den grundade duken på ett staffli, framför hvilket han sitter eller står; i venstra handen håller han, utom paletten, hvarpå färgerna äro upplagda, målarstafven, för att dermed gifva stöd åt den högra, och målar de utkastade bilderna med penseln.
0
De berömdaste målare i gamla tider voro, hos Grekerna: Xeuxis, Parrhasius, Apelles och Protogenes. I nyare tider har isynnerhet Italien alstrat berömda konstnärer, såsom: Michael Angelo, Paul Veronese, Titian, Raphael, Tintoretti, Caracci, hvilken sednare var utmärkt i freskomåleri.
0
I Tyskland hafva Albrekt Dürer, Holbein och Kranach förvärfvat sig stort rykte.
0
Nederländska Skolan utmärker sig genom Rubens, Rembrand, van Dyk och Lucas van Leyden.
0
Berömde Svenske målare äro: Ehrenstrahl, Hörberg, Laureus, Wickenberg, Fahlcrantz, Westin.