Hundens och kattens äventyr

Så kom den, boken jag beställde häromdagen, och jag letar efter ord att beskriva den. Förtjusande, bedårande och charmig är nog vad som först ramlar ur munnen på mig. Även om jag inser att det inte är ord som gör boken rättvisa — det låter för sockersött och gulligt.

Den handlar om katten och hunden som bor tillsammans, och om deras vardag, det är inga andlöst spännande äventyr, bara lagom alldagligt. Nästan varje uppslag har en bild, ibland i färg. En bok att läsa högt, eller att läsa själv, för den som kommit lite längre än “far ror”.

Inte utan att man kan känna igen sig i beskrivningen av en kall vintermorgon:

Det var en dag i januari då hunden och katten låg i sina små sängar och pratade om vintern.

"Det är som om jag inte alls hade någon lust att gå upp ur den varma sängen", sa hunden. "Jag tycker om vintern, särskilt när det är ordentligt med snö som nu, men när det kommer in snö mellan tårna på mig och jag sen får tassarna fulla, då känns det mycket otrevligt. Man fryser så hemskt."

"Det känner jag till", sa katten, "det är mycket otrevligt. Men nu är mina tassar så varma och goa, de är så varma att det nästan ryker om dem. Det är så skönt i sängen när det är kallt, så jag har absolut ingen lust att stiga upp."

"Vet du vad, sa hunden, "vi stannar kvar i sängen hela dagen och leker."