PRO CAPTU LECTORIS

Att väja fel

2011-07-27T17:54:00.001+02:00

om boken “Handbags and Homicide“ av Dorothy Howell.

en väska helt i min smak

Vad som fick mig att köpa första boken i “Haley Randolph” serien, övergår mitt förstånd. Där fanns alla omdömen som borde ha satt igång ett helt klockspel av varningsklockor: hilarious, fast-moving plot, Haley Randolph is a hoot och passion for designer purses.

Så här sitter jag med en bok där både författaren och huvudpersonen är besatta av väskor — jag som tycker att vad som helst som man kan bära något i duger att — bära något i.

Huvudpersonen är en ung tjej, som är precis så infantil och flugig som bara infantila och flugiga unga amerikanskor kan vara — och språket är krampaktigt ungdomligt.

Kanske är det orättvis kritik, kanske blir boken bättre efter de första 26 sidorna, för längre kom jag inte. Men jag får skylla mig själv, det stod ju i klartext att boken är: “An appealing blend of chick lit, romance, and mystery.”

Att välja rätt bok

2011-07-25T20:18:00.000+02:00

Hur väljer ni ut vilka böcker ni ska läsa?

Själv tycker jag att det är roligast att fynda på egen hand — att ströva runt på ett antikvariat eller bibliotek och plocka ut böcker som ser intressanta ut, bläddra lite i dem, och så det svåra beslutet, köpa eller inte köpa. På biblioteket är det ju lite enklare, där ta’r man med tveksamma böcker hem för att senare avgöra om de är läsvärda eller inte.

Bokkataloger är ytterst otillförlitliga källor — där framställs ju alla böcker som den bästa som någonsin skrivits — och vänner är inte mycket bättre de. Jo, naturligtvis finns det vänner vars boksmak jag litar helt och fullt på. Jag har några i levande livet, och några e-vänner som jag vet har ungefär samma preferenser som jag. Men jag vet också att om somliga vänner säger att “den boken måste du läsa”, så ska jag akta mig för den. Jag vet, jag är grinig — och jag har skrivit om det förr, förmodligen på mer än ett ställe.

Just nu har jag bara några sidor kvar av en bok som jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska tycka om. En e-vän, som jag inte känner så väl, rekommenderade boken å det varmaste — och jag föll för det.

I “Summer at Tiffany” berättar författaren Marjorie Hart, om hur hon och kompisen Marty, när de var i 20-års åldern, far till New York City, på vinst och förlust, för att skaffa ett sommarjobb. Det var sommaren 1945, och handling pendlar mellan uppsluppet tjejsnacket och atombomber.

Det är alltid roligt att läsa om platser där man varit och där man kan se allting för sitt inre öga, som det talas om, men lite väl lättviktig tycker jag nog att den är. Det är nästan lika tröttsamt att läsa om hur naiva amerikanska tjejer utbrister i ohmygosh, som att höra det i verkligheten. Boken blir mer intressant mot slutet, och det finns stycken som får mig att fnittra igenkännande. Som när de fått ett jobb och ska skriva under anställningskontraktet:

“I was so relieved when Marty finally reached in her purse for her pen that I quickly opened mine — but it was upside down. Lipstick, bobby pins, mirror, comb, fountain pen, coin purse, Juicy Fruit gum, Tootsie Roll wrappers, and two loose nickles clattered to the floor. Marty shot me a look, but helped me scoop up my stuff. I was after the money, which had rolled out of sight. Calmly I bent down on my hands and knees, inched my hand as far as possible under the desk, found one nickel, reached for it, but gave up on the other one. My subway nickel was next to Mr. Wilson’s shiny black shoes. When I tried to get up gracefully, I banged my head on the ledge of the desk, and shrieked, “Oops!” I sank back in my chair, frozen with shame.”

Jag vände inte upp och ned på min väska under riktigt samma omständigheter — jag gjorde det i rusningtrafiken, när jag klev på en buss.

Pollyanna

2011-06-16T18:13:00.002+02:00

Här spelar den 27 år gamla Mary Pickford elvaåriga

Pollyanna, 1919. Filmen är ännu värre än boken.

Det är alltid intressant att återvända till böcker man inte läst på länge — inte alla håller för en omläsning.

Jag håller med Astrid Lindgren om att barn inte är några tillförlitliga bokrecensenter. Jag slukade det mesta som kom i min väg utan att bry mig om det litterära värdet, att läsa var ren underhållning och inte förrän i tonåren blev jag medveten om böckernas olika kvaliteter. Solnedgångar och azurblåa skyar var helt bortkastat på mig, jag skummade glatt sådant jag inte förstod eller tyckte var tråkigt. Moralen är jag mer osäker på — kanske svalde jag betet utan att förstå att jag gjorde det. Jag vet faktiskt inte hur mycket av mina värderingar som grundlades genom att läsa om rättrådiga barn. Men jag minns att jag uppreste mig mot patriotiska floskler som förekom i en hel del böcker.

Så vad tycker jag då om Pollyanna, nu när jag efter många år läser om den. Vad som slår mig först är att jag finner Pollyanna naiv och stundtals rätt korkad — hon babblar på utan att förstå att hon inte uppskattas, hon tycker att Moster Polly är snäll och god, fast hon i själva verket är en satkärring. Fast hon blir ju förstås snäll och god innan boken ta’r slut — tack vare Pollyanna.

Man kan inte låta bli att slås av de många likheterna med Anne på Grönkulla. Båda böckerna börjar en vacker dag i juni, båda flickorna är elva år och föräldralösa de kommer, av olika anledningar, till ett hem där de inte är välkomna.

Så här beskrivs Pollyanna när hon med tåg anländer till mostern:

It was not long before Nancy saw her—the slender little girl in the red-checked gingham with two fat braids of flaxen hair hanging down her back. Beneath the straw hat, an eager, freckled little face turned to the right and to the left, plainly searching for some one.

Och Anne så här:

A child of about eleven, garbed in a very short, very tight, very ugly dress of yellowish-gray wincey. She wore a faded brown sailor hat and beneath the hat, extending down her back, were two braids of very thick, decidedly red hair. Her face was small, white and thin, also much freckled; her mouth was large and so were her eyes, which looked green in some lights and moods and gray in others.

Båda flickorna blir förvisade till ett vindsrum, så här såg Pollyannas rum ut:

The room contained a small bed, neatly made, two straight-backed chairs, a washstand, a bureau—without any mirror—and a small table. There were no drapery curtains at the dormer windows, no pictures on the wall. All day the sun had been pouring down upon the roof, and the little room was like an oven for heat. As there were no screens, the windows had not been raised. A big fly was buzzing angrily at one of them now, up and down, up and down, trying to get out.

Och Annes:

When Marilla had gone Anne looked around her wistfully. The whitewashed walls were so painfully bare and staring that she thought they must ache over their own bareness. The floor was bare, too, except for a round braided mat in the middle such as Anne had never seen before. In one corner was the bed, a high, old-fashioned one, with four dark, low-turned posts. In the other corner was the aforesaid three-corner table adorned with a fat, red velvet pin-cushion hard enough to turn the point of the most adventurous pin. Above it hung a little six-by-eight mirror. Midway between table and bed was the window, with an icy white muslin frill over it, and opposite it was the wash-stand. The whole apartment was of a rigidity not to be described in words, but which sent a shiver to the very marrow of Anne's bones.

Anne of Green Gables kom ut 1908 medan Pollyanna kom ut först 1913. Därmed inte sagt att Eleanor Porter sneglade på Lucy Maud Montgomerys bok — föräldralösa barn, en nypa moral, oförklarliga händelser och en hel del sentimentalitet var vanliga ingredienser på den tiden.

Eleanor Hodgson Porter, är nog mest känd för sina två Pollyanna böckerna i Sverige, men hon skrev även vuxenromaner förutom andra barn och ungdomsböcker. Var tid har sina litterära ideal, och jag tycker inte att Eleanor Porters böcker var värre än en del av dagens förljugna och romantiska romaner. Nu är jag långt ifrån expert på modern underhållningslitteratur, så det är bäst att jag tillägger att jag inte läst så värst många av dem.

Boken om Pollyanna är tämligen förutsägbar, den skildrar episoder men Pollyanna förblir en konstruktion utan särskilt många mänskliga egenskaper. Böckerna om Anne ringlar fram mellan mångfasseterade människor, gott blandas med ont och dagliga trivialiteter blandas med livets större händelser.

Någon gång framöver har jag tänkt återkomma till L. M. Montgomery.

Hundens och kattens äventyr

2011-03-26T16:21:00.006+01:00

Så kom den, boken jag beställde häromdagen, och jag letar efter ord att beskriva den. Förtjusande, bedårande och charmig är nog vad som först ramlar ur munnen på mig. Även om jag inser att det inte är ord som gör boken rättvisa — det låter för sockersött och gulligt.

Den handlar om katten och hunden som bor tillsammans, och om deras vardag, det är inga andlöst spännande äventyr, bara lagom alldagligt. Nästan varje uppslag har en bild, ibland i färg. En bok att läsa högt, eller att läsa själv, för den som kommit lite längre än “far ror”.

Inte utan att man kan känna igen sig i beskrivningen av en kall vintermorgon:

Det var en dag i januari då hunden och katten låg i sina små sängar och pratade om vintern.

"Det är som om jag inte alls hade någon lust att gå upp ur den varma sängen", sa hunden. "Jag tycker om vintern, särskilt när det är ordentligt med snö som nu, men när det kommer in snö mellan tårna på mig och jag sen får tassarna fulla, då känns det mycket otrevligt. Man fryser så hemskt."

"Det känner jag till", sa katten, "det är mycket otrevligt. Men nu är mina tassar så varma och goa, de är så varma att det nästan ryker om dem. Det är så skönt i sängen när det är kallt, så jag har absolut ingen lust att stiga upp."

"Vet du vad, sa hunden, "vi stannar kvar i sängen hela dagen och leker."

Ett Gutenbergsfynd

2011-02-13T20:54:00.009+01:00

It is a January night.

". . . . . . . Enclosed

From Chaos and the inroad of Darkness old,"

we sit with our book before the fire. Outside in the night ghostly shapes pass by, ghostly faces press against the window, and at the corners of the house ghostly voices pause for parley, muttering thickly through the swirl and smother of the snow. Inside burns the fire, kindling into glorious pink and white peonies on the nearest wall and glowing warm and sweet on her face as she reads. The children are in bed. She is reading aloud to me:

En mer passande lektyr går väl knappast hitta just nu.

Grinigheten rinner av mig när jag läser “The Hills of Hingham” från 1916 av Dallas Lore Sharp. Vem som gjort illustrationerna framgår inte.

Enligt både böcker jag rådfrågat, och Wikipedia var han på sin tid en mycket populär författare, främst av böcker om fåglar och smådjur i sin omgivning. Gutenberg har bara två av hans böcker, men jag tror att man kan hitta några fler på nätet.

Ett av kapitlen handlar om frökataloger, och jag tror att det är många av oss som känner igen sig i författarens, nästan besatthet av att läsa om alla frön och drömma om en prunkande trädgård.

Kommer att tänka på en av mina favoritförfattare, E. B. White, som jag talat om tidigare.

AN INTRUDER

2011-01-20T09:13:00.003+01:00

The Leslies had taken a house on Dartmoor for the summer holidays, and when they arrived and found it was a small farm their delight knew no bounds.

Cook was very glad that they would be able to have plenty of milk, cream, and butter, eggs and poultry, for there were no shops in that desolate region, and she could not provide breakfasts and dinners out of nothing.

Janet, the eldest girl, clapped her hands when she saw the chickens running about the field in front of the house, the sheep and cows a little farther off, and beyond, on the moors, the dearest little black ponies, with shaggy coats and long manes and tails. From the window she saw a girl crossing the field towards a gate where two big lambs were bleating their loudest and trying to wriggle through the bars. She rushed downstairs and across the field and found that Kate, the farmer's daughter, was carrying the tame lambs their supper.

'Why do you feed them and not the others?' Janet asked?

'The other lambs have their own mothers to feed them,' Kate told her; 'but these two are orphans, so we have to bring them up by hand.'

'Oh, what dears they are!' Janet cried, as they[Pg 270] began to jump and frolic about her and about Kate, in eager expectation of their supper.

Then Kate filled a bottle with warm milk and tied the finger of a kid glove over it, through which the lambs sucked eagerly in turn, each trying to get a bigger share than his brother, and needing some quite severe pats to keep them in order. A little corn was given them as a second course, and, when nothing more was to be had, they gambolled away and joined the games of the wilder members of the flock.

'Now I must call the calves,' Kate said. 'Will you carry the bottle, because I shall want both my hands free?'

Janet could not quite understand this until, after a call by Kate, six calves came galloping up from a distant part of the field. She held out her fingers, and the nearest calves took them in their mouths, and so she ran towards the farmyard, a calf clinging to each hand and the others following close behind. Here she had two pails of milk, and with one hand in each let the calves find her fingers and so lap up the milk.

'What greedy things!' Janet cried. 'How they shove and push! You are clever to let each get his proper share.'

'They are just like children, and want some training and scolding to make them behave properly,' Kate said. 'That big one is a most masterful creature, and sometimes he upsets the pail and nearly upsets me too.'

The next morning Janet had proof of this. She was in the kitchen, watching Cook make some pastry, when in through the door a great creature bounded, knocking over one chair, and thrusting his head into a large bowl of milk which was standing on another. The milk poured over in a white flood on the floor. Cook screamed, and brandished her rolling-pin.

'It's a great, fierce bull!' she cried. 'Oh, Miss Janet, run for your life while I chase him out of the kitchen!'

'Nonsense, Cook,' Janet said, catching hold of the frightened woman's arm; 'it is only the masterful calf, and I think it is very clever of him to find his own breakfast!'

Ett Gutenbergfynd

Språkövning

2011-01-11T11:26:00.010+01:00

De Muis

Auteursrecht verzekerd volgens de Wet van 28 Juni 1881, (Stbl. No. 124).

De Muis

De Gestoorde Nachtrust

Een berijmde geschiedenis in twaalf tafereelen

Voor jong en oud

Tekst van Braga Jr.
Teekeningen van P. Van Geldorp
Vijfde druk

Rotterdam—D. Bolle

Drukkerij Koch & Knuttel—Gouda

Att läsa holländska böcker är inget jag ägnar mig åt, även om man kan förstå vad en text handlar om, efter-som många ord påminner antingen om tyska eller eng-elska. Men för att titta på bilder krävs inga språkkun-skaper — vilket är skönt de dagar man knappt kan tänka på sitt modersmål.
Så ta' en titt på bilderna i den här härliga boken, som handlar om en liten mus förfärliga upplevelse hos ett par människor.

Lördag med Gutenberg

2011-01-08T22:13:00.004+01:00

Jag har alltid lika svårt att veta i vilken ände jag ska börja läsa, när jag valt ut mina Gu-tenbergs fynd.
För nytillkomna läsare kan jag be-rätta att lördags-mornar (fast nu för tiden heter det visst lördagmornar, analogt med chefläkare och fotboll-förbundet, som jag tycker låter galet*) har jag vigt åt Project Gutenberg. Då frossar jag i gamla böcker — tittar vilka som kommit till under veckan, och letar godbitar i största allmänhet. Ibland är resultatet överväldigande, och jag hinner och orkar inte titta på allt jag vill.

I dag var det tämligen normalt — inga enastående fynd — men en del intressanta böcker. Som "The Swiss Family Robinson" av Jean Rudolph Wyss, med illustrationer av Milo Winter. Den här engelska översättningen är från 1916 — men naturligtvis finns inte översättarens namn med. Inte dåligt att man talat om vem som illustrerade den. På svenska heter nog boken bara "Den Schweiziske Robinson", vem som översatt den kommer jag just nu inte ihåg, ska titta efter senare. Den skrevs 1812 av pastorn Johann David Wyss, och senare redigerades den av sonen Rudolph. Boken skrevs i uppfostrande syfte för pastor Wyss fyra söner. Jag läste den som barn, och jag minns att jag tyckte bättre om den än "den riktiga Robinson". Moralen gick mig som vanligt förbi — så jag tänkte att jag skulle kika på den för att se om jag uppfattar den nu.

Böcker om klädedräktens historia ges väl ut med jämna mellanrum — är de rikt illustrerade är de alltid roliga att bläddra i. Om inget annat kan man alltid glädja sig åt att leva nu, och slippa snörliv, konstfulla frisyrer och konstifika huvudbonader.

"The Evolution of Fashion" från 1897 av Florence Mary Gardiner, var dagens nytillskott på modefronten.

Det enda riktigt bekväma plagget i boken, är den här grekiska bruddräkten, som jag också tycker är snyggt.

Två kokböcker hittade jag i dag, ingen av dem någon höjdare som kokbok betraktat — men de är fina tidsdokument, och några av recepten kan man säkert använda. Till dem kommer jag att återvända. Liksom om en bok i kvinnlig slöjd — och en manligare bok om att timra sig ett hus och snickra ihop möbler till det.

*Om chefsläkare och chefläkare säger Språkrådet:
Båda är korrekta. Dock lär det finnas en gammal regel att man inte ska ha ett s i fogen när ordet betyder överordnad, den högsta eller någon på ledande post.
Denna regel känner inte många till (vissa påstår till och med att den är påhittad) och därför ska man inte rida den alltför kategoriskt. Således är det fritt val att skriva chef- eller chefs- så länge man håller sig till regeln att det alltid heter chefsåklagare och chefredaktör.

Den goda jorden

2010-11-05T09:13:00.007+01:00

Än så länge så tycks det bara vara Karin och jag som vill läsa och diskutera "Den goda jorden". Men det är inte för sent att komma med i gruppen, om man kan kalla två personer en grupp?

Vill du läsa boken på engelska så finns den på nätet. Det borde inte vara något problem att få tag på den på bibliotekt, även om den är magasinerad så finns den säkert på många bibliotek.

Välkommen in i kommentatorsbåset!

Lördag med Gutenberg

2010-05-15T15:34:00.011+02:00

Hittade rätt många intressanta titlar i dag — började med att titta på den boken jag trodde jag skulle klara av på några minuter. Så blir jag fast, följer med på en kanottur från Quebec till Mexikanska golfen — i en papperskanot!

Först fick jag lära mig hur kanoten är konstruerad och se'n följa med på den spännande turen.
Jag har inte kommit fram än, så nu fortsätter jag att paddla.

Boken heter "Voyage of the Paper Canoe, A Geographical Journey of 2500 miles, from Quebec to the Gulf of Mexico, during the years 1874-5" och är skriven av Nathaniel H. Bishop.

Till Japan och Norge med Gutenberg

2010-05-09T09:06:00.024+02:00

Om konst i Japan handlar "Japan A Record in Colour", från 1901 av Dorothy Menpes illustrerad av hennes far Mortimer Menpes. En entusiastisk skildring av en insatt författare.
Det är den sortens bok och bilder som jag kunde förlora mig i som barn, och jag känner samma magi nu när jag blir sittande och funderar över människor-na på bilderna. Vad hände se'n, vad finns utanför bilden?
.

Så hittar jag Asbjørnsens och Moes norska folk-sagor "East of the Sun and West of the Moon" med illustrationer av den danskfödde Kay Nielsen. Illustrationer som får mig att tänka på Sulamith Wülfing, John Bauer, William Blake och Jennie Harbour.

Inspirerande

2010-04-30T18:56:00.012+02:00

Fler än jag som blir sugna på att brodera när ni ser det här?

Det kommer från en bok med den nätta titeln: "The Book of Ornamental Alphabets, Ancient and Medieval, from the Eighth Century, With Numerals, including Gothic; Church Text, Large and Small; German Arabesque; Initials for Illumination, Monograms, Crosses, &c." av F. Delamotte. Boken är från 1914 och finns hos Gutenberg.

En tunn liten bok

2010-04-28T11:15:00.013+02:00

som väcker många minnen och tankar

"And I've never nicked nothing either."
"I'm sure you haven't."
"I have nicked stuff but wouldn't nick it from here."
"You shouldn't steal things, you know," said the priest. "It doesn't matter whether it's from here or not. It's wrong. You should be a good boy."
"I'm not being a good boy," replied the boy. "It don't get you anywhere." He pointed down the church to the great hanging crucifix. I mean He was a good boy, wasn't He, Jesus, and look where He ended up."

En katolsk präst som funderar kring de människor han möter i sitt arbete — alla ensamma människor han möter.
Den får mig att tänka på människor jag mött, udda människor, ensamma människor — på försummade barn och skvallrande grannar. På cancer — hur olika vi reagerar på ett cancerbesked. En del kan inte ens ta' ordet i sin mun, Fader McKenzie ta'r sitt cancer-besked med lugn och vill inte genomlida en tuff be-handling som bara uppskjuter slutet en kort tid.
Boken berör också pedofili — Fader McKenzie blir misstänkliggjord när han sitter i en park och tittar på barnen som leker.
Det låter dystert när jag raddar upp bokens innehåll så här, men det är en rolig bok. Gervase Phinn är kanske mest känd för sina fyra böcker om sitt liv som skolinspektör i Yorkshire — också de, den sortens böcker som är svåra att läsa på tåg och bussar eftersom man sitter där och kluckar, av glädje över ordvändningar och den stillsamma situations-komiken.

Lördag med Gutenberg

2010-04-24T18:07:00.014+02:00

Großmütterlein erzählt

Großmütterlein sitzet zur Sommerszeit
Im Garten an kühler Linde.
Da blühen die Blumen weit und breit
Und nicken im leisen Winde.
.
Die Sonne geht bald hinab zur Ruh’;
Es summen die Bienen noch eilig;
Die Vöglein singen ein Lied dazu.
Wie ist es da schön und heilig!
.
Großmütterlein winkt; da kommen geschwind
Die Kleinen und knieen daneben.
Sie küßt auf die Augen ein jedes Kind
Und läßt sich die Händchen geben.
.
„Du liebes, du gutes Großmütterchen, du!
Wir bitten und betteln und quälen.
Wir lassen dich wahrlich nicht eher in Ruh’,
Du mußt uns ein Märchen erzählen!“
.
Großmütterchen sprach: „Nun wohl! Es sei!
Ein Neues erzähl’ ich euch heute.
Ernst geht es und spaßig her dabei.
Jetzt still, ihr kleinen Leute!“
.
Da schweigt das Vöglein; die Biene setzt
Sich still in die Blume tief innen.
Die Kinder lauschen tief athmend jetzt;
Großmütterlein will ja beginnen.

En av dessa lördagar då Gutenberg hade ovanligt mycket att erbjuda — ja, det har han alltid, men jag är inte alltid intresserad av utbudet. Men i dag var det så mycket att jag knappast vet i vilken ände jag ska börja med att kika på mina fynd.

"König Nußknacker und der arme Reinhold, Ein Kindermährchen in Bildern", från 1851, av Heinrich Hoffman (1809-1894) har så läckra illustrationer att även om man inte förstår tyska så gör bilderna att det är värt att tillbringa en stund med boken.
Ja, det är den sagan som ligger till grund för Tjajkovskijs Nötknäpparen — fast intrigen i baletten lär vara ytterst förenklad variant.
Författaren är samma Heinrich Hoffaman som skrev den förfärliga sedelärande berättelsen om Struwwelpeter.

Litterär glass

2010-04-21T19:28:00.007+02:00

När jag skrev om glass och gammeldags sätt att göra glass, kom jag att tänka på "Farmer Boy" ("Farmarpojken") av Laura Ingalls Wilder. Hennes böcker känner nog de flesta till — tyvärr är det många, i synnerhet yngre, som bara har sett den förfärliga TV-serien, som inte har mycket gemensamt med böckerna.
Böcker som barn, såväl som vuxna, kan läsa med stor behållning. Författaren hade en enastående förmåga att beskriva vardagen på ett lättfattligt sätt. Vi är säkert många som lärt oss mycket om den tiden — både om nybyggarnas situation, och om de välbärgade böndernas.
.
"Let's make ice-cream!" Royal shouted.
Eliza Jane loved Ice-cream. She hesitated, and said, "Well, ——"
Amanzo ran after Royal to the ice-house. They dug a block of ice out of the sawdust and put it in a grain sack. they laid the sack on the back porch and pounded it with hatches till the ice was cruched. Alice came out to watch them while she whipped egg-whites on a platter. She best them with a fork , till they were too stiff to slip when she tilted the platter.
Eliza Jane measured milk and cream, and dipped up sugar from the barrel in the pantry. It was not common maple sugar, but white sugar bought from the store. Mother used it only when company came. Eliza Jane dipped six cupfuls, then smoothed the sugar that was left, and you would hardly have missed any.
She made a big milk-pail full of yellow custard. They set the pail in a tub and packed the snowy crushed ice around it, with salt, and they covered it all with a blanket. Every few minutes they took off the blanket and uncovered the pail, and stirred the freezing ice-cream.

Det var en rejäl sats med glass som barnen Wilder gjorde, när föräldrarna var bortresta. Sex koppar socker är ju 1,4 liter, så jag kan tänka mig att de hade bortåt ett dussin ägg och minst 3 liter vätska i sin glass! En stor hink full rymde säkert minst 7 liter. (Här har jag kikat på en del gamla recept, och gjort beräkningar utifrån dem).
Intressant också hur man såg på lönnsockret — det som nu är dyrare än raffinerat socker.
Inte hade de en så'n fin hink med vev, som jag visar ovan, till sin glass, de fick antagligen röra med stora slevar — kan tänka mig att det behövdes ordentligt med kraft för att röra en så stor hink full med glass, när den började tjockna!

Slöjda med Gutenberg

2010-04-16T21:04:00.048+02:00

EASILY MADE BOOK SHELVES
Very cheap but useful and attractive book shelves are shown in the accom-panying drawing. The vertical strips, A, may be 3/4 in. by 2 in. and are screwed to four shelves, B, each cut to the shape of a quarter circle. The screws are all countersunk and as the heads all come on the side next to the wall, they do not show. The design might be varied somewhat to suit the fancy of the builder, although the appearance of the shelves constructed as shown is very pleasing, especially so if the workmanship is good and the wood carefully stained and varnished. The total cost of construction was less than 75 cents.

Det ser så enkelt ut när någon som behärskar något, gör det. Titta på skicklig tecknare, och du är frestad att tro att det ska bli något vackert när du sätter pennan till papperet. Eller en balettdansös — hon upphäver tyngdlagen och får mig att tro att jag också kan göra det. Är jag dum nog att försöka mig på en piruett, skallrar fönsterrutorna och trossbotten kvider.

Och så är det med "Mission Furniture, How to Make It" av H. H. Windsor, från 1909/10 alla tre delarna finns hos Gutenberg.

Vem skulle inte vilja sno ihop en gungstol — det vill säga, jag skulle hellre sitta och läsa i den, än att gå i närkamp med träbitarna. I förordet sägs: "This book is one of the series of handbooks on industrial subjects being published by the Popular Mechanics Co. Like the magazine, these books are "written so you can understand it," and are intended to furnish information on mechanical subjects at a price within the reach of all." Men att förstå det är nog inte riktigt det samma som att göra det. Inte ens med ritningar och listor över vad för virke man ska köpa, skulle jag ge mig in på det.

The stock for the chair is as follows: Widths and thicknesses are specified exact except for the rear posts and the rockers; but to the lengths enough surplus stock has been added to allow for squaring the ends.

2 front posts, 1-5/8 by 2-1/4 by 22-1/2 in., S-4-S.
2 back posts, 1-5/8 by 11 by 40 in., S-2-S.
1 front horizontal, 3/4 by 3-1/2 by 22 in., S-4-S.
1 back horizontal, 3/4 by 3-1/2 by 20 in., S-4-S.
2 back horizontals, 3/4 by 3-1/2 by 20 in., S-4-S.
2 side horizontals, 3/4 by 3-1/2 by 20 in., S-4-S.
2 back slats, 5/16 by 3-1/2 by 20 in., S-4-S.
2 arms, 1 by 4-1/2 by 25 in., S-2-S.
1 rocker, 2-1/4 by 6 by 33 in., S-2-S.
5 bottom slats, 3/4 by 2-1/2 by 19-1/2 in., S-4-S.

Kanske är det tur att jag inte förmår att utföra en endaste av de presenterade möblerna, var skulle jag ställa dem? Jag har inget behov av vare sig

telefonbord med pall

rökbord

eller porslinsskåp

däremot skulle jag kunna tänka mig den här klockan

och papperskorgen

och den elektriska lampan

och en stol till hallen, som inte ta'r så mycket plats

och bokhyllor med glasdörrar skulle jag verkligen vilja ha

Ett bloggbord

A LADY'S WRITING DESK
This desk of mission style is a little more complicated than some of the other pieces of mission furniture that have been described, but anyone who has a fair knowledge of tools will not have much trouble in constructing it in the home workshop if the plans are carefully followed. Quarter-sawed oak is the best wood to use, as it is easy to work and looks best when finished. Order the stock from the mill ready cut to length, squared and sanded.

Vore inte det här bordet perfekt att blogga ifrån?

Jag kan inte påstå att jag någonsin har saknat en hallklocka i ek, men nu när jag ser den, så grips jag av habegär.

Däremot är jag inte säker på att jag tänker tillverka den här biblioteksmöbeln — fast när jag ändå är i farten kanske jag snickrar ihop den.

Gummigutta, en sagolik häxa

2010-04-15T21:31:00.018+02:00

I det samma hördes en pipig röst från ett fönster i andra våningen.
— Så sagolikt snyggt! Säkert snyggaste sång Samuel skådat.
Flickorna tittade upp och fick se ett lustigt litet ansikte i fönstret.
— Vem är de? sa Ettan. Han ser precis ut som en... som en sopprot.
— Just precis, sa Rabaldus. Det är ackurat vad han gör, och han heter Samuel Sopprot. En trevlig prick.
— Så skojigt han talade, sa Tvåan.
— Jojo, det är en särskild historia med den saken. Han kan bara säga ord som börjar med "s". Och så kan han spela esskornett.

När jag för lite se'n ägnade mig åt ord som började på för, och jag försökte pyssla ihop begripliga meningar med bara "för-ord", kom jag att tänka på Samuel Sopprot i Carsten Ströms böcker om Gummigutta.
Carsten Ström (1913-1995) var konstnär, grafiker och keramiker. De fyra böckerna om Gummigutta skrev och illustrerade han från början till sin dotter Cajsa.
Jag har de tre första böckerna, och jag läste om dem flera gånger, senare läste jag dem högt för lågstadiebarn, som alla älskade dem lika mycket som jag.
Det är inte alla barnböcker som håller måttet när man läser om dem som vuxen — men när jag nu plockade fram dem för att åter läsa dem, tycker jag lika mycket om dem som första gången jag läste böckerna.

— Ska Samuel spela "Sommarens sista solros"? Särdeles söt sak.
— Ja, ja, ropade flickorna.
Samuel försvann och kom tillbaka med en vackert guldglänsande trumpet.
—Samuel spelar, sa han, småflickorna samt Svartskägg sjunger!

I röda soffan, 1949
en av Carsten Ströms målningar som jag hittat på nätet

Gummiguttas nya hus, 1954
Gummigutta och blåbärsmaskinen, 1955
Gummiguttas sällsamma resa, 1956
Gummigutta och Svarta Hatten, 1959
Tio gammaldags sagor, 1960

Lördag med Gutenberg

2010-04-10T21:40:00.015+02:00

Man behöver ju inte vara kruk-makare för att fascineras av kru-korna som man funnit i Mississippis dalgång. Boken med det pampiga namnet "Ancient Pottery of the Mississippi Valley, Fourth Annual Report of the Bureau of Ethnology to the Secretary of the Smithsonian Institution, 1882-83, Government Printing Office, Washington, 1886, pages 361-436" av William H. Holmes är rikligt illustrerad, och inspirerar mig till arbeten i andra material än lera.

Jag är ingen operafantast — men en bok lå-ter ju inte, och jag kan inte motstå illustra-tionerna i "Physiology of The Opera" av John H. Swaby, en bok från 1852. Dessutom visar en snabb titt i boken att den är rolig.

THE Tenor is a small man, seldom exceeding the medium height. His voice is, comparatively speaking, a small voice, and consequently not likely to issue from over-grown lungs. His proportions are, or at least ought to be, as symmetrical as possible. His hair, nine times out of ten, is black, and always curls.

Sometimes the tenor is seen riding out with the prima donna, with whom he is nearly always a favorite. He is the gentleman who makes himself useful in assisting her to destroy time; he performs for her those thousand and one little delicate attentions for which all women are so truly grateful; and then he sings with her every night those sentimental duos, that necessarily produce their effect upon the feminine bosom.

Slutet på första boken

2009-07-14T19:45:00.002+02:00

Här kommer äntligen slutet på första boken. Eftersom det kan vara trixigt att förstå var dagens text börjar så lägger jag ut den både här och på rätt ställe i texten (13 maj) - och ta'r så småningom bort det här inlägget.

De utlovade fördjupningarna av blommor och litteratur får jag återkomma till när jag kommit ikapp livet. Så talar den sanne optimisten!

KAPITEL XX

Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.

K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.

KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.

Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."

K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.

Även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.

Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!

K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.

KAPITEL XXII

Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.

K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.

är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!

KAPITEL XXIV

Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.

K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".

KAPITEL XXV

När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.

The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.

After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.

Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.

"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.

"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.

Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.

"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.

When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."

Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.

"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."

"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.

"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."

"White or brown?" queried Miss Harris patiently.

"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.

"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."

"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.

Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.

"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."

"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.

Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...

K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...

Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?

KAPITEL XXVI

A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.

Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...

K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...

SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).

Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.

K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?

Slutet av kapitlet oöversatt.

KAPITEL XXIX

Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines

The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,

she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.

K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:

Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!

slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.

Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?

Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...

K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...

Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!

Sidan 196:
... knitted lace.

K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.

Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.

K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.

KAPITEL XXX

Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...

K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...

På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.

Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.

K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.

Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.

K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.

KAPITEL XXXI

Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...

K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...

Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...

Den mörkvioletta är så söt,...

Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!

KAPITEL XXXII

Sidan 219:
... whether I passed or not.

K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.

Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.

K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.

Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.

KAPITEL XXXIII

Sidan 221:
... were of pale green art muslin.

K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.

Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)

När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...

KAPITEL XXXIV

Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...

K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...

Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.

K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.

KAPITEL XXXVII

Sidan 249:
People called him my beau.

K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.

Information

2009-06-04T18:40:00.002+02:00

Anne of Green Gables first edition cover.

Bild från Wikipedia

Det var riktigt roligt att läsa igenom vad jag skrev om översättningen av Anne böckerna för många år se'n. En del av det jag inte visste nu har jag listat ut under åren, men naturligtvis glömt att föra in det i texten – så jag kommer att återkomma efterhand med mina insikter. En del har jag tagit reda på genom att fråga bättre bevandrade vänner eller genom att läsa och slå upp sån't som varit oklart. Annat har jag lärt mig genom "The Annotated Anne of Green Gables" sammanställd av Wendy E. Barry, Margareth Anne Doody och Mary E. Doody Jones. En bok som kan vara intressant också för dem som inte är Anne-fantaster, eftersom man lär sig mycket om P.I.E. och tiden då Anneböckerna utspelar sig.

Anne på Grönkulla

2009-05-13T22:59:00.016+02:00

Ladies' eardrops bild från Wikipedia0

Kapitel I - XVI

nu till och med kapitel XIX

Äntligen kommer här den genomgång av över-sättningen av Anne på Grönkulla som jag lovade en del av er att lägga ut för mer än ett år sedan.
Jag skrev det ursprungligen i brevform till en väninna och här har jag rensat bort det mest personliga samt en del felaktigheter. Eftersom jag gjort det för mitt eget höga nöjes skull så vill jag framhålla att det är mina subjektiva synpunkter jag redovisar. Jag har inga som helst ambitioner att vara vetenskaplig, många gånger har jag inte ens belägg för mina synpunkter utan följer min intuition.

Det är rätt många sidor och jag kommer att lägga ut materialet i omgångar.

De tre böcker jag jämförde var:

Anne of Green Gables av L. M. Montgomery
Harrap 1976

Anne på Grönkulla av L. M Mongomery
översatt av Karin Lidfors-Jensen och bearbetad av Britt G. Hallquist.
Gleerups förlag 1955

Anne på Gröntorpa av L. M. Montgomery
översatt av Aslög Davidson.
B. Wahlströms Förlagstryckeri 1941.

Solveig,

Den här läsningen har varit oerhört intressant, men jag måste erkänna att det känns lite svårt att upptäcka att någonting inte är fullt så bra som jag alltid ansett!
Det märkliga är ju att trots alla fel och utsmyckningar så förmedlar Karin Lidfors-Jensens översättningar ändå samma stämningar som originalet. Aslög Davidson som är mycket mer korrekt har förlorat mycket av friskheten i sin Anne på Gröntorpa. Kanske till stor del därför att den är så hårt beskuren. Alla kapitel som inte för handlingenframåt är helt radikalt bortskurna. Således har A. D. utelämnat kapitlet där Anne färgar håret grönt, det kapitlet där hon ramlar ned från ett tak och bryter foten och det kapitel där Anne och hennes vänner dramatiserar Tennysons Elaine.
Jag märker när jag läser igenom vad jag skrivit att mina kommentarer blivit glesare på slutet. Det beror dels på tidsbrist, men också på att det inte finns så mycket att säga som inte redan är sagt. Till slut blir det ju mest upprörda utrop, som inte är speciellt konstruktiva eller meningsfulla. Jag har inte heller brytt mig om att anmärka på de många ställen där K. L-J. har bidragitmed enstaka tillägg. Till exempel när engelska texten säger "ett överkast" och svenskan säger "ett vitt överkast"

Lite synd är det också att man i den svenska boken inte brytt sig om att ta' med tillägnan. "To the memory of my father and mother" står det i Anne of Green Gables. Dessutom står det på titelbladet:
The good stars met in your horoscope,
Made you of spirit and fire and dew.
Browning

Sådana små detaljer tycker jag säger så mycket om författaren att det är trist när de ramlar bort. Jag känner inte till tillräckligt mycket om Browning för att veta om ovanstående citat finns i svensk översättning, i så fall borde det ju ha kommit med.
Det finns andra citat i boken som jag inte känner igen, men du kan säkert hjälpa mig – tack!

Redan i första meningen kommer ett exempel på K. L-J's godtyckliga översättningar av växtnamn

... fringed with alders and ladies' eardrops,

Ladies' eardrops är förvisso inte lätt att hitta i ett lexikon, men då tycker jag att det är ärligare att som A. D. helt hoppa över denna växt än att som K. L-J. kalla den för ormbunke. I gamla härliga WEBSTER'S PRACTICAL DICTIONARY, popular edition, tryckt 1906 finner jag: "Eardrop, the auricula, a kind of primrose."
På senare år har jag förstått att det är Impatiens capensis som avses.

Några meningar längre senare, också på sidan sju står:
... knitting "cotton warp" quilts ...

K. L-J översätter:
... sticka täcken av ljusvekegarn ...

A. D. :
... sticka sängöverkast av bomullsgarn ...

Nog tycker jag att båda översättningarna kan passera. Det som alltid har förbryllat mig när jag läst "Anne böckerna" är att dessa täcken stundom är vita och stundom färgglada, ibland stickade och dessemellan virkade.

Jag minns att jag redan som barn reagerade över beskrivningen av Marilla – utan kroklinjer, för mig innebar det att hon var rak i motsatt till puckelryggig.

Marilla was a tall thin woman, with angles and without curves;

K. L-J. sidan 7:
Marilla var en lång mager kvinna med vassa kanter och utan kroklinjer.

A. D. sidan 10:
Marilla var en lång, mager kvinna, kantig och utan kurvor;

KAPITEL II

När de gäller de engelska måttenheterna har A. D. gjort det enkelt för sig genom att aldrig räkna om till kilometer eller centimeter. K. L-J. har försökt att räkna om miles till kilometer, utan att för den skull komma särskilt nära. Det närmaste hon kommer är nog när hon får 8 miles att bli 14 km. Tum och centimeter återkommer jag till.

På sidan 15 står:
... very ugly dress of yellowish white wincey.

K. L-J. sidan 15:
... mycket ful klänning av grågult, hemvävt ylle.

A. D. sidan17:
... mycket ful gulvit ylleklänning.

K. L-J. har konsekvent ändrat färgerna på alla kläder i boken, så den här grå gula färgen kommer ovanligt nära originalet. Det jag reagerar inför är ordet hemvävt. Wincey är ju egentligen halvylle, men så petig får man kanske inte vara.
Att tyget knappast kan ha varit hemvävt tycker jag styrks av följande mening på sidan 18:
A merchant in Hopetown last winterdonated three hundred yards of wincey to the asylum.
Detta alltså sagt om ovan beskrivna klänningstyg. I den meningen har för övrigt K. L-J. översatt wincey med "verken". Det är ju helt korrekt även om ordet verken knappast ingår i var mans ordförråd i dag. Jag var tvungen att plocka fram SVENSKA SPRÅKETS ORDLISTA tryckt 1891 för att överhuvudtaget hitta ordet.

Sidan 18:
... and kid gloves and boots.

K.L-J. sidan 18:
... och gredelina handskar och bruna knäppkängor.

A. D. sidan 21:
... och mockahandskar och fina skor.

Att K. L-J. lagt till en del, är ingen engångsföreteelse, och det finns det som är värre än ovanstående.

Det råder väl delade meningar om huruvida man ska översätta ortsnamn eller ej. Jag kan se både nack-delar och fördelar i båda uppfattningrna. Men vilken linje man än väljer, tycker jag att man ska hålla fast vid den. K.L-J. har översatt vissa namn, men låtit andra namn vara. En del är ju omöjliga att översätta, men det ger inget gott helhetsintryck, när man varvar engelska och svenska ortsnamn. Om White Sands översätts med Vitsand, så tycker jag gott att Newbridge kan få heta Nybro. Frågan är om man kan tillåta Bright River att bli Klarälven?
Lite svårt är det kanske att förstå, hur Orchard Sloap (Dianas hem) har kunnat bli Tallbacken i K. L-J's översättning. Nu måste jag i sanningens namn säga att jag, fast jag grunnat en hel del över just det gårdsnamnet, har svårt att komma på något bättre. Felet med Tallbacken är att inte ger samma vision som Orchard Sloap. En översättning, anser jag, måste kunna frammana samma bilder och känslor hos läsaren som originalet skulle göra.
Ännu svårare blir det, när Annes romantiska och fantasifulla namn på platser och föremål kommer in i handlingen.

Sidan 22:
... the White Way of Delight.

K. L-J. sidan 23:
... Ljuvlighetens vita väg.

A. D. sidan 26:
... Glädjens vita väg.

Sidan 23:
... the Lake of Shining Waters.

K. L-J. sidan24:
... Mörka speglande vågen.

A. D. Speglande vattnets sjö.

KAPITEL IV

Sidan 33:
... she had an uncomfortable feeling that while this odd child's body might be there at the table, her spirit was far away in some remote airy cloudland, borne aloft on the wings of imagination.

K. L-J. sidan 39:
...hon hade en obehaglig förnimmelse av att medan detta underliga barns kropp satt och doppade rågskorpor i kaffe, svavade dess själ på fantasins vingar i fjärran rymder, dit ingen annan hittade.

A. D. sidan 42:
... hon fick en obehaglig känsla av at det underliga barnets kropp visserligen befann sig vid bordet men att hennes själ på fantasinens vingar svavat bort i någon fjärran, luftig rymd.

Att K. L-J. har lagt till ett eget slut på meningen tycker jag är helt onödigt. Fast mycket värre anser jag det vara, att hon påstår att Anne doppar rågskorpor i kaffe. Såvitt jag kan erinra mig dricker man inte kaffe på något annat ställe i böckerna, och rågskorpor tror jag är mer svenskt än kanadensiskt. Man kan nog förutsätta att en Grönkullafrukost var tämligen brittisk, och att det således är etnologiskt vilseledande att blanda in skorpor med kaffe. En önskad bieffekt av nöjesläsning är väl ändå att man ska kunna få en och annan kunskap utan att anstränga sig.

Sidan 35:
... What is the name of that geranium on the window-sill, please?
"That's the apple-scented geranium."
... May I call it – let me see – Bonny would do – may I call itBonny while I'm here? Oh, do let me!

K. L-J. sidan 41:
... Vad heter den där Kristi bloddroppen på fönsterbrädet?
– Den kallas fuchsia.
... Får jag kalla den – vänta lite – Ögonfröjd! Det är lite långt, men det duger ändå. Ack, låt mig få kalla den för Ögonfröjd så länge jag är kvar här!

A. D. sidan 45:
... Vad heter den där pelargonen i fönstret?
– Det är en äppeldoftande pelargon.
... Får jag kalla den – få se – Bonny skulle passa bra – får jag kalla den Bonny, så länge jag är kvar här? Å, får jag det?

Jag kan inte för mitt liv förstå varför den arma pelargonen inte kunde få fortsätta att vara en pelargon i den svenska översättningen.

KAPITEL V

Sidan 38:
... I think it must have had honeysuckle over the parlour window and lilacs in the front yard and lilies of the valley just inside tha gate.

K. L-J. sidan 45:
... Det hade bestämt slingrande kaprifolium kring förmaksfönstret och syréneri rabatten nära förstukvisten och blå druvor och luktärter utmed kantlisten.

A. D. sidan 49:
... Det växte säkert kaprifolium kring förmaksfönstret och syrener på gården och liljekonvaljer alldeles innanför grinden.
Det är ganska märkligt att K. L-J. har tyckt det vara nödvändigt att lägga till druvor och luktärter i sin översättning. Vad de stackars borttappade liljekonvaljerna anbelangar, så har just dessa blommor tydligen berett K. L-J. stora problem i hela boken.

KAPITEL IX

Slarviga översättningar har jag inte mycket till övers för, och slarvigt tycker jag att det är när K. L-J. översätter mountain ash (sidan 57) med bergsask (sidan 70).

Sidan 57:
... the only flowers there were myriads of delicate "June bells" those shyest and sweetest of woodland blooms,

K.L-J. sidan 70/71:
De enda blommorna däruppe var oräkneliga mängder av förtjusande liljekonvaljer, den nordameriknska skogens vänaste blomster

Detta stycke fattas i A. D's översättning. Det som är förvånande är att när June bells förekommer i kapitel två (sidan 20) har båda översättarna översatt det korrekt med linnea.

Sidan 61:
... What a pity she is such a dark, homely little thing. Marilla was every day of fifty before the sting had gone out of that memory.

K. L-J. sidan 76:
... "Så synd att hon ska vara en sådan gulblek liten fuling!" Marilla hade fyllt sina femtio år och – stygnet kändes ännu.

A. D. sidan 82:
...Så synd att hon är så svartmuskig och ful. Marilla hade passerat de femtio, innan detta minne upphört att smärta henne.

Det är väl inte mycket mer att säga än att A. D's översättning kommer närmast originalet.

KAPITEL X

... who was sitting knitting by her kitchen window.

K. L-J. sidan 82:
... som satt och stickade ljusvekegarn vid sitt köksfönster.

A. D. sidan 88:
... som satt och stickade vid sitt köksfönster.

K. L-J's översättning låter i mina öron som ett tryckfel.

På sidan 67 talas det om June lilies, det är inte alldeles enkelt att hitta i en ordbok, men vänder man på bladet så kommer översättningen helt gratis. Där kallar man nämligen samma blommor för narcissi. Men K. L-J. kallar helt käckt även denna växt liljekonvalje.

KAPITEL XI

Sidan 69:
One was snuffy coloured gingham

K. L-J. sidan 87
Den ena var av snusfärgat linne med gula prickar

A. D. sidan 93:
En var av snusbrunt bomullstyg,

I en engelsk-svensk ordbok står visserligen följande om gingham: "gingang slags äkta färgat bomullstyg el. linne, ofta randigt el. rutigt."
I gamle Webster – den jag nämnt tidigare – står att läsa: "A cotton cloth, the yarn of which is dyed before weaving."
Nyare utgåvor av Webster instämmer, liksom andra engelsk-engelska ordböcker. Troligtvis avses alltså ett bomullstyg, och bortsett från att det inte står i originalet att det är gulprickigt, så kan man med ledning av ovanstående dra' den slutsatsen att ett "gingham" tyg inte kan vara prickigt. I samma mening som jag citerat ovan står: and one was a stiff print of an ugly blue shade...
Här har båda översättarna gett en materialangivelse som inte finns i den engelska texten. K. L-J. kallar det bomullstyg och A. D. muslin.

Eftersom K. L-J. gjorde en pelargon till fuchsia, så blir hon nu tvungen att göra om förvandlingsnumret fast tvärtom, när det nu dyker upp en fuchsia i engelska texten.
Sidan 72:
... kissed one of Bonny's leaves, and waved her hand to a blossoming fuchsia.

K. L-J. sidan 90:
... pussade en av Ögonfröjds svällande knoppar och vinkade med handen åt en blommande pelargonia.

Varför hon nu måste låta henne pussa knoppen istället för bladet som det ska vara!

KAPITEL XII

När jag som tioåring första gången läste Anne på Grönkulla hoppade jag glatt över alla purpurfärgade solnedgångar och andra naturbeskrivningar. Nu är det de beskrivningarna som roar mig mest, och jag blev besviken, när jag upptäckte att den svenska översättningen inte alls är tillförlitlig, när det gäller floran på Prince Edward Island. Det finns en fin beskrivning över växterna i familjen Barrys trädgård, som ger anledning till en del funderingar. Många av växterna är mycket svåra att finna någon svensk översättning till, jag har ännu inte lyckats med alla, men det är svårt att förstå, varför inte de allra vanligaste som finns med i varje lexikon har fått komma med, t.ex. narcisso och daffodil.

Sidan 76:
There were rosy bleeding-hearts and great splendid crimson peonies; white, fragrant narcissi and thorny, sweet Scotch roses; pink and blue and white columbines and lilac-tinted Bouncing Bets; clumps of southernwood and ribbon grass and mint; purple Adam-and-Eve, daffodils, and masses of sweet clover white with its delicate, fragrant, feathery sprays; scarlet lightning that shot its fiery lances over prim white musk-flowers; a garden it was where sunshine lingered and bees hummed, and winds, beguiled into loitering, purred and rustled.

K. L-J. sidan 96:
Där fanns vita och röda brinnande hjärtan och stora, grant karmosinröda pioner, frodig reseda och klarblå lobelia, taggiga, härligt doftande smörnypon, skära blå och vita aklejor och rödgula ringblommor, hela tuvor med violett åbrodd, krusmynta och lavendel, luktärter i alla sina bleka och fina nyanser, eldröd krasse och ståtliga svärdsliljor som avtecknade sina behagliga konturer mot deutzians blomrika buskar. Det var en trädgård, där solskenet dröjde sig kvar och bina surrade och vindfläktarna helt dämpat prasslade och frasade bland grönskan och blomsterprakten.

Ska försöka rensa i rabatten och börjar från början.

BLEEDING-HEARTS är löjtnantshjärta, K. L-J. kallar den för brinnande hjärtan vilket möjligtvis är en dialektal benämning.

PEONIES vore väl ganska svårt att missa och kalla för något annat än pioner. Sedan kommer NARCISSI som praktiskt taget heter det samma på svenska och som jag därför finner ganska märkligt att den inte får vara med. Thorny, sweet SCOTCH ROSES är förmodligen, vad K. L-J. på svenska kallar smörnypon. Jag har aldrig hört talas om dessa nypon tidigare, men det är den enda rosen i den svenska texten och det står att den är taggig. I bokens sista kapitel talas det om "the Scotch rose-bush", och då har K. L-J. kallat den för "den skotska rosenbusken". COLUMBINE är korrekt översattmed akleja, de har till och med fått rätt färger. Däremot saknas såpnejlika i den svenska rabatten, det är BOUNCING BETS. Det enda jag tycker är lite egendomligt - och det har inte med översättningen att göra - är att såpnejlikan skulle blomma samtidigt som påskliljor och narcisser. Tuvorna med åbrodd, SOUTHERNWOOD, finns där men inte RIBBON GRASS, Det senare tycks innefatta alla bredbladiga vit-och grönrandiga gräs, som t.ex. randgräs. MINT finns ju också många olika sorter av, K. L-J. har valt att kalla den för krusmynta och det tycker jag är ett vackert namn. ADAM-AND-EVE är jag inte säker på, vad det kan vara, och det var tydligen inte K. L-J. heller. Kan det vara så enkelt att det är den växt vi kallar Adam och Eva på svenska?
Påskliljorna, DAFFODILS, har hon också grävt upp ur rabatten av någon för mig ofattbar anledning.
Nu kommer en knepig växt, SWEET CLOVER, i en bok läser jag: "any of cloverlike herbs", och på ett annat mer preciserat: "any of various plants of the pea family, with butterfly-shaped, white or yellow flowers grown for fodder". Jag associerade genast till lucernm som ju faktiskt är lite klöverliknande. Men jag undrar, om det inte är det som blivit luktärt på svenska, och i en rabatt så låter det ju onekligen bättre än lucern.
MUSK-FLOWER slutligen är en annan blomma som jag inte med säkerhet kan säga vad det är.
När jag kommit så här långt i botaniseringen, upptäcker jag, att det har blivit sju växter över. Sju växter som K. L-J. tydligen på eget bevåg har planterat i den svenska upplaggan. Dessa är: reseda, lobelia, ringblommor, lavendel, krasse, svärdsliljor och deutzia.
(Det kommer ett separat inlägg om blommorna en annan dag).

Direkt efter denna blomsteridyll kommer en mening, som jag inte tycker att någon av översättarna lyckats med.
Sidan 77:
I assure you I'll say my prayers with a right good-will tonight.

K. L-J. sidan 98:
Jag försäkrar att jag ska läsa mina böner av uppriktigaste hjärta ikväll.

A. D. sidan 105:
Jag försäkrar att jag ska läsa mina böner av fullaste hjärta ikväll.

Jag tycker att både fullaste hjärta och uppriktigaste hjärta låter krystat.

Så är det dags för ännu en växt, rice lilies (sidan 77). K. L-J. har tydligen glömt att hon på ett ställe korrekt översatt June bells med linnéa och kallar även denna växt linnéa.

Sidan 77:
I'm an inch taller than Diana,

K. L-J. sidan 98:
Jag är en halv centimeter längre än Diana,

Nog är det nonchalant att bara hugga en siffra ur luften! A. D. gick runt "problemet" genom att säga "en aninging längre". Nu tycker jag förstås inte att det är några som helst problem att översätta "an inch" med antingen en tum eller två och en halv centimeter.

KAPITEL XIII

Kapitel 13 och 14 finns inte alls med i A. D's översättning. I föregående kapitel översatte båda översättarna "the Dryad's Bubble" med Dryadens springbrunn, det hör väl till de enklare namnen att översätta. Värre är det med Idlewild (sidan 79), K. L-J. har ersatt det med Näktergalsro. Det är inte ett dåligt namn men det är en dålig översättning.
På sidan 81 kommer nästa namn, Willowmere. Det har fått namnet Klaröga. Det som är förbryllande här är att namnet Klaröga bara används en gång och det på sidan 103. I fortsättningen översätts alltid Willowmere med Pil pil susa. jag har läst Anne böckerna många gånger, men det här är första gången jag fattat att Pil pil susa är en damm. Jag har alltid föreställt mig Pil pil susa som en pildunge.

KAPITEL XIV

I slutet på kapitlet kommer ett par exempel på att K. L-J. inte nöjer sig med att bara översätta, hon författar också.
sidan 89:
There's plenty of stuff baked in the house.

K. L-J. sidan 114:
Här finns både sockerkaka och gorån och våfflor.

Sidan 90:
"Five minutes ago I was so miserable I was wishing I'd never been born and now I wouldn't change places with an angel!"

K. L-J. sidan 114:
Efter några sekunder: – För fem minuter sedan var jag – m–m–m, där fick jag tvål i ögonen, usch – var jag så gränslöst olycklig, att jag önskade att jag aldrig varit född, och nu skulle jag inte vilja byta med en ängel.

På sidan 90 förekommer ordet scrumptious, K. L-J.har översatt det med "vi har mojat oss så". Det kan väl passera, fast jag skulle kunna tänka mig något bättre. Det som slog mig när jag läste ordet moja var att jag rätt nyligen – i DN tror jag – läste en artikel, där någon påstod att moja var ett nytt modeord!

KAPITEL VX

Det är inte bara blommor som vållar K. L-J. problem, hon har svårt att skilja på olika bär också. Det talas om raspberry tarts på sidan 91, K. L-J. kallar det vinbärskakor. A. D. som tydligen haft ett bättre lexikon, eller kanske en bättre lärare, säger hallonbakelse.

Jag har ingenting emot K. L-J's översättning av Lovers' Lane – "de älskandes stig" – det jag retar mig på är att hon inte håller fast vid det genom alla böckerna. Nå'n gång emellanåt varierar hon det med "de älskandes stråt".

Det är i högsta grad förbryllande att K. L-J. sällan översätter ett skolämne, utan till synes godtyckligt byter ut "lättöversatta" ämnen. Ett exempel kan man hitta på sidan 95:
... hearing Prissy Andrew's Latin,

K. L-J. sidan 122:
... hjälpte Prissy Andrews med ett svårt räkneproblem,

A. D. har samvetsgrant gett rätt svenskt namn åt varje förekommande skolämne varför jag inte anser det nödvändigt att redovisa hennes översättninga av dessa i fortsättningen. Men hos K. L-J. kryllar det av dessa obegripliga schemaomläggningar.

På sidan 95 sägs Gilbert studera "his history". I den svenska boken står det att läsa att Gilbert studerade sin geografi. Sidan 122.

Sidan 96:
... explaining a problem in algebra...

K. L-J. sidan 123:
... hjälpte Prissy Andrews med en tysk verbform...

Läste man tyska i kanadensiska skolor i slutet av 1800-talet?

Sidan 98:
... some three minutes too late.

K. L-J. sidan 126:
... ungefär tio minuter för sent.

A. D. sidan 118:
... vid pass tre minuter för sent,

Ännu ett ställe jag funderat lite över, när jag läst boken. Det sägs att eleverna började springa mot skolhuset så snart de såg sin lärare gå dit. Springer man allt vad man orkar i tio minuter så har man avverkat en avsevärd sträcka, var de verkligen så långt borta – i en granskog dessutom – skulle de knappast kunnat se sin lärare..

Sidan 98:
... a wreath of rice lilies...

K. L-J. sidan 127:
... en krans av blåklockor...

A. D. sidan 118:
... en blomsterkrans...

Om K. L-J. ändå hade hållit fast vid sin uppfattning att "rice lilies" betyder linnéa hade det inte verkat så veligt.

Sidan 101:
... knitting quilts as industriously and cheerful as usual.

K. L-J. sidan 131:
... stickande på sitt vaggtäcke lika flitigt och gladlynt som vanligt.

A. D. sidan 122:
... stickande lika flitigt och glatt som vanligt.

Med risk för att verka tjatig måste jag påpeka att jag inte gillar att översättaren "bättrar på" originalet med egna infall.

KAPITEL XVII

Sidan 105:
... asking Diana if she takes sugar!

K. L-J. sidan 135:
... frågar jag Diana om hon tar mjölk i teet...

Som vanligt håller sig A. D. till sanningen, och jag har svårt att förstå varför inte K. L-J. kunde göra det.
En del av det jag hakar upp mig på kan tyckas vara bagateller, men jag är faktiskt så petig att jag tycker att om ett ord går att översätta så ska man göra det.

Sidan 105:
... dressed in her second best dress...

K. L-J. sidan 136:
... iförd sin söndagsklänning...

Jag tycker liksom A. D. att det går utmärkt att skriva "sin näst bästa klänning" (sidan 128). Inte skulle Marilla ha tillåtit Anne att ta' på sig sin söndagsklänning, bara för att Diana skulle komma på te – hon fick ju inte använda servisen med rosenknopparna – och jag tror inte heller att fru Barry skulle skicka iväg dottern med bästa klänningen en vanlig lördag.

Att det inte heller går att översätta fruktsorter, det inser till och med jag. Därför har jag inget emot att invända mot nedanstående.

Sidan 106:
... Red Sweetings...

K. L-J. sidan 137:
... röda kalviller...

A. D. sidan 129:
... rosenhäger...

Men jag är tvungen att ta' med det för att visa på ett av A. D's få sakfel. I nästa kapitel berättas om, hur glada Annes kamrater blev, när hon återvände till skolan. Alla ger henne presenter och bland mycket annat finner hon ett äpple på sin bänk, "a strawberry apple". Ett äpple som hon inte ta'r emot, eftersom hon vet, att de bara växer på ett ställe i Avonlea – hos familjen Blythe. A. D's miss är att hon översätter även "strawberry apple" med rosenhäger, samma sort som Anne och Diana plockade på Grönkulla – eller rättare sagt Gröntorpa – i föregående kapitel.
K. L-J. kallar sorten för vitt gyllen-äpple.
Det skulle vara intressant att veta vad "strawberry apples" är, så jag har rådfrågat husets pomologiska litteratur: SVENSKA FRUKTSORTER I FÄRGLAGDA AVBILDNINGAR utgiven av svenska trädgårdsföreningen, under redaktion av Axel Pihl och Jakob Eriksson, från 1924. Säkerligen skulle en bok med Kanads fruktsorter vara till större nytta, men vårt bibliotek äger inte så exklusiv litteratur – gör ditt? Rosenhäger hittar jag överhuvudtaget inte, kalviller finns, även om de inte är röda. Södermanlands kalvill heter en vacker frukt i min bok, fast jag medger att det skulle verka egendomligt att låta Södermanlands kavill växa på Prince Edward Island.
Vitgylling finns det en sort som heter, men det jag kanske tycker är mest intressant är en sort som heter Sommarparmän. Intressant därför att det står att denna sort på tyska kallas för Schleswiger Erdbeerapfel och på danska Jordbaeraeble. Kan det möjligtvis vara samma sort som strawberry apples?

KAPITEL XVII

Sidan 115
... a perfectly elegant new pattern of knit lace,

K. L-J. sidan 150:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,

A. D. sidan 142:
... ett ytterst elegant nytt spetsvirkningsmönster,

Stickade spetsar har ju förekommit även hos oss, så jag förstår inte varför det har blivit en virkad spets hos båda damerna.
I nästa mening står:
... piece of pale pink paper,

K. L-J.:
... en bit ljusgult papper,

På sidan 118 förekommer en uppräkning av fyra skolämnen. K. L-J. har bara tagit med tre, latinet brydde hon sig inte om (sidan 158).

KAPITEL XVIII

Russet hör till de ord jag måste ta reda på lite mer om. Att det betyder rostrött vet jag, och att det i det här fallet (sidan 121) är en äppelsort, vet jag också. Men att det skulle vara frostnupet, visste jag inte, men det är de båda översättarna överens om. K. L-J. sidan 158 och A. D. sidan 151.

Sidan 126:

And we had fruit-cake and pound-cake and dough-nuts and two kinds of preserves, Marilla.

K. L-J. sidan 165:

Vi fick skinn- och benfri anjovis och hårdkokta ägg och pepparkakor och gorån med två slags sylt till, Marilla.

A. D. sidan 158:
Och vi fick fruktkaka och sockerkaka och bullar och två sorters sylt, Marilla.

Vad säger du om det? Jag är mållös – och det är ganska ovanligt!

På sidan 125 finns förresten en mening som visar på att L. M. Montgomery själv skilde på virkning och stickning:
... Diana showed me a new fancy chrochet stitch her aunt over at Carmody taught her. Not a soul in Avonlea knows it but us, and we pledged a solemn vow never to reveal it to anyone else.

K. L-J. har inte heller denna gång kunnat avstå från privata bidrag till texten. Sidan 165:
... Diana visade mig ett nytt slags virkning som hon hade lärt sig av sin moster i Carmody. Inte en enda människa i Avonlea kan det, och vi lovade varandra högtidligt att aldrig lära ut det åt någon annan. Det är med små roliga knutar som görs av bara stolpar.

KAPITEL XIX

Sidan 130:
... cried into her grammar all the afternoon...

K. L-J. sidan170:
... grät i sin bibliska historia hela eftermiddagen...

A. D. sidan 164:
... grät hela eftermiddagen bakom sin språklära...

Sidan 130:
They had a "perfectly elegant tea;" and then came the delicious occupation of dressing in Diana's little room upstairs. Diana did Anne's front hair in the new pompadour style and Anne tied Diana's bows with the especial knack she possessed; and they experimented with at least half a dozen different ways of arranging their back hair.

K. L-J. sidan 164:
De små flickorna blev bjudna på te hemma hos Diana – "alldeles som stora" – och sedan följde det angenäma värvet att göra toalett upp i Dianas lilla rum i övre våningen. Diana burrade upp Annes hår där framme så att man skulle kunna tro att där låg en valk under, och Anne knöt Dianas öronrosetter med den elegans som ensamt hennes fingrar förfogade över. Sedan försökte de väl ett halvt dussin olika sätt att ordna håret i nacken så att det skulle se mest "piffigt" ut.

A. D. sidan 164:
Diana och Anne drucko ett "förfärligt elegant" te; och sedan klädde de sig i Dianas lilla rum en trappa upp. De provade alla möjliga moderna frisyrer på varandra,

Kan man inte tänka sig ett mellanting mellan att skära bort hälften av texten och att smycka ut den efter eget gottfinnande? Eller att helt enkelt bara översätta.
Ett stycke längre ner på sidan tycker jag nog att K. L-J. har begått ett ordentligt misstag. A. D. har som vanligt avstått från att översätta hela stycket.

True, Anne could not help a little pang when she contrasted her plain black tam and shapeless, tight-sleeved, homemade gray-cloth coat with Diana's jaunty fur cap and smart little jacket.

K. L-J.:
Medgivas måste att Anne kände ett litet styng i sitt hjärta när hon jämförde sin släta svarta klänning av bomullssatin och betydligt "lunsiga" kofta med Dianas nätta pälsmössa och snobbiga lilla kappa.

Tam är här översatt med klänning av bomullssatin. Möjligtvis har hon trott det vara en förkortning på tamis eller tammy om vilket det står i vår äldsta Webster: "A kind of woolen cloth highly gazed, often used for straining sauces".
Jag är övertygad att Montomery menar tam-o'-shanter (basker) vilket ofta förkortas tam, i all synnerhet som hon, Anne, jämför sig med Diana som är iförd pälsmössa och jacka.
Hur "cloth coat" har kunnat bli till kofta är mig en gåta. Att så kröna denna förfärliga översättning med den ur språkliga synpunkt sett osköna vändningen: betydligt "lunsiga", är både otympligt och onödigt.

Om man nu inte kan avhålla sig från egna tillägg i texten, vore det önskvärt att minnas vad man tillfört texten.

Sidan 132:
And then – something – moved beneath them, there was a gasp and a cry...

K. L-J. sidan 173:
Och då – rörde sig något rätt stort och tjockt under dem, det pustades och jämrade...

Det var fröken Josephine Barry som låg i sängen. Längre fram i kapitlet kan man läsa att hon var en mager person. Varenda gång jag läst boken har jag haft problem att föreställa mig denna fröken Barry, eftersom jag inte vetat om jag skulle låta henne vara tjock eller smal.

Sidan 136:
... a silver bangle bracelet...

K. L-J. sidan 178:
... ett silverarmband med ett dinglande silverhjärta...

KAPITEL XX

vari K.L-J. ånyo låter liljekonvaljerna blomma. Den här gången heter det engelska Mayflower. En av våra Webster säger: "Mayflower, any of several flowers or plants blooming in May, as marsh marigold, cuckoo flower, calla lily, hawthorn, trailing arbutus, etc."
Mayflowers förekommer även i "Chronicles of Avonlea" översatt till svenska av Birger BjerreIbland får jag en känsla av att K. L-J. hade tillgång till det verkliga originalet, medan jag fått tag på
Sidan 137:
... Charlie Sloane dared Arty Gillies to jump over it, and Arty did because he wouldn't take a dare.

K. L-J. sidan 181:
... och Charlie Sloane sa att Arty Gillies inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ner sitt ena byxben.

KAPITEL XXI
har av någon anledning blivit omstuvat, och några stycken saknas hos K. L-J. Bortsett från att hon kallar "layer cake" för piggvinstårta så är hennes översättning av vad som bjöds på till te, riktigt bra.

Sidan 147:
"I'm sure that the piece of the one you made that we had for lunch in Idlewild two weeks ago was perfectly elegant."

K. L-J. sidan 189:
Jag försäkrar att den där biten vi nyligen hade med oss till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra.

även när det gäller att garnera piggvinstårtor ger hon privata anvisningar.

Sidan 148:
Anne, flushed with delight, clapped it together with layers of ruby jelly and, in imagination, saw Mrs. Allan eating it and possibly asking for another piece!

K. L-J. sidan 190:
Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den försiktigt, bredde ett lager av purpurrött gelé emellan, glaserade den, stack ned alla mandlarna, varav piggvinstårtan fått sitt välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och möjligen begära "en liten bit till", för så utmärkt smakade det.

KAPITEL XXII

Sidan 153:
...sitting on the big red-sandstone slab at the kitchen door with her tired curly head in Marilla's gingham lap.

K. L-J. sidan 197:
... satte sig på den stora röda sandstenshällen utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Marillas hemvävda blårutiga sköte.

är det inte egendomligt att hon låter så många tyger bli hemvävda, men när det verkligen stod i texten att hennes grå kappa var hemgjord då kom det inte med!

KAPITEL XXIV

Sidan 162:
I'm in two dialogues—'The Society for the Suppression of Gossip' and 'The Fairy Queen.

K. L-J. sidan 211:
Jag är med i två dialoger och så i "Älvdrottningen".

KAPITEL XXV

När Matthew inser att Anne är avvikande klädd beslutar han sig för att ge Anne en klänning i julklapp. I båda svenska böckerna går han då till fru Lynde för att be om hjälp med att skaffa en snygg klänning. I den engelska versionen försöker han först, utan framgång, att på egen hand skaffa en klänning. Jag kan inte låta bli att bifoga den texten därför att den är så bra.

The very next evening Matthew betook himself to Carmody to buy the dress, determined to get the worst over and have done with it. It would be, he felt assured, no trifling ordeal. There were some things Matthew could buy and prove himself no mean bargainer; but he knew he would be at the mercy of shopkeepers when it came to buying a girl's dress.

After much cogitation Matthew resolved to go to Samuel Lawson's store instead of William Blair's. To be sure, the Cuthberts always had gone to William Blair's; it was almost as much a matter of conscience with them as to attend the Presbyterian church and vote Conservative. But William Blair's two daughters frequently waited on customers there and Matthew held them in absolute dread. He could contrive to deal with them when he knew exactly what he wanted and could point it out; but in such a matter as this, requiring explanation and consultation, Matthew felt that he must be sure of a man behind the counter. So he would go to Lawson's, where Samuel or his son would wait on him.

Alas! Matthew did not know that Samuel, in the recent expansion of his business, had set up a lady clerk also; she was a niece of his wife's and a very dashing young person indeed, with a huge, drooping pompadour, big, rolling brown eyes, and a most extensive and bewildering smile. She was dressed with exceeding smartness and wore several bangle bracelets that glittered and rattled and tinkled with every movement of her hands. Matthew was covered with confusion at finding her there at all; and those bangles completely wrecked his wits at one fell swoop.

"What can I do for you this evening, Mr. Cuthbert?" Miss Lucilla Harris inquired, briskly and ingratiatingly, tapping the counter with both hands.

"Have you any—any—any—well now, say any garden rakes?" stammered Matthew.

Miss Harris looked somewhat surprised, as well she might, to hear a man inquiring for garden rakes in the middle of December.

"I believe we have one or two left over," she said, "but they're upstairs in the lumber room. I'll go and see." During her absence Matthew collected his scattered senses for another effort.

When Miss Harris returned with the rake and cheerfully inquired: "Anything else tonight, Mr. Cuthbert?" Matthew took his courage in both hands and replied: "Well now, since you suggest it, I might as well—take—that is—look at—buy some—some hayseed."

Miss Harris had heard Matthew Cuthbert called odd. She now concluded that he was entirely crazy.

"We only keep hayseed in the spring," she explained loftily. "We've none on hand just now."

"Oh, certainly—certainly—just as you say," stammered unhappy Matthew, seizing the rake and making for the door. At the threshold he recollected that he had not paid for it and he turned miserably back. While Miss Harris was counting out his change he rallied his powers for a final desperate attempt.

"Well now—if it isn't too much trouble—I might as well—that is—I'd like to look at—at—some sugar."

"White or brown?" queried Miss Harris patiently.

"Oh—well now—brown," said Matthew feebly.

"There's a barrel of it over there," said Miss Harris, shaking her bangles at it. "It's the only kind we have."

"I'll—I'll take twenty pounds of it," said Matthew, with beads of perspiration standing on his forehead.

Matthew had driven halfway home before he was his own man again. It had been a gruesome experience, but it served him right, he thought, for committing the heresy of going to a strange store. When he reached home he hid the rake in the tool house, but the sugar he carried in to Marilla.

"Brown sugar!" exclaimed Marilla. "Whatever possessed you to get so much? You know I never use it except for the hired man's porridge or black fruit cake. Jerry's gone and I've made my cake long ago. It's not good sugar, either—it's coarse and dark—William Blair doesn't usually keep sugar like that."

"I—I thought it might come in handy sometime," said Matthew, making good his escape.

Sidan 167:
I believe a nice rich brown would just suit Anne,...

K. L-J. sidan 215:
Jag tror, att något vackert mossgrönt skulle passa Anne,...

Det låter som om K. L-J. hade bättre färgsinne än Montgomery. Säkert passade Anne bättre i mossgrönt än i brunt, men det är väl trots allt språksinne, snarare än färgsinne, man bör ha som översättare?

KAPITEL XXVI

A. D. har skurit bort hela kapitlet och K. L-J. en bit i början av det.

Sidan 174:
You've been thirteen for a month,...

K. L-J. sidan 222:
Du har ju varit tretton år i två månader,...

SLARVIGT!
Slarvigt är det också att översätta three miles med tre mil! (sidan 175 respektive 224).

Sidan 177:
I told her about the Haunted Wood, but she said we went the wrong way about it in that.

K. L-J. sidan 225/226:
Jag berättade för henne om spökskogen och då sa hon, att sådant inte var bra - för - ja, jag vill minnas att hon sa hönshjärnor... Vad tycker du?

Slutet av kapitlet oöversatt.

KAPITEL XXIX

Sidan 192:
... repeating aloud the battle canto from MARMION—which had also been part of their English course the preceding winter and which Miss Stacy had made them learn off by heart—and exulting in its rushing lines and the clash of spears in its imagery. When she came to the lines

The stubborn spearsmen still made good Their dark impenetrable wood,

she stopped in ecstasy to shut her eyes that she might the better fancy herself one of that heroic ring.

K. L-J. sidan 244:
...läsande högt för sig själv ett stycke ur "Macbeth". De hade fått göra bekantskap med Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:

Frukta ej,
Förr'n Birnams skog går fram mot Dunsinan,
Upp, upp, till vapen!

slöt hon hänfört ögonen för att bättre kunna föreställa sig den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i händerna.

Nog är det en viss skillnad på att lära sig saker utantill därför att läraren kräver det, och att göra det därför att det gjort ett djupt intryck på en. Och varför byta ut Scotts Marmion mot Shakespear?

Mer slarv, sidan 194:
As Charlottentown was thirty miles away...

K. L-J. sidan 247:
Som det var trettio kilometer till Charlottentown...

Visserligen är det på dagens vägar inte mer än 38 km mellan Cavendish (bokens Avonlea) och Charlottentown, men står det "thirty miles så ska det antingen stå trettio engelska mil eller fyrtioåtta kilometer!

Sidan 196:
... knitted lace.

K. L-J. sidan 249:
virkade spetsar.

Sidan 196:
There were thousands of people there, Marilla. It made me feel dreadfully insignificant.

K. L-J. sidan 249:
Åh, där var väl många tusen, Marilla, och själv kände jag mig så väldigt obetydlig - fastän jag hade min nya kappa.

KAPITEL XXX

Sidan 201:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history. Jane Andrews lent it to me. I was reading it at dinner hour, and I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out—although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn't be poetical justice if he didn't -...

K. L-J. sidan 256:
Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste "Onkel Toms stuga" i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. jag fick låna den av Jane Andrews. Jag hade den under middagsrasten, och jag läste just om den där lilla lustiga negerflickan Topsy när lektionen började. Och då var jag så väldigt intresserad av henne...

På sidan 204 räknas de elever upp som ska läsa för att komma in på seminariet. kanske är det bara ett misstag att Charlie Sloane har fallit bort hos K. L-J., sidan 260.

Sidan 204:
... behind the pages of her uplifted Latin grammer.

K. L-J. sidan 260:
... bakom den uppslagna naturläran.

Sidan 205:
... Anne was opening her Caesar.

K. L-J. sidan 261:
... Anne slog upp sin franska läsebok.

KAPITEL XXXI

Sidan 211:
I've grown two inches this summer,...

K. L-J. sidan 269:
Jag har vuxit två och en halv centimeter nu i sommar,...

Ett par rader längre ned:
That dark green is so pretty...

Den mörkvioletta är så söt,...

Jag har börjat tvivla på att det var K. L-J's väl utvecklade färgsinne som fick henne att ändra färgerna på Annes kläder. Här får hon äntligen ett grönt plagg - och då låter hon det bli violett!

KAPITEL XXXII

Sidan 219:
... whether I passed or not.

K.L-J. sidan 279:
... att jag är kuggad med glans.

Sidan 221:
... as fair and bright and beautiful as maidenhood might desire.

K. L-J. sidan 281:
... så ljusa och skira och vackra, som någonsin en ung flicka på sexton år kunde önska sig.

Det här är ett av de ställen som satt myror i huvudet på mig. Anne kom till Grönkulla,när hon var elva år gammal, nu har det gått fyra år och hon kan rimligtvis inte vara mer än femton år.

KAPITEL XXXIII

Sidan 221:
... were of pale green art muslin.

K. L-J. sidan 284:
... var av tunnaste muslin, vit botten med gröna rutor.

Hur K. L-J. kunde veta att en människa var från Chicago när det på engelska står American, det övergår mitt förstånd:
When the concert was over, the stout, pink lady—who was the wife of an American millionaire—took her under her wing, (sidan 227)

När festen var slut tog den tjocka ljusröda damen - som var gift med en miljonär från Chicago - henne under sina vingars skugga...

KAPITEL XXXIV

Sidan 230:
Anne sat down on Marilla's gingham lap, took Marilla's lined face between her hands,...

K. L-J. sidan 293:
Anne satte sig ned på Marillas knä - den hemvävda bomullsklänningen for inte illa därav! - tog Marillas fårade ansikte mellan sina händer...

Sidan 234:
Anne blushed and admitted she was thinking of it.

K. L-J. sidan 299:
Den frågan är alldeles för tidigt väckt,sa Anne och rodnade.

KAPITEL XXXVII

Sidan 249:
People called him my beau.

K. L-J. sidan 318:
Ja, vi var hemligt förlovade.

Lördag med Gutenberg

2009-04-18T15:53:00.010+02:00

0
Det var lite magert hos Gutenberg i dag – men de få böcker jag hittade var roliga. Två illustrerade barnböcker och så en svensk bok vilket inte händer så ofta.
” Om Lars Johansson (Lucidor den olycklige), Litteraturhistoriskt utkast” av Josef Linck, från 1876.
Man kan hitta en del om Lasse Lucidor på nätet – men ingen refererar till den här boken. Om det beror på att den är okänd eller om den inte är tillförlitlig vet jag inte.

0
”Trollkarlen från Oz” av Frank Baum har väl aldrig blivit så populär här som i U.S.A. och hans andra böcker är ännu mindre kända hos oss. Jag vet inte ens om de andra böckerna, många skrivna under pseudonym, finns översatta till svenska.
Idag hittade jag ” Twinkle and Chubbins, Their Astonishing Adventures in Nature-Fairyland” från 1911. Den är illustrerad av Maginal Wright Enright. Det enda jag vet om henne är att hon var syster till Frank Lloyd Wright.

Visst förefaller hon vara påverkad av japanska träsnitt? Till och med signaturen på en del bilder ser lite japanska ut.

En bok med illustrationer av Randolph Caldecott går jag aldrig förbi. Hans ibland rätt burleska bilder tror jag uppskattas minst lika mycket av vuxna, om inte mer, än av barn. I dag hittade jag ”The Panjandrum Picture Book”, det är en samlingsvolym där de flesta av böckerna redan finns på Gutenberg – men några nya bilder hittade jag.

Engagerande böcker

2009-04-12T16:35:00.017+02:00

0
"Construction Work for Rural and Elementary Schools" av Virginia McGaw från 1909 är en omfattande bok med knopar, pappslöjd, träarbeten och korgtillverkning – en bok som framkallar samma själsliga förväntansfulla glädjeskutt, som i barndomen. Jag har ingen som helst användning för något av projekten men likväl är jag redo att börja knåpa NU.

Vem vill inte ha en vikskärm?
Eller en gul ask med en kyckling på så här i påsktider.

A beautiful Christmas box may be made of red paper, or gray decorated with holly. Made of white paper, with a chicken (in yellow) painted on the lid, it is appropriate for Easter.

Och vem har inte glädje av en ram – där man kan sätta sin käresta på plats.

JAPANESE BOOK

SCRAP OR CLIPPING BOOKCover of linen, stenciled.

Nu när det blivit så utomordentligt populärt att göra klippböcker (jag vägrar att använda det larviga engelska uttrycket) så är det väl på sin plats att tillverka några olika sorters böcker för ändamålet.

Vem har väl inte drömt om att få tillverka en pennvässare åt storebror.
0

Korgar är alltid bra att ha till hands för allt småplock som man inte vet vad man ska göra med?

Och för den som har en orm utan bostad kanske den här korgen passar.
0

En annan lika pedagogisk bok är ” The Library of Work and Play: Gardening and Farming” av Ellen Eddy Shaw från 1911.

THIS BOOK IS DEDICATED TO THE REAL BOYS OF THIS
REAL CLUB AND TO THE GIRLS WHO ARE
JUST AS GOOD AS BOYS

står det på titelbladet. Här finns massor med råd om trädgårdsskötsel och hur man tillverkar till exempel en kallbänk och en pall.

This looks like a pretentious piece of woodwork for a lad to make. George did not think so. The construction is simple. Note the good lines.
To construct the stool make with the two 8½ x 1¾ x ⅞ in. pieces the lower braces, a lap joint. Find the mid-line of each piece by measuring 4¼ in. from the ends. From this line lay off two other lines parallel to it and at a distance of ⅞ in. to the right and left. This makes a 1¾ in. square in the centre of each piece. Now transfer these lines down the edges of the lower brace pieces. Saw on the inside of the lines down one-half the thickness or saw and chisel down to one-half. It is necessary to saw on the inside of the lines or a loose joint will result. The joint must be exactly in the middle and all arms must be equal in length when completed. Brads or finishing nails should be used to hold the joint in place. This lower brace is 7 in. up from the floor or bottom of the stool. In the picture the screws, which hold the brace, show plainly.
Now lay off an octagon, with a diameter of 8½ in. on the 8½ x 8½ x ⅞ in. piece, sawing off the corner pieces so as to just fit the leg. Glue and screw this to the under sides of the top piece, placing the grain across that of the top wood. Warping is thus prevented. This brace acts as a support to which the upper ends of the legs are firmly screwed and glued. A 3/16 in. gimlet hole should be bored for each screw or the wood will split. The holes should not be deeper than 1½ in. if the screws are to hold firmly. Try drawing the screws across a cake of soap and see if they will not be applied more easily.
To be sure that the legs go on exactly rigid it would be well to draw lines diagonally through the centre of the under surface of the top piece. The legs are to be attached at right angles to these diagonals. After the legs are screwed to the upper and lower braces sandpaper the entire stool. Do this lengthwise to the grain, never across. Then stain and wax.

Medan pojkarna ägnar sig åt karljobb så använder flickorna sin tid åt arbeten mer lämpade för det svaga könet – som att göra frökuvert.

Men för ögonblicket tänker jag inte tillverka varken nyttiga eller onyttiga prylar – jag ska bara njuta av våren.

Vilka fynd!

2009-03-15T12:34:00.016+01:00

The Bookseller, 1 selleth Books in a Booksellers Shop, 2. of which he writeth a Catalogue, 3.
Bibliopola, 1. vendit Libros in Bibliopolio, 2. quorum conscribit Catalogum, 3.
0
The Books are placed on Shelves, 4. and are laid open for use upon a Desk, 5.
Libri disponuntur per Repositoria, 4. & exponuntur ad usum, super Pluteum, 5.
0
A Multitude of Books is called a Library, 6.
Multitudo Librorum vocatur Bibliotheca, 6.
0
Hur det kunde se ut i en bokhandel 1657 får man reda på i "The Orbis Pictus", en latinsk lärobok. Ja, det stannar inte vid bokhandeln — det är en otroligt omfattande bok som ta'r upp allt från djur och kroppsdelar till yrken och bostäder.
picture

Pictures, 1. delight the Eyes and adorn Rooms.
Picturæ, 1. oblectant Oculos & ornant Conclavia.
0
The Painter, 2. painteth an Image with a Pencil, 3. in a Table, 4. upon a Case-frame, 5. holding his Pollet, 6. in his left hand, on which are the Paints which were ground by the Boy, 7. on a Marble.
Pictor, 2. pingit Effigiem Penicilio, 3. in Tabula, 4. super Pluteo, 5. tenens Orbem Pictorium, 6. in sinistra, in quo Pigmenta quæ terebantur à puero, 7. in marmore.
0
The Carver and Statuary carve Statues, 8. of Wood and Stone.
Sculptor, & Statuarius exsculpunt Statuas, 8. è Ligno & Lapide.
0
The Graver and the Cutter grave Shapes, 10. and Characters with a Graving Chesil, 9. in Wood, Brass, and other Metals.
Cœlator & Scalptor insculpit Figuras, 10. & Characteres, Cœlo, 9. Ligno, Æri, aliisque Metallis.

Som textilare kunde jag ju inte låta bli att fördjupa mig i "Art in Needlework, A Book about Embroidery", 1900 av Lewis F. Day och Mary Buckle. En instruktiv bok med många bilder att låta sig inspireras av.

0
En tidig Ruth Sawyer fanns också, "Seven Miles to Arden" from 1915. I Sverige är hon nog mest känd för sin bok "Rullskridskorna" en bok som utspelar sig i New York City i början på förra seklet och som till stor del är självbiografisk.

0
"Two Centuries of Costume in America, Vol. 1 (1620-1820)" av Alice Morse Earle från 1903 är en ambitiös bok med illustrationer. Ovan ett kväkarmöte, där man ser de hur kväkarna klädde sig — en enkelhet som höll i sig långt in på nittonhundra talet.

Och ett kapitel handlar om hur de stackars barnen kläddes, och hur de snördes och faktiskt snördes fast vid särskila stolar för att få den eftersträvade raka hållningen.
0

För den som inte har något emot tyska kan det vara intressant att lära sig hur sexualundervisning för barn gick till 1916. "Woher die Kindlein kommen" av Dr. Hans Hoppeler.

Två länder — Jämtland och Amerika.

2009-03-03T17:10:00.002+01:00

0
Runeberg har hållit mig vaken några kvällar. Hittade två intessanta böcker som jag läser växelvis.
0

I JÄMTEBYGD.
STUDIER OCH SKILDRINGAR
af
JOHAN LINDSTRÖM
(SAXON)

0
Johan Lindströms bok från 1888 bjuder intressant läsning.
Nu har jag ännu inte läst hela boken, men fascineras ändå av den. författaren var nog helt betagen av skönheten och det för en sörlänning exotiska i Jämtland — men som så många andra såg han nog samerna som ett folk som inte var fullt så högt stående som han själv. Samma inställning som den "upplyste vite mannen" haft i alla tider till ursprungsbefolkning. Han har en välvillig men en aning nedlåtande inställning och säger till exempel: "Lapparne äro mycket svaga för grannlåt och kunna hänga på sig silfverpjeser för hundratals kronors värde."
Ett kapitel ägnas Jämtlands söner — men om dess döttrar sägs inget!
0

AMERIKA-BOKEN
HJÄLPREDA FÖR UTVANDRARE.

Riktiga och pålitliga upplysningar om resan till Amerika, arbets- och naturförhållandena i de olika staterna m.m.

AF
K. ZILLIACUS

jämte en
Kort vägledning till engelska språkets talande.

Med en karta öfver Förenta Staterna.

STOCKHOLM.

ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

1893

Ofattbart så mycket elände en godtrogen svensk — eller annan icke amerikan — kunde råka ut för i sin jakt på lyckan.
Nog vet vi hur besvärligt det kunde vara för den nyanlände i Amerika. Men den här boken belyser alla fallgropar, och jag bara hoppas att det var en bok som nådde ut till många presumtiva emigranter. Den börjar med att skärskåda de olika ångbåtslinjerna och tala om allt man skulle tänka på när det var dags att köpa biljett.
Nästa steg är hur man beter sig vid ankomsten till Ellis Island — och mina tankar går till alla mina förfäder som stigit i land där.
Sedan följer ett kapitel om hur man färdas västerut, ett annat om arbetssituationen.
I slutet finns en snabbkurs i engelska språket — hur lätt det se'n kunde vara att klara sig när man blev tilltalad på engelska är väl en annan sak.

Hört och läst

2009-03-01T12:06:00.009+01:00

0
Ett nybakat bröd passar utmärkt till en matig soppa.
Varför inte skippa ett? Lika onödigt som en fika!
0
Hätskt och hatiskt.
Som att säga skamligt och skämmigt — fast skämmigt kan förståss få mig att bli både hatisk och hätsk!
0
Fler utryck som sätter sig på tvären i hörselgångarna:

En lång resa att gå
Sverige är duktiga
Strykas på foten — och det rörde sig inte om en salva!
Stickning och handarbete
Åtgärder att göra
Förseddes

Fynd i bokhyllan

2009-02-05T21:58:00.010+01:00

0
Det händer inte ofta — men det händer att jag upptäcker okända böcker i bokhyllorna. Och jag blir lika förvånad varje gång, jag har ju trots allt flyttat om och organiserat i hyllorna rätt många gånger.
Den här gången var det två böcker "Jesu liknelser" av Kaj Munk med illustrationer av Rune Lindström från 1944. Det är inte bara illustrationerna som är fantastiska — texten är enkel och rätt fram. Jag är inte helt säker på att den var alldeles okontroversiell då för mer än 60 år sedan.
Redan från början anslår den en vardaglig ton:
0
God dag barn! Är det någon av er, som tycker om att höra någon berätta? Jag känner en som kan konsten. Det är Jesus. På den här tiden, då han gick härnere på jorden berättade han så gärna. Han var mycket tillsammans med folk. Ibland var de ute och seglade, och iblandvandrade de i bergen, och ibland var han bortbjuden och var då tillsammans med en hel del människor. Och så hände det sig att han tog sig för att berätta något.
0

Illustrationen till "Den rike mannen och Lasarus" tycker jag är suverän.

De fåvitska jungfrurna har blivit tanklösa i den här

versionen och här kommer man osökt att tänka

på de gamla dalmålningarna.

Människor, som blåste upp sig och var viktiga, dem tålde inte Jesus. Han sade en gång, att det gagnar inte det minsta att man är aldrig så bra, om man är högfärdig över det. Jesus tänkte därvid på fariséerna.
0

Jesus vilar ut i Betania i sina vänners,

Marta, Maria och Lasarus hem.

Den andra boken "Jesus av Nasaret, åttio original-planscher av konstnären William Hole med text ur evangelierna" är tryckt 1930, men jag ser att William Hole dog redan 1917. Så att hans bilder har en helt annan karaktär är inte så konstigt. Traditionella, men ändå långt från de gamla kristendoms-planscherna.
0

Förutom det förhållandet att Jesus var lydig mot sina föräldrar, och att han växte till i visdom, ålder och nåd inför alla, som kände honom, illustrerar tavlan allt vad vi veta om Jesu liv innan han uppnådde 30 års åldern.

En helt annan ton.

Hur sa?

2009-02-05T10:24:00.002+01:00

Jag har undrat varför människor, särskilt ungdomar lyckades klämma in ordet kitt i var och varannan mening. Så gick det upp ett liljeholmens — de säger (tror att de säger) shit.
Det borde jag ha fattat eftersom det är lika vanligt att uttala Shakespeare med samma tunna tj-ljud — och international.....

Caroline och Edith

2009-02-01T18:17:00.005+01:00

0
"Caroline — ett kvinnoöde från romantikens dagar" av Beatrice Zade. En av alla fantastiska böcker jag fått när vårt lilla bibliotek varit tvungen att göra plats för nya och mer efterfrågade böcker.
Caroline Michaelis-Böhmer-Schlegel-Shellings (1763-1809). Jag har ingen aning om hur korrekt skildringen är — men den är fängslande. Caroline hann med mycket i sitt relativt korta liv — tre äktenskap bland annat. En gång änka och en gång frånskild, det senare var inte enkelt på den tiden och den som hjälpte henne att slippa ifrån en kändis (Schlegel) för en annan kändis (Shelling) var ingen mindre än hennes gode vän Wolfgang von Goethe. Att jag kom att tänka på, och plocka fram denna bok kom sig av att jag hörde Ingemar von Heijnes radioprogram om Felix Mendelssohn. Att även Felix kände Goethe var nytt för mig.
0
Zade Inez Alfhild Beatrice, f. Baecklund, författarinna (f. 1875), skolföreståndrinna 1908, g.m. prof. A. Zade, Leipzig, 1910, har skrivit en rad skildringar från klassiska och romantiska Tyskland.
0

0
Nu får nog boken om Caroline vänta ett bra tag på att bli läst igen, det finns alldeles för många olästa böcker som väntar på sin tur.
Som jag berättade för en tid sedan läser jag just nu, "Vägen till landet som icke är : en essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner" av Jan Häll. Det kommer att dröja innan jag kan berätta vad jag tycker om boken eftersom det är en bok att läsa långsamt, med många pauser för att begrunda vad jag läst. Även om jag aldrig varit någon hängiven Södergran beundrare så har jag alltid fascinerats av hennes person. Jag läste Hagar Olssons bok om väninnan Edith för länge sedan och minns att jag var tagen av Ediths korta och svår liv.
När jag nu fräschar upp bekantskapen slår det mig att Edith nog skulle ha uppskattat datorer och möjligheten att skicka e-post. Hennes brev är konstlösa och hafsiga — hon skriver i ett brev till Hagar Olsson: "vem kan slösa dyrbar kraft på ett brev?".

Lördag med både Gutenberg och Runeberg

2009-01-24T21:02:00.007+01:00

Började som vanligt min lördag hos Gutenberg där de flesta böckerna är på engelska — men i dag fanns Fredrika Runebergs "Teckningar och drömmar". Jag har läst en hel del om Fredrika Runeberg men ingenting av henne, så den kan jag ju inte gå förbi. Märker snart att det är en bok att läsa långsamt. Eftersom det är korta berättelser passar det utmärkat att läsa ett stycke om dagen.

Jag känner mig mer hemma hos Gutenberg men börjar så smått lära mig hitta och upskatta Runberg. När jag hittade "Den Nyttige Bilderboken eller Vandringen genom Verkstäderna med 36 kolorerade plancher" blev jag helt fast och har försummat allt och alla. Tyvärr framgår det inte när boken är tryckt. Flera saker slår mig när jag läser denna bok, först hur pedagogisk den är — inget barn ska sväva i okunnighet om tillkomsten av alla föremål i dess omgivning. Se'n kan man ju inte låta bli att filosofera över alla försvunna yrkeskategorier — och med dem benämningarna. Den Stockholmare som funderar över stadens gatunamn kan bli upplyst om hur buntmakare, kammakare, karduansmakare och timmermän arbetade.

Väfvaren

väfver tyger af allahanda slags garn. Det ges ylle (klädes-), siden-, bomulls- och linneväfvare,hvilka få sin benämning efter den tygsort, de väfva.
0
Deras verktyg äro hufvudsakligen väfstolen, skärkronan, ramen och spolrocken etc. Väfstolens förnämsta delar äro åter väfskeden, skaften,bommen, trampor, lattor, spännaren, skottspolen, borsten etc.
0
Väfnaden tillgår på följande sätt:
0
Ränningen upphasplas ordentligt, hvilket tillgår på det sätt, att tjugu nystan garn läggas i en låda af tjugu rum, trådarne dragas genomett bräde med tjugu hål och upptagas tillsammans på en stor krona af samma längd som det blifvande tyget, och detta förnyas så oftasom erfordras till det sistnämdas tillämnade bredd.Trådarne dragas genom skeden och solfven och upplyftas och neddragas ömsom medelst tramporna, oftast på ett ganska konstigt och inveckladt sätt, alltefter som mönstret fordrar.
0
Mellan dessa upp- och neddragna trådar af ränningen införes inslaget förmedelst spolen, som löper fram och tillbaka deremellan, och för hvarje gång slås hårdt till med skeden.
0
När väfven, om denna är ofärgad af linne eller bomull, är färdig, tages den urstolen och antingen blekes eller användes oblekt.
0
Af fårull förfärdigas ylletyger, såsom kläde, vadmal, flanell etc, och de, som förfärdiga dem, kallas klädesfabrikanter, och deras yrke utgör ett eget för sig. Det härtill erforderliga garnet beredes af fabrikanten. Då väfnaden är färdig, kommer den i valken, för att valkas, och öfverskäres sedan(en operation, hvarigenom den grofva luggen borttages), och nu är varan färdig.
0
Ullens finhet bestämmer varans godhet och värde. Den finaste ullen kommer från Spanien, dock äfven i andra länder har man sökt förbättra ullen genom fårafvelns förädling.
0
Sidenväfvaren förfärdigar af silkeåtskilliga slags tyger. Detta få vi till största delen från Italien och Frankrike, hvarest det erhålles af silkesmasken.

Målaren

är en artist eller konstnär, som medelst pensel och färger afbildar åtskilliga föremål ur naturen och fantasien. Målarekonsten är mycket gammal och har sitt ursprung från Grekland.
0
Man indelar den i vattenmålning, oljemålning, freskomålning (målning på våt kalk), pastellmålning etc, hvarvid Målaren betjenar sig af vatten- eller oljefärger.
0
Målaren har, vid oljemålning, den grundade duken på ett staffli, framför hvilket han sitter eller står; i venstra handen håller han, utom paletten, hvarpå färgerna äro upplagda, målarstafven, för att dermed gifva stöd åt den högra, och målar de utkastade bilderna med penseln.
0
De berömdaste målare i gamla tider voro, hos Grekerna: Xeuxis, Parrhasius, Apelles och Protogenes. I nyare tider har isynnerhet Italien alstrat berömda konstnärer, såsom: Michael Angelo, Paul Veronese, Titian, Raphael, Tintoretti, Caracci, hvilken sednare var utmärkt i freskomåleri.
0
I Tyskland hafva Albrekt Dürer, Holbein och Kranach förvärfvat sig stort rykte.
0
Nederländska Skolan utmärker sig genom Rubens, Rembrand, van Dyk och Lucas van Leyden.
0
Berömde Svenske målare äro: Ehrenstrahl, Hörberg, Laureus, Wickenberg, Fahlcrantz, Westin.

Ett världsligt ord

2009-01-22T13:09:00.004+01:00

0
Jag misstänker att det är amerikanarnas (miss)bruk av ordet stolt som drabbat — ja här är det befogat med drabbat — oss. Inte 17 var vi stolta över allting från att ha gjort vad man måste till att ha stickat färdig en tröja för, låt oss säga 20 år sedan.
Jag kan vara glad och tacksam över en massa saker och belåten eller nöjd när jag slutfört ett arbete — men för mig är steget därifrån långt till att vara stolt. Och hur man kan vara stolt över en annan person övergår mitt förstånd (vilket i och för sig inte säger så mycket).
För den som vill fördjupa sig i etymologin och inte har Elof Hellquist hemma i bokhyllan finns han här.
Och så här säger SAOB om stolt:
stol⁴t, adj. -are n. o. adv. == . ANMÄRKNING: Anm. Det är ovisst om uttr. "stolt gräs" i nedanstående språkprov är felaktigt för stålgräs o. om detta avser gräset Nardus stricta Lin., stagg, l. t. ex. Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana. I Dalarna och Me(de)lpa(d) några bruka mycket hafwa sin boskap i fiellen 12 à 16 mihl, ty inunder gettingar och stolt gräs, der de hafwa sina miölkbodar. LINNÉ Skr. 5: 153 (1732); jfr utg:s not. Därs.: An tagligen felskrifning i st. f. stålgräs (Nardus stricta). (förr äv. stållt, stålt(h), stålitt) [fsv. stolter, ståtlig, skön, framstående, fin, stolt; liksom fd. stolt, stalt (d. stolt), nor. stolt, fvn. stoltr (nor. dial. stolt) av mlt. stolt, högboren, förnäm, ståtlig, skön, stolt (lt. stolt), motsv. ffris. stult, mnl., nl. stout (varav d. stovt, rank (om hållning), nor`. dial. staut, duktig, flink, ståtlig), fht., mht. stolz, narraktig, övermodig, ståtlig, stolt (t. stolz); jfr äv. ffr. estout, modig, stolt (av germ. urspr.), ävensom meng., eng. stout, stolt, ståtlig, modig, kraftig, stark, av ffr. estout (se ovan); sannol. till den utvidgning av roten i STALL, sbst.² , som äv. föreligger i STULTA, v., STYLTA, sbst.

Överst i min boktrave

2009-01-02T21:39:00.005+01:00

När jag inte orkar läsa ägnar jag mig åt vackra böcker. Jag fick flera i julklapp som jag njuter av nu. "50 Women Artists You Should Know" av Christiane Weidermann, Petra Larass och Melanie Klier är en vacker bok översatt från tyska. Titeln säger allt — det är inte mycket att tillägga annat än även om varje kvinna bara har ett par sidor så finns det massor att lära. Av de 50 kvinnorna kände jag bara till sju — ytterligare ett par av namnen kände jag igen men det var bara namn som inte frammanade några bilder. Den börjar med Catharina van Hemessen född 1528 och slutar med Tacita Dean född 1965.

När jag blir tillfrågad om favoritkonstnärer har jag alltid lika svårt att begränsa mig — men blir jag pressad så landar jag nog i tidigt nittonhundratal, utan att riktigt kunna göra klart för mig vad det är som tilltalar mig så mycket med den konsten. Sigrid Hjertén har alltid varit en av mina många favoriter så den nya boken om henne frossar jag för tillfället i.
0

Nästan inga bilder men fängslande text är det i Murasaki Shikibus "Dagbok" skriven redan på 1000-talet.

"Edith Wharton" av Hermione Lee började jag läsa redan i somras, men med sina över 800 sidor var den för tung att släpa med sig till sommarön och den blev liggande. Nu har jag tagit tag i den — men läser den långsamt, varvar med annan lektyr och låter den ta' tid.

Som jag skrev för en tid se'n så har jag fått en del bloggvänner vars bokomdöme jag litar på. Nan skrev för en tid se'n om "Little Heathens" av Mildred Armstrong Kalish — och jag gav boken till min mamma i julklapp. Att döma av skratten när hon läser så var det ett lyckat val och jag ser framemot att läsa boken.

Drabbad av drabbad

2008-12-18T18:24:00.004+01:00

Det finns några ord som jag aldrig använder — eller använder ytterst sparsamt — jag blev påmind om det i går när Monet skrev i en kommentar:
"En tröst i det hela verkar vara att vi är flera som är "drabbade", detta hemska svenska ord."

Jag blev så glad att det är fler än jag som tycker så — men jag hade inte tänkt på att drabbad är specifikt svenskt — men när jag tänker efter så är det kanske så.
Och vad är det då för fel på ordet drabbad undrar vän av ordning. Jag tror att det jag tycker sämst om är att man använder det så ofta och slarvigt att meningen har urholkats — verbal inflation. Visst kan jag tala om jordbävningsdrabbade områden eller hur torka och fattigdom drabbar människor i tredje världen — men att komma dragandes med det för varenda sjukdom och svår period som inträffar tycker jag är överdrivet.
Jag är väl medveten om att många inte tycker som jag och det här inlägget är inte ett försök att frälsa världen från mig misshagliga ord.

Läsvärd

2008-12-13T12:40:00.004+01:00

De av er som besökt den här bloggen tidigare vet kanske att jag är en stönig typ som tycker direkt illa om när välmenta vänner rekommenderar böcker som man mååååste läsa. Av den anledningen är jag försiktig med att själv rekommendera böcker.
Men jag har upptäckt att det finns bloggare vars smak jag kan lita på så när flera av dem höjde "The Guernsey Literature and Potato Peel Pie Society" av Mary Ann Shaffer till skyarna så slog jag till och köpte boken. Det ångrar jag inte. Jag har aldrig besökt kanalöarna och inte haft någon längtan att göra det heller — men nu skulle jag vilja göra det. Inte heller visste jag mycket om öarna — hade inte en aning om att de var ockuperade under kriget och att befolkningen hade det mycket svårt. Låter det trist? Det är det inte — det är en charmig och spirituell brevväxling där fakta om Guernsey varvas med fakta om bokens fiktiva personer. Brevväxlingar borde jag väl säga eftersom bokens huvudperson Juliet brevväxlar med många människor både på ön och annorstädes.
Mer än så vill jag inte säga — även här tagandes mig själv som norm. Jag vill inte veta för mycket om en bok och förutsätter att andra inte heller vill det.
Boken finns på svenska för dem som inte gärna läser engelska — och kommer så småningom i en billig pocketutgåva. Allt finns att läsa på ovanstående länk

Vem minns Enur i dag?

2008-12-11T13:17:00.006+01:00

Ja, inte jag — ska jag vara ärlig minns jag inte ens att jag läst honom tidigare.
I går när jag klättrade upp till lyrikhyllan för att se till att jag citerade Emily Dickinson korrekt, såg jag ett tunt litet häfte bredvid boken jag sökte. En maskinskriven liten diktsamling.

INTE

SKUGGA

DIKTER OCH FRAGMENT

AV ENUR

stod det utanpå, och på försättsbladet står:

Till min vän Theoblad
med tack för inspirationen och glädje
i skaldekonstens örtagård.
Stockholm i december 1961
ENUR

och bakpå ser häftet ut så här

Jag bläddrar i den och hittar ett par dikter som passar så här års.

0000000000000000000000000000 Julstämning

Sakta faller snön
flinga
efter
flinga
allt klädes i vitt
husen
träden
marken
livet blir bundet
i vila
och ro
en tid

Snön skapar stämning
men talar också om
att därunder finns livet
det odödliga

lika det liv
som föddes
i jultid

0000000000000000000000000000 Livsrytm

Snabb takt
driven rytm
hetsig iver
väldig jäkt

Radion går
TV:n pratar
Telefonen ringer
Grannen ropar

Hjärtfel
magsår
nervositet
stress

MÄNNISKAN

våga
vara
stilla

Jag blir nyfiken på denne Enur, en sökning ger inget napp annat än en samtida duo som uppenbarligen inte är min Enur. Jag är säker på att Enur var någon av min fars vänner, han umgicks med bohemerna i Klara — på den tiden Klarakvarteren var ett nav för unga skalder.
Senare på kvällen strövar jag runt bland våra böcker och undrar hur många författardrömmar som tidigt gått i kvav. Att få en bok tryckt — eller som Enur maskinskriva den själv — är ju ingen garanti för att bli läst och ihågkommen. Riktigt stor litteratur är tidlös men hur stor del av allt som skrivs är Stor Litteratur? I synnerhet en del av poesin från 1800-talet är pekoral som är så dålig att den är läsvärd. Exempel kommer så småningom.

Lördag med Gutenberg

2008-12-06T19:32:00.010+01:00

Det är inte så värst ofta det kommer svenska böcker eller tidskrifter på Gutenberg — men i dag fanns flera årgångar av Barnavännen.

BARNAVÄNNEN

ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ

UTGIFVEN AF

J. B. GAUFFIN

UNDER MEDVERKAN AF FLERE BARNAVÄNNER

TJUGUANDRA ÅRGÅNGEN

1905

Naturligtvis har jag hört talas om tidningen men aldrig drabbats av den eftersom söndagsskolan kolliderade med helgerna på sommarön. Det märkliga är att jag inte lyckas hitta någon information om tidningen — varken i något av hemmets fem uppslagsverk eller på nätet. Kanske ska man söka på söndagsskola.....

Augusta Charlotta Lönborg, född 1862, död 1900, lärare i Uppsala, sångförfattare och författare, bland annat för söndagsskoletidningen Barnavännen.

Jag hittar detta hos Wikipedia men klickar man på det klickbara Barnavännen hittar man inte något om tidskriften utan en kort artikel om en svenskfinsk film från 2003 med samma namn.
Jag vet att tidningen fanns in på 60-talet men vet inte om den fortfarande delas ut i söndagsskolan. I så fall hoppas jag att den inte har fullt så många pekpinnar som den från 1905!
Jag är inte säker på att jag skulle ha kommit längre än till detta stycke.

tt gossar och flickor lära sig arbeta medan de äro unga, det är alldeles i sin ordning. Ja, det är rent af en välsignelse att kunna hugga i och läsa sina läxor med kläm och att kunna lägga en van hand vid alla praktiska göromål, som måste utföras i ett hem eller vid en gård. Skam åt den, som står där tafatt och okunnig eller lättjefull och ovillig.

Ändå är det inget fel på resten av artikeln — och kanske reagerade man inte, tonen var ju sådan då.

Jag är ingen dansare men jag kunde ändå inte gå förbi "The Art of Stage Dancing - The Story of a Beautiful and Profitable Profession" (1925) av Ned Wayburn, med sina härliga illustrationer - både foton och teckningar. Och förordet som han kallar Greetings fångade mig direkt:
"Someway I don't care for the word "Preface." As I think the matter over, I'm not sure that I ever read a preface to any book; and this fact suggests to me that possibly others would pass by this page in my book if I dubbed it by that much-worn and very trite word. So I've hailed you all with a much more cheery and stimulating title for my opening page; and perhaps, in consequence, some may read it."

Adele och Fred Astair började i Wayburns dansskola som barn. och vill man lära sig steppa finns teckningar som kanske kan lära någon som är mer dansminded än jag att steppa.
Det är i sanning en omfattande bok, dietråd för både den som vill gå upp i vikt och den som vill förlora några kilo, makeup och ansiktsuttryck, kostymer och skor och naturligtvis all tänkbara aspekter på dansen.

Dagens övrig fynd har jag inte hunnit kika på ännu.

Jag undrar

2008-12-01T13:16:00.003+01:00

varför så många inte ids skriva ut med vänliga hälsningar? Såååå besvärligt är det väl inte? Och även om man nu tycker att det är förfärligt ansträngande så kan man väl göra det av ren artighet — om man verkligen menar att hälsningen är hjärtlig.
Ska inte gå in på det där med kära hälsningar som är omtvistat.....

Läsvanor

2008-11-26T22:38:00.005+01:00

Den långa smärta flickan med det fint skurna ansiktet och den vackra figuren såg ut som en främling i det gammeldags, smaklösa rummet. Fastän hon endast bar en enkel blårandig kattunsklänning, såg hon alldeles säkert förnäm ut. Det berodde på hållningen och ansiktsuttrycket. De stora blå ögonen, inramade av långa svarta ögonhår, blickade en smula melankoliskt och gåvo ansiktet ett något dystert uttryck. Hon hade mörkt nästan svart hår, som ordnat i enkla flätor betäckte hela nacken; över pannan var det slätkammat och benat och lade sig löst över tinningarna. Den vackra, friska hyn höjdes ännu mera av den fint skurna munnens glänsande röda läppar.
Ur "Käthes äktenskap" av Hedwig Courths-Mahler

Så här i måndskiftet gäller det att kryssa i nej-tack-rutan på alla bokklubbars medlemstidningar om man inte vill dränkas i icke önskvärda böcker. Det fick oss att diskutera läsvanor vid lunchbordet. På vilka grunder väljer man den litteratur man vill läsa? Eller måste man kanske först fråga sig varför man läser? Eskapism, kunskapstörst, avkoppling, underhållning......

Idealen förändras men jag undrar om skillnaderna är så stora mellan Hedwig Courths-Mahlers hjätlinnor och Geraldine O'Neills.

Hon är bedårande. Festklänningen framhäver Taras titzianröda hår och trots att hon har gått igenom många sorger i sitt unga liv är hon fortfarande lika vacker.
Ur "Lyssna till ditt hjärta Tara" av Geraldine O´Neill

Jag som inte har läst Courths-Mahlers böcker se'n jag var 12-13 år — och inte alls läst böckerna om Tara kan naturligtvis inte yttra mig om böckernas kvalitéer. Det var inget selektivt över min barndoms läsande — jag slukade allt som kom i min väg. I dag tror jag inte att jag skulle komma igenom någon av ovanstående böcker. Men jag är nyfiken på vad som styr vårt läsande — varför älskar somliga hårdkokta spionromaner medan andra vill läsa om komplicerade kärleksaffärer och en tredje frossar i historiska romaner. Jag har inget svar, är inte ens säker på varför jag tycker om de udda böcker jag så gärna läser. Jo, jag vet att jag tycker om att få lära mig något när jag läser och att jag kan stå ut med ett rätt tråkigt innehåll bara språket är vackert. Jag vet också att det är sällan nu för tiden som jag hittar böcker som får mig att glömma tid och rum. Det är inte utan att jag saknar den tiden när jag kunde förlora mig i en bok, sugas in i den så att slutet kom som ett smärtsamt uppvaknande och verkligheten kändes mer overklig än boken.

Just nu kan jag inte komma på några andra böcker än Chaim Potoks som drabbat mig så på sistone — och det är många år sedan jag läste dem.
Tror jag får återkomma till ämnet när jag tänkt över det bättre.

Vi blev lite nyfikna på Hedwig Courths-Mahler och jag försökte hitta information om henne. Det finns inte så mycket, hon är väl inte riktigt rumsren — om man överhuvudtaget känner till henne nu för tiden. En snutt på engelska hittade jag och en annan på tyska.

Jag undrar

2008-11-11T22:12:00.000+01:00

varför så många säger "jag ska fråga han" men inte "jag ska fråga hon".

Livet och läsning

2008-11-06T18:45:00.004+01:00

Pengar kan du mista,
Pengar återfå,
Lägga i din kista,
Och förvara så.
Ack, men tiden, tiden,
När den är förliden,
Kommer ej igen.
000000000000J. O. Wallin

Inte behöver jag en kista för att förvara min förmögenhet — det räcker med en tändsticksask. Fördelen är att jag har inte så mycket att mista — och de kärva tiderna påverkar mig inte ett dugg, jag fortsätter att leva som vanligt. Vilket betyder att jag är en usel medborgare som inte gör ett dugg för att "hålla hjulen igång" (hemska uttryck). Konsumtion är ett näst intill okänt begrepp i familjen.

Egentligen var det tiden jag tänkte tala om — men spårade som vanligt ur innan jag kommit igång. Och detta med anledning av ett par mejl jag nyligen fick, i båda breven undrar avsändarna om jag slutat läsa eftersom jag inte berättar om mina läsupplevelser. Sanningen är den att jag inte har läst mycket på sista tiden. Här kommer tiden in — när man som jag ta'r god tid på sig så är det kväll innan jag klarat av de nödvändigaste huslig sysslorna. Då gäller det mest att hålla sig vaken tills det är dags att träffa herr Blund. Att lyssna på musik och titta på lågornas dans är ungefär vad jag klarar av då.
Men visst har jag några böcker på gång. "Rösten" av och om Thomas Quasthoff — en bok med intressant innehåll med tyvärr utan flyt i språket. Jag som inte tycker om vokalmusik är helt betagen av Thomas Quasthoffs röst.
Och den ljuvliga "Elizabeth and her German Garden" av Elizabeth von Arnim.

Idag har jag flängt runt med dammsugaren — väntar man tillräckligt länge mellan gångerna så är det tillfredsställande att se hur stor skillnaden blir. Sista veckan hade jag funderat på om jag skulle dammsuga eller odla potatis på köksgolvet. Mina danska vänner avgjorde det hela när de aviserade sin ankomst. Jag tyckte inte att jag kan bjuda på te i en potatisåker.

Jag undrar

2008-11-02T21:42:00.004+01:00

varför man undertecknar brev med /namn när man är ensam om brevet. Det ställer sig naturligtvis annorlunda om man företräder flera personer.

Substantiv

2008-10-12T09:25:00.002+02:00

När jag för en tid se'n lyssnade på Språket talade man om grammatik och dess terminologi och jag kom att tänka på en episod i min första tvåa. Den betraktades som skolans värsta klass men det var då det, idag skulle man förmodligen tycka att de var änglabarn. För att visa hur stökigt det var på lektionerna lät jag bandspelaren gå utan att ungarna visste om det. Nu minns jag inte om jag någonsin spelade upp det för klassen — men jag hittade bandet många år senare och fick mig ett gott skratt när jag hör mig själv säga: "Ludvig, gå ner från bänken" uppenbarligen händer inget för jag upprepar meningen flera gånger, sista gången har jag kommit upp i falsett — och just då skriker Ludvig: "jaa, jag kunde ta på taket". Vi hade talat om substantiv och jag hade sagt att ofta är substantiv någonting som man kan ta på.

På den tiden var dagens första lektion tio minuter längre än de andra övriga för att man skulle ha morgonsamling. Jag läste Lillvingen av Bror Colstrup och de små tuffingarna satt som tända ljus. Undrar om man fortfarande kan muta ungar med högläsning - i en obs-klass tämjde jag smågangsterna med "Det spökar i Jämtland". Den hade jag själv suttit framför brasan hos Agnar i Funäsdalen och lyssnat till som barn. När vi gick hem i den kalla vinternatten såg jag till att gå mellan föräldrarna!
Bror Colstrup vet jag ingnting om — hittar honom ingenstans.

Mindre mer tack

2008-10-11T13:34:00.002+02:00

mer långsamt
mer roligt
mer aktiv
mer bränslesnåla
mer försiktig

Vad har hänt? Ovanstående hörde jag i morse på en enda nyhetssändning. Man behöver ju inte veta vad komparera betyder för att göra det — lika lite som man måste veta vad adverb eller ablativ är, för att kunna tala.
Priset tog nog den kvinnan som sa' mer intelligentare.

Grattis Ester!

2008-10-04T08:00:00.001+02:00

I dag skulle Ester Ringnér-Lundgren ha fyllt 101 år.
Många känner kanske henne bättre som Merri Vik, författare till Lotta böckerna. Men hon skrev även under pseudonymerna Kaj Ringnér och Bertil Björk.
Själv blev jag bekant med hennes böcker som 8-åring när jag fick Tussi i skolan — Tussi böckerna läste jag gång efter annan, och tycker fortfarande att de är roliga att återvända till. Idag känns det dessutom charmigt nostalgiskt att läsa om den skola som inte längre finns. En skola med rolig timme på lördagarna och examen med sånger, verser och kräpp-pappers mössor.

Alla som läst Esters böcker vet att det är roande läsning, episoder som får en att fnissa glatt inte bara just när man läser det utan varje gång man kommer att tänka på dem. Men man blir bildad också; förutom en oklanderlig svenska finns det gott om lärdom insprängt i texten. Jag vet att Ester blev så glad varje gång hon hörde att ett citat hade fört en läsare till dess källa.

Men Ester var långt ifrån bara skoj och lustiga episoder — det fanns ett mörkt stråk av längtan och vemod under det uppsluppna. I ett brev 1986 skrev hon:
"...men jag vore glad om jag inte hade så mycket vemod i mig och levde mig in i allting så intensivt. Och minns allt så utomordentligt väl! Det blir mycket vemod och hemlängtan då. Men jag får väl säga som "gumman" "Man måste ha ett väldigt gott humör för att orka med att vara så ledsen".

När vi båda var sjuka och varken kunde träffas eller orkade skriva brev ringde vi och piggade upp varandra. Jag minns en gång när hon var bekymrad över att jag hade så svårt att få tag på min läkare. "Karln är en knöl" sa hon.
"Nej Ester", sa jag "jag tycker bra om honom, han är väldigt trevlig".
"Alla knölar är trevliga" var Esters lakoniska svar. Vilken livserfarenhet!

Jag saknar dig Ester!

Är du nyfiken på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren så hittar du det här.

Nutschapparat

2008-10-02T16:07:00.006+02:00

Nutschapparat (en, er) m. tekn. hvarmed sirapen utsuges ur formarna.

Vilken sirap ur vilka formar?

0000000

SVENSKA SPRÅKETS

ORDFÖRRÅD
ELLER
80,000

INHEMSKA OCH FRÄMMANDE

ORD OCH NAMN

MED ÖFVERSÄTTNINGAR OCH FÖRKLARINGAR
JÄMTE UTTALSBETECKNING OCH ACCENTUERING
ENLIGT SV. AKADEMIENS LJUDENLIGASTE STAFSÄTT
____

UNDER MEDVERKAN AF FLERA SPRÅKMÄN
UTARBETAD AF

EDM. WENSTRÖM OCH OSSIAN JEURLING
LÄROVERKSADJUNKT 0000REDAKTÖR

En bok att njuta och att förlora sig i. Den är tryckt 1891 och förklarar förmodligen bara de ord som man antog att vanligt folk inte kände till. Jag hittar flera ord som jag inte är säker på vad de betyder och där varken Hojen eller dess ordbok inte är till någon nytta. Så jag vänder mig till den gamle vännen Svensk uppslagsbok tryckt 1937 — och där får jag napp.
Nutsch, tekn. se Filtrering.
Hämtar rätt band och tvingas läsa igenom ett rätt lång artikel om filtrering innan jag hittar vad jag söker:
Vid f. av frätande vätskor, vilka innehålla grovkorniga ämnen, stora kristaller i större mängd, använder man med fördel s. k. nutschar. Dessa äro, vad filtrermaterialet beträffar, i stort sett lika med vad som ovan beskrivits, men man har för att öka kapaciteten och för att fulls- befria de fasta ämnena från vätska under filterskiktet åstadkommit ett vakuum, genom vakuumpumpar av olika konstruktion; filtratet bortpumpas vanl. genom kolv - el. centrifugalpumpar.

Se där, en användbar kunskapen som enligt de gamle vise är så lätt att bära med sig.

Och man inser också att även om man skaffar sig de allra nyaste uppslagsverk, lexikon och ordböcker så kan man inte gör sig av med de gamla.

Fidelkommiss och elklut

2008-09-27T21:47:00.003+02:00

Ja, jag trodde att det hette så. Inte 17 visste jag som tio-åring vad det var att gå igenom ekluten. Inte för att jag visste vad elkluten var heller — men jag fann det inte konstigare än eklut. Vad beträffar fideikommiss var inte heller det ett ord som ingick i familjens vardagsspråk. Det är onekligen lättare att uttala ordet om man låter i bli l. Dessutom har jag en känsla av att i de gamla 25-öres romanerna där det vimlade av gods och adelsmän, så var trycket ofta så dåligt att det faktiskt såg ut som ett l.
Skulle vara intressant att veta hur barndomens läsvanor har präglat mig — om det nu har gjort det. Nu diskuterar man återigen huruvida det är viktigare att barn läser än vad de läser. Så mycket dynga som jag läste som barn är jag frestad att säga att det inte betyder så mycket vad de läser — men å andra sidan slank det ju med en hel del god litteratur också. Dessutom är det ju lite som att säga "Jag fick minsann mycket smörj som barn, och se så bra jag blivit tack vare (trots?) det." Är man inte så lyckligt lottad att man växer upp i en miljö där läsning uppmuntras och diskuteras är ju risken att man fastnat i skräplitteraturen. Vad som är god och dålig litteratur får kanske betraktas som en annan diskussion — där finns många åsikter och många ömma tår.

Inte mycket att berätta

2008-09-18T22:05:00.002+02:00

00000

"A bad book is as much of a labour to write as a good one; it comes as sincerely from the author's soul."
0000000000 Aldous Huxely

Det har inte blivit så mycket läst på sistone. På Ön läste jag av och till de två första böckerna i Laura Childs "Tea Shop Mystery Books". Lätt, mycket lätt, underhållning. För tillfället ungefär vad jag kunde samla mig till.

Mina lördagar med Gutenberg är alltid givande, fast jag tittar på fler böcker än vad jag läser. "I utvecklingstid. En berättelse om flickor" av Toini Topelius från 1889 har nyss lagts till den digra samlingen. Jag har läst bitar av den tidigare på Runeberg men jag tycker deras system där man klickar fram en sida i taget är besvärligare att läsa än Gutenbergs där man har hela boken på skärmen att bläddra i.
Senast hittade jag två böcker av Minna Canth, finnarna tyx vara mycket flinkare än vi svenskar att publicera sina böcker.

Men just nu tänker jag njuta av senaste numret av Slightly Foxed.

fler språkligheter

2008-08-09T22:27:00.002+02:00

MULTIPLICATION is vexation,

Division is as bad;

'The Rule of Three doth puzzle me,

And Practice drives me mad

kkkkkkkk

Jag håller gärna med om att jag är mycket bättre med bokstäver än med siffror — men jag är långt ifrån en hejare på grammatik. Däremot så vet jag på ett ungefär var jag kan ta' reda på sån't vetande som jag inte bär med mig. Klockan är en million — igen, den är förresten aldrig annat, så jag orkar inte reta dig med nya påståenden. Men några fraser kan du få på vägen:
mitt bland folkvimlet
lägger ned stort krut
väldigt ökade kostnader
vad vi kommunicerar
falla oss alla till del
återkommer igen

Hoppas att du kan sova efter detta!

Spastisk otit

2008-08-06T22:35:00.003+02:00

Eftersom jag kom att tala om ord i den engelska bloggen — ord vi gillar och ord vi ogillar — borde jag kanske ta' upp ämnet även här. Ett känsligt ämne har jag förstått. Just därför anstränger jag mig verkligen för att förhålla mig neutral, jag visar till exempel aldrig hur plågsamt jag tycker det är att folk inte kan använda före och innan på rätt sätt — vad jag anser är rätt!
En gång i tiden när jag gick på en skola med elever från hela Sverige tyckte jag att det var så spännande att lyssna på hur olika vi uttryckte oss. En gång när jag frågade en av tjejerna om hon sa' en eller ett finger blev jag lite tillplattad när jag fick till svar: "dig vågar man ju inte prata med, du anmärker på allt man säger."
Men jag tänker ändå sticka ut hakan idag — och förmodligen även i framtiden och tala om vad som får mina hörselgångar att vrida sig av smärta.
prioritera bort
vänta kvar
rädda kvar
göra åtgärder
göra självmord
släcka ned
öppna upp
starta upp
splittra upp
märka av
förstora ner — jo, jag har faktiskt hört det!
ja här skulle jag kunna fortsätta ett par meter till.
Det där med prepositioner kan vara knepigt, vissa kombinationer tror jag nog är slöa direktöversättningar från engelskan. Men studerar man på universitetet eller vid detsamma? Jag bor på en ort där man använder på i de flesta sammanhang, man pratar på saker och ting och bor på skogen.

Hu, en hallonmask!

2008-07-29T21:18:00.005+02:00

— Hu! — skrek Therese.
— Fy! — skrek Aina.
— Vad nu? — skrek stora syster.
— En mask! — skrek Therese.
— På hallonet! — skrek Aina.
— Slå ihjäl honom! — skrek Lorenzo.
— Och så mycket väsen för en stackars liten mask! — sade stora syster förtretad.

Som så ofta när jag plockar hallon går mina tankar till farbror Zacharias. Naturligtvis gick jag raka vägen hem och plockade fram alla delarna av Läsning för barn — alla delar jag har vill säga, det fattas ett par.
"Hemma på Gretaby", från 1897 av Aina fick också följa med ut på trappen. En av min barndoms favoriter där man talar med vördnad om farbror Zach.
Kan inte hitta något om Aina på nätet — annat än på finska — men jag vet att jag för länge sedan tog reda på att hon hette Edith Theodora Forssman och att hon levde mellan 1856 och 1928. Mitt bibliotek tog också hem " I ungdomsår" fortsättningen på "Hemma på Gretaby". Jag läste mig också till att dessa två böcker till stor del var självbiografiska.
Man kan ju undra vad som fängslade en tioåring i dessa moraliskt högtstående böcker med sin gammalstavning och pluralformer. Och som fortfarande fängslar mig. Kanske det enkla vardagliga — jag har aldrig gillat spännande böcker och undvek Fem-böckerna och liknande berättelser. Det skenbart händelselösa fascinerar mig böcker som tråkar ut de flesta av mina vänner hör ofta till mina favoriter, som till exempel "Poganuc People" av Harriet Beecher Stowe.
För att återvända till Gretaby så minns jag faktiskt att jag inte höll med om allt som sades i boken.

— Ack ja, — sade Mary — Gretaby är i mitt tycke aldrig vackrare och trefligare, än när jag varit borta någon tid och så kommer hem igen. —
— Så är det kära barn, vi måste hafva hvad jag ville kalla ett rotfäste också här på jorden, ett hem, ett fosterland, för att rätt kunna fylla vår kallelse i lifvet. Kosmopoliten är ett stackars vinddrifvet flarn på världshafvets böljande vatten.

En bok, en kopp te och katten i knäet

2008-07-20T20:45:00.001+02:00

medan regnet smattrar på taket — vad kan man mer begära?
Har kastat alla måsten överbord och ägnar mig åt Maisie Dobbs. Nu på engelska — jag gnällde över översättningen när jag lämnade tillbaka de två första böckerna i serien, så bibban fixade fyra av dem i originaltappning. Vilken skillnad! Jag vet att det är svårt att översätta anglicismer på ett övertygande sätt — för att inte tala om att få till cockney men det är trots allt vad man måste begära av en skicklig översättare. Jag skulle inte kunna göra det bättre själv — men så är jag inte heller översättare.
Böckerna är charmiga och en aning annorlunda än andra böcker i genren. Perfekt sommarläsning. Vill inte avslöja mer, det skulle förstöra nöjet för dem som ännu inte läst dem men avser att göra så.

Det är så bra med biblioteksböcker i synnerhet fjärrlån — de måste ju läsas före ett visst datum på så sätt får jag inte så dåligt samvete när jag lämnar dammtussarna och ogräset i fred.

Det blir inte alltid som man tänkt

2008-06-05T18:43:00.001+02:00

Har inte rört min svenska bokhög. Låneböcker som snart ska tillbaka har fått mig på andra tankar.
Började med Jill Paton Walsh, först hennes fortsättning på Dorothy Sayers böcker om Lord Peter och Harriet Vane, "A Presumption of Death". Nu är det ett tag se'n jag läste Sayers och jag har svårt att jämföra utan att plocka fram de böckerna. Jag som inte är någon deckar fantast tycker om den här sortens böcker där människorna och deras tankar får stort utrymme, liksom den skildrar miljön och tiden på ett trovärdigt sätt. Min enda invändning — som egentligen inte är en invändning — är att jag lite väl tidigt visste vem som var skyldig. Det tror jag aldrig har hänt mig när jag läst Sayers böcker. Se'n fortsatte jag med "The Bad Quarto" av samma författare, det är vad de kallar "An Imogen Quy mystery". Jag har läst en av dessa tidigare "The Wyndham Case" vilken jag uppskattade av tidigare nämnda skäl. En annan anledning till att jag gillar Walsh böcker är nog det långsamma tempot — en bok får gärna vara snudd på stillastående.

För en tid se'n rekommenderade en e-vän författaren Dorothy Emily Stevenson, en skotsk författare och faktiskt släkt med R. L. Stevenson. Hon var en produktiv författare men tyvärr går det bara att få tag på två av hennes böcker i Sverige. Det är två av böckerna om Miss Buncle. Just nu läser jag "The Two Mrs. Abbotts" från 1943. Precis som "A Presumption of Death" utspelar den sig under kriget.

Överst i min boktrave

2008-05-20T22:35:00.000+02:00

I en av mina travar borde jag kanske tillägga, i en av de svenska travarna för att vara mer exakt. Den nyaste boken som jag ser fram emot att läsa är Beata Arnborgs "Professor Vivi — den sagolika botanisten". Ända se'n jag som tonåring läste "Vivis resa" av Vivi Laurent har hon intresserat mig. Vid en omläsning av "Vivis resa" i vuxen ålder såg jag kanske boken med andra ögon — den är ju typisk för sin tid en bitvis andlös hurtighet som kan vara irriterande. Ändå förmår den att fånga mig — möjligtvis för att jag varit på många av de ställen som hon skriver om även om det var långt senare. Medan jag har lite svårt för "Amerikanskt" av Ester Blenda Nordström — jargongen är för käck och dessutom har den rasistiska drag.

På bibban hittade jag en bok av Göran Greider som jag än så länge bara läst ett kapitel i: "Allt jag tänker på när jag hör Vivaldi — 22 texter om klassisk musik".

Den tredje hittade jag i bokhyllan häromdagen "Löjliga familjerna" av Staffan Björck. Misstänker att den kanske åker tillbaka i bokhyllan eftersom biblioteksböckerna har förkörsrätt. Och med tanke på att jag varje dag när jag klarat av alla måsten i regel är för trött för att läsa så vete 17 när jag betat av ens de allra översta böckerna i mina travar.

2008-05-14T18:48:00.000+02:00

Vad skulle jag göra utan biblioteket? Det är litet med ett begränsat urval men servicen kunde inte vara bättre. Visst var det bättre förr när datorerna och medföljande ungar inte bredde ut sig och när man själv skrev sitt lånenummer, tog sina böcker och gick. Grinigt? Kanske det, men jag tycker att det är sorgligt när datorerna breder ut sig på bekostnad av böckerna.Ett annat problem — som helt är mitt eget — är att när jag väl är på bibban är det tvärstopp i hjärnan. Allt jag tänkt titta efter är som bortblåst ur huvudet och minneslappen ligger hemma på köksbordet. Så jag gör den vanliga rundan, tittar efter nya böcker och hoppas hitta några gamla som jag missat tidigare.Ibland finns en hylla med böcker till försäljning. Senast en biografi om Kurt Atterberg, en bok om Gamlingen, Augustinus tretton brev och Praktisk väfbok av Nina von Engeström. Den sistnämnda har jag visserligen i en första upplaga men den är så sliten att jag nästan inte vågar bläddra i den — så 5:- för ett fräscht exemplar tyckte jag var ett fynd.

Någon av alla de kunniga bok-bloggarna kastade ut en fråga för lite se'n; förändras dina läsvanor på sommaren? För mig gör det nog det — jag läser gärna om gamla favoriter, barn och ungdomsböcker och fast jag inte gillar deckare så finns det några av klassikerna med fina miljöskildringar som jag gärna återvänder till. Agatha C och Dorothy S för att nämna ett par.

Favoriter från A till Ö

2008-04-30T07:42:00.000+02:00

Det är nog mer än en vecka se'n som Simon på sin blogg Stuck In A Book lanserade A-Z Favourites — att välja en favoritförfattare för varje bokstav i alfabetet. Livet har kommit emellan men jag har haft det i tankarna medan jag gjort annat. Det är knepigt, en del bokstäver har jag många författare till medan det är totalstopp för andra. Ibland vet jag inte var jag ska dra' gränsen för favoritförfattare och författare jag uppskattar. Jag har inte lyckats få till en komplett lista men räknar med att återkomma när — om — jag kommer på fler namn.
Eftersom många av mina författare är icke-engelska tänkte jag ett ögonblick att jag skulle ha två listor. Men jag inser att det ta'r för mycket tid nu när jag borde tillbring hela dygnet i rabatterna.

Jag har inte satt ut några boktitlar eftersom jag tycker det krävs mer än en god bok för att en författare ska kunna kallas favorit.

A - Claes Andersson och Gillian Avery
B - Elsa Beskow och Margot Benary-Isbert
C - G. K. Chesterton
D - Emily Dickinson
E - Vilhelm Ekelund
F - Per Anders Fogelström
G - Wolfgang von Goethe och Anna Katherine Green
H - Aldous Huxely
I - Henrik Ibsen
J - Jerome K. Jerome
K - Erik Axel Karlfeldt
L - Astrid Lindgren - med original illustrationer!
M - Betty MacDonald och A. A. Milne
N - Ogden Nash
O - Hilda Olsson mer känd som Kerstin Hed
P - Chaim Potok
Q -
R - Christina Rossetti
S - Nevil Shute
T - David Thoreau
U - Edith Unnerstad
V - Adam Zagajewski
W - E. B . White och Elin Wägner
X -
Y -
Z - Erik Zetterström (Kar de Mumma) och Beatrice Zade
Å -
Ä -
Ö -

Älvarna de glida

2008-04-19T22:33:00.001+02:00

Vägarna de skrida,
Älvarna de glida,
Vindarna de rida högt på löddrig sky.
Skogarna de gånga
Stora steg och långa,
Åsarna de draga långt från bygd och by.
Högst av alla vandrar solen själv.
Kom och låt oss följa sol och vind och älv!
00000000000000000 Karl Erik Forsslund

Undrar om de gamla vandringsvisorna och gånglåtarna sjungs idag.
De kommer osökt för mig en dag som denna när jag promenerar efter älven.

Jag måste tillstå att jag aldrig kommit igenom Forsslunds "Storgården" även om hans stavning fascinerar mig. En del som ser ovant ut var ju den tidens norm, pängar och bärg kan man se långt in på 1900-talet. och att byta ut c mot s är ju accepterat i norskan.

"Härrliga dagar, hälgdagar, fästdagar!"
"...men väkste åter och fick formen av ett järta."
"Men hur han stirrade mot himlen över hustaken, kunde han ej upptäcka en skymt av solen äller någon annan juskälla. Han började just misstänka, att han antingen hallisunerade äller var en lekboll för några hittills okända makters hemlighetsfulla nycker — då han kom att sänka blicken och åter befann sig mitt i den enkla och klara s. k. värkligheten.
Den sjunkande solen, som han ej kunde se, sken rätt på ett fönster tvärs över gatan, och detta fönster hade av en omedveten människovänlig byggmästare plaserats så, att dess refläks föll rakt in i Karl-Hermans skrubb vid denna årets tid och dygnets timma."

Om det är sant vet jag inte men jag har läst att Selma Lagerlöf läxade upp Forsslund och gav honom en lektion i svensk stavning — och om etymologi och varför till exempel ljud och ljus stavas som de gör.

2008-04-11T07:42:00.000+02:00

Deux jeunes filles lisant
by Pierre-Auguste Renoir

Tack för oroliga telefonsamtal! Både datorn och jag har varit opassliga men datorn har varit värst däran. Och naturligtvis blev datorn akut sjuk alldeles före påsk när Sverige stängde för helgen.
Inte förrän jag blir tvungen att leva utan dator inser jag hur mycket tid den stjäl från annat. Trots att jag vilade mycket hann jag städa bokhyllorna - ett mammutjobb. Det råder köpstopp för böcker - vilket vi naturligtvis genast bröt. Ska det köpas böcker borde vi bara köpa böcker av författare vilkas namn börjar på Ö för att slippa flytta alla böcker igen. Visst lämnar jag luckor - men det hjälper inte så länge vi köper fler böcker än luckorna ger plats för!
Har hunnit läsa också, Mats-Eric Nilssons "Den hemlige kocken". Skrämmande och mycket läsvärd.
Har återvänt till Jeanna Oterdahl - "Ett gammalt borgarhem" och Laura Fitinghoffs"Vårluft". Tänker återkomma till deras språk en dag när jag inte är fullt så sömnig.

Styrketräning för kropp och själ

2008-02-11T17:34:00.001+01:00

Vem behöver gå på gym när man kan lyfta böcker? Taxikillarna vågade sig inte upp för vår isiga backe. Med hjälp av kälke och snöskovel fick jag ändå upp både böcker och 10 l vätska.
Nu har jag lektyr både för detta och ett antal kommande liv.

Den stora, och tunga boken som står bakerst är "Audubon: Birds of America". Hela tjocka boken består av J. J. Audubons fantastiska fågelmålningar.
Den understa boken handlar om Michelangelo. Därnäst kommer "William Allinghams Diaries" och "Oxford Dictionary of Music". De två översta är "Literary Puzzles" och "Best of Saki".

Pro captu lectoris habent sua fata libelli

2008-02-04T16:37:00.001+01:00

MÄNNISKORS MÖTE
av Hjalmar Gullberg

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed..

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Pro captu lectoris habent sua fata libelli
Böcker har sina öden allt efter läsarens fattningsförmåga.

Och, bör man kanske tillägga på nusvenska referensramar.
Kom att tänka på Hjalmar Gullbergs dikt "Människors möte" när jag idag mötte två män på gångvägen. Den yngre av dem passerade raskt en äldre jovialisk herre och försvann snart ur vår åsyn. När jag mötte den långsamme herren fnissade han, klappade mig på armen och sa' "vi två har inte så bråttom vi". Jag kunde ju inte annat än småle och hålla med — och så fortsatte vi åt varsitt håll.

För mig var det ett positivt möte men jag minns att jag för många år sedan hörde någon på radio kåsera över den här dikten. Den personen menade att en sydlänning måste finna oss ordkarga nordbor outhärdliga. Mötas i ödemarken och så bara fälla ett ord eller två.

Det är väl denna fattningsförmåga som gör att vi har så olika uppfattning om böcker. Jag möter sällan människor som uppskattar de böcker jag tycker bäst om. Kanske är det därför som jag ytterst sällan läser böcker som folk säger att jag måste läsa. Okej, jag är stöning också — jag vill upptäcka mina böcker på egen hand.

Veckans fynd

2008-02-02T17:38:00.003+01:00

JACK and JILL,

Went up the hill,

To fetch a pail of water,

Jack fell down,

And broke his crown,

And Jill came tumbling after.

Then up JACK got,

And home did trot,

As fast as he could caper;

DAME GILL did the job,

To plaster his nob,

With Vinegar and brown paper.

Den första versen är ju en klassiker — men jag hade ingen aning om att det fanns ytterligare 14 verser.

JACK and JILL,
AND
OLD DAME GILL.

Read it who will,

They’ll laugh their fill.
London. Published by J. Aldis. No. 9 Pavement, Moorfields.

17 March 1806.

Jag har redan hittat fler böcker på Gutenberg (Project Gutenberg) än vad jag hinner läsa under detta jordelivet — ändå forstätter jag att fynda varje vecka. Blandningen av bilderböcker, filosofi, 25-öres romaner och klassiker — och alla övriga tänkbara genrer — fascinerar mig.