Slutet på första boken

Här kommer äntligen slutet på första boken. Eftersom det kan vara trixigt att förstå var dagens text börjar så lägger jag ut den både här och på rätt ställe i texten (13 maj) - och ta'r så småningom bort det här inlägget.

De utlovade fördjupningarna av blommor och litteratur får jag återkomma till när jag kommit ikapp livet. Så talar den sanne optimisten!

KAPITEL XX

Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.

K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.

KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.

Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."

K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.

Även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.

Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!

K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.

KAPITEL XXII

Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.

K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.

är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!

KAPITEL XXIV

Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.

K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".

KAPITEL XXV

När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.

The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.

After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.

Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.

"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.

"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.

Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.

"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.

When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."

Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.

"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."

"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.

"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."

"White or brown?" queried Miss Harris patiently.

"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.

"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."

"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.

Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.

"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."

"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.

Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...

K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...

Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?

KAPITEL XXVI

A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.

Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...

K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...

SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).

Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.

K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?

Slutet av kapitlet oöversatt.

KAPITEL XXIX

Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines

The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,

she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.

K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:

Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!

slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.

Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?

Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...

K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...

Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!

Sidan 196:
... knitted lace.

K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.

Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.

K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.

KAPITEL XXX

Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...

K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...

På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.

Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.

K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.

Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.

K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.

KAPITEL XXXI

Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...

K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...

Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...

Den mörkvioletta är så söt,...

Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!

KAPITEL XXXII

Sidan 219:
... whether I passed or not.

K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.

Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.

K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.

Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.

KAPITEL XXXIII

Sidan 221:
... were of pale green art muslin.

K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.

Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)

När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...

KAPITEL XXXIV

Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...

K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...

Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.

K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.

KAPITEL XXXVII

Sidan 249:
People called him my beau.

K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.